Att jobba som översättare

Publicerad: Torsdag, 23 april 2009, Skribent: My Bergström
Jag har blivit ombedd att berätta lite om hur det är att jobba som översättare. Främst vad gäller att översätta manga, vilket är min huvudsakliga syssla.

Hur jag blev översättare
Först lite om varför jag halkade in på just detta. Jag började min bana med att läsa japanska vid universitetet en kväll i veckan, mest för att jag gillar språk och hade utvecklat en fascination för Japan när jag läste filmvetenskap. När det började vankas stipendier och studier i Japan slängde jag ihop en kort uppsats om varför just jag skulle få åka. Lyckan stod på min sida, och jag blev en av de lyckliga som fick spendera ett år på Tokyo Gakugei University.

Efter några månader på plats började det lossna och studierna gick bättre än någonsin. Jag började skicka in översättningsprov till Manga Mania, som jag redan hade kontakt med. Jag hade under en längre period jobbat som krönikör, nyhetsrapportör, frilansare och mangalektör för tidningen. Efter två misslyckade försök fick jag tillslut äntligen en godkänd provöversättning. Det var mangan Air Gear, som jag sedan fick översätta till magasinet. Fem och en halv volym blev det allt som allt, innan tidningen lades ner. Jobbet var roligt men ganska utmanande i början, då serien innehåller mycket slang och manligt språk. Efter att ha jobbat med Air Gear ett tag, bestämde jag mig för att jag ville satsa på att vara översättare på heltid.

Nana
Numera jobbar jag bland annat med att översätta Nana till svenska. Här har jag fördelen av att ha läst serien flera gånger tidigare, samt sett filmerna och delar av animen medan jag bodde i Japan. Jag kunde till och med vissa delar av serien utantill. Jag kände att det var ett uppdrag som jag verkligen ville få jobba på. Efter nästan ett års mejlande och tjatande från min sida fick jag till slut uppdraget utav Egmont, som ger ut serien.

Förarbete av materialet
När jag ska översätta en volym av Nana ser jag till att först läsa boken en eller två gånger i förväg. Det gör jag ofta medan jag sysslar med andra uppgifter, eftersom jag översätter flera serier parallellt. Kingdom Hearts och Nana textar jag själv i Adobe InDesign på min Mac. Jag brukar förbereda genom att markera pratbubblor och ställa in typsnitt redan i förväg, vilket sparar mycket tid under själva översättningsfasen.

Översättningar som jag inte textar själv förbereds genom att numrera varje replik, textruta och ljudord med en röd penna. Det är för att textaren måste kunna se var varje replik ska sitta, då serierna ofta är lite röriga i sidlayouten. Sen översätter jag efter min numrering i Word och skickar till slut både den numrerade boken och översättningen till redaktören. Gakuen Alice och Skip Beat, som går i Shojo Stars, översätts på det här viset.

Förberedelse av själva översättningen
Nästa steg i förberedelsen är att kolla upp viktiga saker och bestämma så mycket jag orkar och hinner i förväg. Det gäller framförallt när man börjar på en helt ny serie. Vad ska jag kalla det japanska ordet "tarento" på svenska, som är ett centralt uttryck i Skip Beat (valet föll till slut på "TV-underhållare")? Vilken stavning ska jag använda när jag skriver personernas namn med alfabetiska tecken (Kyoko, Kyôko eller Kyouko)? Finns det någon etablerad stavning? Vad är lättast för läsarna att uttala? Vad får personerna för smeknamn? (osv)

Själv använder jag mig helst inte av ändelserna –san, -chan- och –kun i mina översättningar. Det är ändelser som man i japanskan lägger till namnet på någon man tilltalar eller talar om, som visar olika grader av hövlighet samt hur pass väl man känner varandra. Det gör att jag måste överväga hur deras innebörd påverkar översättningen, samt hur jag kan bygga in eventuella nyanser i replikerna som motsvarar detta. Ibland framgår det naturligt, men ibland måste man vara lite fantasifull. I Gakuen Alice blev t.ex. "Luca-pyon" översatt till "Luca-ponken", eftersom det var ett lite udda tilltalssätt för just den serien.

Gakuen Alice är en serie som kräver extra mycket kreativitet. Jag har kämpat mycket med att skapa fantasifulla översättningar av alla termer och namn som dyker upp. Serien är fullproppad med ordskämt och specifika ting som bara finns i Gakuen Alice-världen. Alicemönster, Aliceförmåga, Hjärtläsarkillen, Rävöga, Fluffsmarr och Dumbom-handsken är några exempel på ord och namn som jag har fått "skapa" till serien.

Det är även viktigt att titta lite på personernas sätt att prata. Är det någon som pratar på ett speciellt sätt kan det vara viktigt att markera det i översättningen. Manga innehåller ofta många olika extrema språkmönster. Överdrivet högtravande språk, extrema slanguttryck, stadsbrud eller lantis är exempel på sådant som kan behöva markeras på något sätt. Men man får inte vara allt för låst i hur en person uttrycker sig, eftersom de ibland ändrar sätt att prata. Det kan även vara bra att inte använda för mycket slang, eftersom översättningen då riskerar att åldras väldigt snabbt.

Ett intressant exempel på språkmönster är Nana Komatsu i serien Nana, som ändrar sitt sätt att prata flera gånger under seriens gång. Först pratar hon vuxet, sedan ungdomligt. Ibland ändrar hon sitt sätt att prata efter vilken sorts kläder hon har på sig just då. Den ombytligheten bör förstås även de svenska läsarna få ta del av, så jag är noga med att tänka på hur hon uttrycker sig. Nana Osaki däremot, talar som en kille. Därför uttrycker hon sig ungefär som sina killkompisar och kan vara ganska grov i mun emellanåt.

