Turistens guide till Mecha

Publicerad: Torsdag, 28 juni 2007, Skribent: Nahal Ghanbari
Nej, det är inte någon helig stad det talas om. För den hängivna manga- och animepubliken, är ”mecha” en term som drar tankarna till allt från en genre till en lång lista av serier där mecha är mer eller mindre centralt för temat. Men för den som saknat tiden att sätta sig in i ämnet, eller som fram tills nu saknat intresset, kanske uttrycket inte säger någonting alls. För att göra ämnet aningen mer överskådligt, kan man börja med att på enklaste vis beskriva begreppet som ekvivalent med ”jätterobotar”.

Det är självklart, en nästan barnslig förenklig, men det är en startpunkt. Mecha är i grunden en japansk förkortning av det engelska ”mechanical”. Det innebär att termen i sig inbegriper allt från brödrostar till flygplan. Att använda ordet i anime- och mangarelaterade sammanhang är västerländskt, och emedan japanerna är medvetna om det västerländska ordbruket, refererar de gärna själva till samma fenomen med just ”Giant Robot” eller ”Robot anime/manga”. Det som nu klassas som mecha är med andra ord ett mekaniskt fordon, allt som oftast en tvåbent, jättelik robot.

En mechas historia

Det första uppdykandet av mecha tros vara av de såkallade Tripod Walkers, som marsianerna använde sig av i H. G. Wells bok ”Världarnas Krig”. Trots detta är mechan idag något som är vida spritt inom japansk populärkultur, från tv-spel till serietidningar, men dyker sällan upp här i väst.
Det första verket inom mechagenren anses vara Mitsuteru Yokoyamas serie Tetsujin 28-go (Iron Man #28/Järnmannen 28) från 1956. Det var den första jätterobotserien, och animerades 1963 under namnet Gigantor. Gigantor var inte pilotstyrd, utan kontrollerades utifrån av Shotaro Kaneda med hjälp av en fjärrkontroll, och tillsammans slogs de mot en samling fiender med absurda namn i stil med General Von Que Ball, Dr. Katzmeow och Prince Abdul ben-Hothead, i den avlägsna framtiden år 2000.
Den pilotstyrda roboten som lade grunden för vad som idag klassas som standardmecha, skapades av Go Nagai, blev som mest känd genom hans serie Mazinger Z. Mazinger (ungefär Demonguden), är med sina 92 avsnitt, än idag genrens längst pågående animeserie. Mazinger Z är enligt många super roboten när den är som bäst, serien har fått flertalet spin-offs sedan sin debut, allra senast med OVAn Mazinkaiser från 1999.
Mazinger har influerat mechagenren sedan den kom ut på marknaden, allt från Gundam till Transformers har plockat korn därifrån. Go Nagai själv har dock sagt sig inspirerats av just Gigantor, som han såg som ung, och länge var hans framställning av mechan den absoluta modellen.

Super Robot VS. Real Robot

Det var i och med Gundams uppdykande 1979, som mechagenren delades i två läger: Super Robots och Real Robots. Tidigare serier figurerade super roboten, en mecha vars bakgrundsberättelse var dunkelt och dess pilot en ung hjälte. Man hade ofta ett ”veckans monster”-upplägg, där hjälten och hans mecha ständigt mötte nya motståndare som de skulle bekämpa (ett fenomen som inte är knutet till mechagenren).
Det är också härifrån bilden av den goda mechan kommer. Då hjälten bekämpar ondskan blir mechan själv en symbol för rättvisa, empati och mod. Därför är katastrofen i en helt annan skala om seriens super robot(ar) skulle bekämpas i strid, då det är godheten själv som fallit, medan en såkallad Real Robot endast är ett verktyg för människan utan några moraliska förpliktelser eller drag bundna till sig.

Real Robot är en mansgjord vara, inte något av mystisk härkomst. Här finns prototyper och massproducerade upplagor, vilka ofta köpts upp av militär och liknande organisationer. Den är även beväpnad med skjutvapen, laser eller svärdsliknande klingor, i motsats till super robotarna som ofta använder sig av mer oortodoxa stridstekniker, så som att skjuta iväg sin fot till exempel.

Denna typ av mecha introducerades i Mobile Suit Gundam, där man ovanligt nog porträtterade stora krigsmaskiner samtidigt som man i grunden var emot krig. Nämnvärd inom denna falang är anime- och spelserie Macross, som fick mecha att slå igenom i USA under namnet Robotech, och serier som Patlabor, där mechan inte bara dök upp som ett verktyg, utan dessutom som jätterobotar utanför stridsfältet. Här används de bland annat vid konstruktionsbygge och vid polisarbete. Ett västerländskt exempel av Real Robot finns att finna i spelen Heavy Gear och Battletech (där flera mechadesigner i början faktisk var stulna ur Macross).

Självklart finns flertalet fall där gränserna suddats ut, och man har låtit sig påverkas av båda sidor. En serie som lyckats med en unik prägel, trots att den tagit inspiration ur båda läger, är kultförklarade Neon Genesis Evangelion, där mechan är lika mycket verktyg som en okänd entitet.

Bakom den mekaniska ytan

Men mecha är faktiskt mer än bara stora robotar, även om det var kärnan i det hela. Mechaserierna kan vara så olika till handling, upplägg och karaktärsframställning, att deras enda gemensamma punkt är just de jättelika maskinerna.

Vad jag själv finner extra intressant är hur mechagenren i sig har influerat andra genrer, och de japanska anime- och mangastereotyperna över huvud taget. Även här har vi Go Nagai och Mazinger Z att tacka för mycket.
I Mazinger finns mecha som bildar större mecha av sina delar (med andra ord – till och med serier som Power Rangers finner sin grund här), eller den enda mechan som slutligen är hela världens hopp. Mazinger har krafter som aktiveras när piloten ropar ut deras namn, så som en dagens shonenhuvudroll tar sig an sina motståndare. Fienden består av galna vetenskapsmän, excentriskt klädda ondingar och helt värdelösa hantlangare – fansen till Excel Saga känner igen både Lord Il Palazzo och Excel i beskrivningen, medan den yngre skaran kanske tänker på Team Rocket från Pokémon. Som man ser, influenserna når långt bortom mechans spelplan.

Mazinger Z var dessutom först med att introducera en kvinnlig jätterobot, och bland de första animéerna att använda sig av anti-hjältar till huvudrollerna. Mazingers pilot Kouji Kabuto var arrogant och impulsiv, medan hans romantiska intresse Sayaka Yumi var en högljudd och envis pojkflicka, så långt från dåtidens japanska kvinnoideal man kunde komma.

Mechagenren har dessutom starkt format den fiktiva relationen mellan människa och maskin, vilket bland annat lett till cyborgens födsel. Denna hybrid av kött och metal finns idag att se överallt, från den mörka, cyberpunkiga Battle Angel Alita, till Walt Disneys lättsamma rymdäventyr Skattkammarplaneten (som tillhör en helt annorlunda marknad).

Summa summarum, det finns mecha för alla smaker, åldrar och intressen. Du behöver inte ens vara en robotfantast, för de finns faktiskt inte alltid med. Du behöver bara hitta en historia som engagerar just dig.

Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev