En av förra decenniets största serieframgångar, Persepolis, kommer ut igen i en ny översättning till svenska. Marjane Satrapis skildring av sin uppväxt som kvinna i, och senare utanför, men i skuggan av, Iran är både skrämmande aktuell och bitvis oväntat rolig.
Första delen följer den nyfikna och upproriska flickan Marjis uppväxt åren precis innan och efter den islamiska revolutionen. Hon är uppvuxen i ett vänstersinnat hem och är övertygad om att hon kommer att bli profet. När revolutionen börjar dra igång blir hon istället intresserad av Karl Marx, likar han inte Gud lite i ansiktet förresten? Och hur kan hennes föräldrar vara ute och demonstrera för frihet och socialism om de samtidigt har en husa? Oroligheterna tilltar och när Marjis släktingar börjar fängslas och försvinna under mystiska omständigheter skickar föräldrarna Marji till Europa för att slutföra skolan. Det är inte längre säkert att vara kvar i Iran.
I andra delen av boken målas ett liv i exil upp, Marji bor i Wien och är en ung kvinna. Hon fortsätter vara en rebell, nu i vuxen tappning. Men hon drömmer om Iran. När hon till slut får chansen att återvända är både allting och ingenting som hon lämnade det. Inget annat serieverk har med så mycket humor, värme och skärpa lyckats skildra de historiska händelser som lett till det auktoritära Iran vi känner idag. För den som vill få en utförlig och lättbegriplig introduktion till dagens Iran är den omistlig.
Andra tips på politiska serier, eller grafiska romaner som den här typen av serier ibland kallas, är Maus, en hyllad klassiker i serievärlden. Art Spiegelman berättar om Förintelsen i svarta, sotiga bildrutor med sin fars upplevelser i koncentrationsläger som avstamp. Anamorfiska möss och nazisterna som katter gör det på ett sätt lättare att ta till sig av materialet men sätter också effektivt ljuset på det fruktansvärda. Välberättat, starkt och angeläget.