Medan jag översätter
Något jag är noga med, är att försöka bevara känslan och atmosfären i originalverket så mycket som möjligt. När man väl har jobbat ett tag som översättare kommer detta mer eller mindre automatiskt, men jag fick lägga mycket tid och energi på det i början, framförallt när jag jobbade med Air Gear. Det är lättare när det handlar om serier som jag själv tycker mycket om, som Nana, men en bra översättare måste förstås hålla lika hög kvalitet på alla sina texter, oavsett vilken serie det handlar om. Här har man nytta av att försöka minnas det första intrycket man fick när man läste den volym man för tillfället jobbar på.

En viktig sak att tänka på är att man inte förtydligar eller avslöjar för mycket av det som komma ska. Serier som Air Gear och Gakuen Alice är exempel på serier med mycket hemligheter. Där får man hålla tungan rätt i mun ibland, för att inte ställa till det inför framtida böcker. Det är bra om man kan behålla tvetydigheter så gott det går, även om det inte alltid är språkligt möjligt.

Ett exempel på en knepig sak med japanska
översättningar är hur man på japanska helt undviker att skriva "han" eller "hon", om det inte är meningen att det ska framgå tydligt ännu. Istället utnyttjar man det faktum att man nästan alltid tilltalar varandra med namnet i Japan. Det är betydligt svårare att göra likadant på svenska, eftersom vi vanligtvis använder han, hon, hans, hennes, istället för att bara använda ett namn eller "den personen". Ibland kan det vara värt att bygga om meningsbyggnaden helt för att det inte ska låta klumpigt eller avslöjande. Man får inte vara för rädd för att göra detta om man vill ha ett slutresultat som både låter bra och är originalet troget.

Att göra enbart textöversättning
Jag jobbar på lite olika sätt medan jag översätter. I början handskrev jag hela grovöversättningen, för att sedan skriva in den på datorn medan jag bearbetade replikerna. Numera jobbar jag gärna direkt i Word. När jag bara står för själva texten (dvs när någon annan gör textsättningen), gör jag först ett utkast av hela boken uppdelat i kapitel. Sedan arbetar jag om hela texten till färdiga repliker. Ofta läser jag replikerna högt för mig själv medan jag jobbar, för att höra om något låter onaturligt. Det första utkastet brukar bli onödigt långrandigt och tillkrånglat. Därför måste jag stryka ner längden på replikerna så gott det går, för att de ska få plats i pratbubblorna när sättaren tar över. Det kan vara svårt att avgöra hur mycket som får plats, men efter ett tag brukar man lära sig det.

Jag översätter även alla ljudord. Det var rätt krångligt i början att veta vad de olika ljuden betydde och hur de skulle låta på svenska, men efter ett tag lärde jag mig orden, ett efter ett. Numera går det av bara farten.

Efter att sättaren har gjort färdigt översättningen brukar jag i mån av tid be om en utskrift som jag sedan kontrollerar. På så sätt kan jag upptäcka missar, som kanske bara jag som har hela texten i huvudet kan upptäcka.

Textning och sättning
När jag jobbar med både översättning och sättning översätter jag rakt in i InDesign-dokumentet. Först ritar jag upp en textram där repliken ska sitta, sedan skriver jag in repliken och snyggar till radbrytningen. Jag försöker anpassa textstorleken efter originalet för att ge rätt repliker rätt eftertryck, men det viktigaste är förstås att allt får plats i pratbubblan. Sedan extraherar jag en PDF-fil som jag läser igenom, och rättar eventuella fel. Efter det tar en riktig korrekturläsare över, som skickar en lista över ändringar som jag för in i dokumentet. Till sist går redaktören över hela översättningen ordentligt och fixar till det som behövs innan serien går till tryckning.

Fördelen med att sköta sättningen själv är att man direkt ser om en replik får plats i pratbubblan eller inte. Nackdelen är att det blir mer jobb och sliter på armar och händer.

Språket i originalverkets betydelse
Det är enklare att översätta text skriven av någon som har ett bra språk, än att översätta slarvigt skriven dialog. Det gör t.ex. att Nana är rena himmelriket att jobba med jämfört med Air Gear och Skip Beat, som båda har dialog som flödar ganska onaturligt. Bra skriven dialog är ofta naturlig och balanserad, och översättningarna dyker direkt upp i huvudet medan man läser serien. Knepig dialog, som den i Skip Beat, tenderar att gå som katten kring het gröt. Jag brukar jämföra jobbet på den med att försöka tämja en vildhäst, för det är så det känns ibland.

Svenska eller engelska?
En ganska tråkig sak, som tyvärr tycks höra till yrket, är de eviga pikarna om att manga måste läsas på engelska, samt att svenska översättningar är skit, enbart beroende på att de inte är på engelska. Sånt är jättetråkigt att höra, speciellt med tanke på hur hög kvalitet de svenska översättningarna håller (dessutom tenderar vi att censurera mindre). Man får helt enkelt försöka strunta i det, och inte glömma bort det roliga med jobbet när sådant händer.

I slutändan är jobbet som mangaöversättare en ganska slitsam syssla. Men ju mer man jobbar desto bättre och snabbare blir man. Och när man väl får slutresultatet i handen brukar det kännas oerhört givande! Jag har haft tur som fått mycket hjälp av redaktörer och andra översättare som har hjälpt mig och svarat på alla mina frågor. Kanske kan jag själv i fortsättningen även vara andra till hjälp.
Jag hoppas i alla fall det.

Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.