Sensor av Junji Ito
Den japanske serietecknaren Junji Itos skräckmangor har samma känsla av obehag som de litterära skräckmästarna HP Lovecraft och Edgar Allen Poe. Det finns en tidlöshet i hans vackra och mycket exakta teckningar och raka men sparsamma berättarstil, och han har blivit en författare som läses även av de som inte brukar läsa manga, eller serier alls för den delen. Sedan han slog igenom i slutet av åttiotalet med numera klassiska Tomie, som liksom flera av hans mest populära verk även filmmatiserats, har han hunnit släppa nya serier regelbundet, och fler och fler av dem kommer översatta till engelska i snygga satsiga utgåvor som passar in bland ens favoritromaner i bokhyllan.
I hans senaste översatta serieroman Sensor möter vi kosmisk fasa när en kvinna vandrar in i en by, där alla bybor om natten vänder ögonen mot stjärnhimlen och iaktar hur föremål börjar falla ned över dem. För en författare som gjort sig känd för att vara både grotesk och blodisande läskig är Sensor kanske mer finstämt otäck, med ett mystigt stråk i sig snarare än vackert ritad body horror. Men det är också en av de saker som skijer ut Ito från mindre begåvade författare, att han just kan skifta ton och nivå på skräcken, med lika läsvärda resultat. Här drar han dessutom snarare åt science fiktion-hållet.
Som vi sett i till exempel Junji Ito's Cat Diary: Yon & Mu kan han göra komedi med gott mod, även om till och med hans gulliga katter får en karakteristiskt ond aura. Och hans adaptioner av klassiska romaner, som Mary Shelleys Frankenstein har hyllats internationellt.