Skolsystemet i Japan del I

Publicerad: Torsdag, 27 maj 2010, Skribent: My Bergström
När man läser manga som utspelar sig i skolmiljö slås man ofta av skillnaderna mellan den japanska och den svenska skolan. I den här artikeln tänkte jag förklara lite allmänt om det japanska skolsystemet, samt dess avtryck i den japanska kulturen.

Terminsuppdelning och skollov
Vad ser man alltid i en manga som utspelar sig i skolmiljö? Jo, en skolavslutningsscen där eleverna går ut från skolan, där blomstrande körsbärsträd pryder varenda liten vrå på skolgården, med sina diplom i handen. I scenerna där de börjar skolan är blommorna borta, men så mycket mer tid än så tycks inte ha passerat sedan körsbärsblommorna blommade över och föll till marken.
Det beror på att man i Japan börjar varje läsår den första april, vilket innebär att vårterminen inleder varje nytt skolår. Upp till gymnasiet delar man upp läsåret i tre terminer, men från och med universitet är det två terminer som gäller, precis som i Sverige. Däremot börjar läsåret på våren även på universitetsnivå, vilket ibland kan krångla till det för dem som planerar utbytesstudier i Japan. Skolloven skiljer sig beroende på vilken del av landet man bor i. I Okinawa, öarna längst ner i södra Japan, har man ett mycket långt sommarlov, medan vinterlovet är över på några veckor. I Hokkaido, landets näst största ö som ligger längst uppe i norr, har man däremot ett nästan dubbelt så långt vinterlov som eleverna i Tokyo, i mitten av landet.

Grundskolan
En sak som man ibland kan se i manga är hur små grupper av lågstadiebarn är på väg hem från skolan. Alla har på sig likadana små mössor och fyrkantiga ryggsäckar. Verkar de inte ovanligt små?
I Japan börjar man i skolan redan vid 6 års ålder. Det som vi kallar för låg- och mellanstadiet har ett samlingsnamn, shougakkou. Vid 12 års ålder börjar man i högstadet, chuugakkou, och som 15-åring är det dags för gymnasiet, koukou.
Det händer mycket under tredje året i gymnasiet. Inte minst börjar de som planerar att söka till universitetet plugga extra mycket inför sina antagningsprov, medan de som inte tänker studera vidare eller har studerat på en yrkesförberedande linje börjar söka jobb. Därför kan man i manga ibland se hur eleverna dyker upp i kostym, på väg till eller från en arbetsintervju, alternativt se lite smått nedbrutna ut av allt råpluggande.
I serier som utspelar sig i gymnasiemiljö kan man se att de olika skolorna som dyker upp kan ha mycket varierande nivåer på både miljö, lärare och elever. För att komma in på ett bra universitet kan det vara viktigt att välja rätt gymnasium. Detta kan dock även leda till att vissa skolor, som tar emot elever utan planer på att vidareutbilda sig i framtiden, kan få ett dåligt rykte.
Andelen privata gymnasieskolor i Japan varierar från plats till plats. I tätbefolkade områden är det vanligare med privatägda gymnasieskolor, medan skolorna på landsbygden för det mesta är kommunala. Det är mycket vanligare att skollivsskildringar dyker upp i shoujomanga, då man på redaktionerna hos de japanska mangaförlagen anser att tjejer hellre läser skildringar, både fantastiska och verklighetstrogna sådana, av situationer som de kan relatera till. Några exempel på serier som kretsar mycket kring skollivet i grundskolan är Itazura na Kiss, Little Butterfly, Flower of Life, Fruits Basket och Kare Kano.

Escalator school
Har du någonsin reagerat över att en manga som du läser tycks blanda elever från både högstadiet och gymnasiet? Funderar du över varför det ibland skymtar förbi ett par lågstadieelever på skolområdet, bland alla tonåringar? När sådant händer utspelar sig serien i fråga troligtvis på en escalatorskola.
En escalatorskola är en skola där undervisningen som erbjuds sträcker sig från låg- och mellanstadium och ibland ända upp till universitetsnivå. Det innebär att barn och ungdomar i olika åldrar blandas på ett och samma skolområde. Fördelen med en sådan skola är att man slipper göra svåra antagningsprov för att kunna komma in på gymnasiet eller universitetet.
Den här sortens skolor dyker ofta upp i manga och anime, eftersom det ger en bra ursäkt för figurer i olika åldrar att umgås med varandra, något som kanske inte är riktigt lika vanligt förekommande utanför mangans värld. Några exempel på serier där man finner den här sortens skolor är Revolutionary Girl Utena, Gakuen Alice, Ouran High School Host Club och Prince of Tennis.

Universitet
En av de absolut viktigaste händelserna i en japansk skolelevs liv är ansökningsprocessen till universitetet. Du har säkert märkt att det ofta diskuteras i serierna vem som ska söka vart, hur mycket de måste plugga extra och när inträdesproven ska hållas. Ansökningsperioden till universitetet är, mer än någon annan händelse, den period som i många fall formar en japansk elevs framtid. Det är därför inte så konstigt att det finns så många serier som kretsar kring just detta. Man kan lära sig mycket om en viss seriefigur, genom att se hur han eller hon väljer att tackla de stundande universitetsstudierna.
När seriefigurerna diskuterar vilket universitet de ska söka till brukar man förkorta namnen på ett sätt som visar hur pass högt skolan i fråga är rankad i svårighetsgrad. De bästa eleverna söker till vad som brukar kallas T-dai (T-university, dvs Tokyo University), medan W-dai står för Waseda University, ett annat mycket känt universitet. Man kan även stöta på förkortningarna S-dai och K-dai. Då brukar vanligtvis S-dai stå för skolan som är svår att komma in på, medan K-dai har lägre antagningskrav. K-dai kan även betyda Keio University.
De flesta japanska elever försöker i första hand bli antagna till ett kommunalt universitet. Dels är det billigare än de privata universiteten, dels har de högre status. Privata skolor tar saftigt betalt för högre studier och materialkostnader. Det finns även en hel del privatuniversitet med religiös anknytning till buddhism, som drivs av olika tempel.
En vanlig fördom om de japanska universiteten är att man i stort sett är garanterad höga betyg och jobb om man väl har kommit in på universitetet i Japan, samt att alla elever sover sig genom lektionerna. Sanningen är väl att det beror lite på vilken lärare och vilket ämne det gäller. Undervisningen består både av stora seminarier med hundratals deltagare och mindre lektioner med enbart en handfull elever. Ämnen där man inte för listor över närvaron tenderar, kanske inte helt förvånande, att få flest deltagare.
I Japan anses Tokyo University (ofta kallat Todai) vara den mest prestigefyllda skolan att bli antagen vid, något som handlingen i t.ex. Love Hina kretsar kring. Sett ur ett internationellt perspektiv är universitetet rankad 3:a i hela världen. Dess symbol är ett ginkolöv.

Det finns möjlighet att delta i klubbliv även på universitetsnivå, men det är inte obligatoriskt. Sportklubbar är däremot en viktig del av de privata universitetens PR-verksamhet. Det hålls speciella antagningsprov för elever som är duktiga i sporter av alla dess slag, som i princip garanterar att de blir antagna. Kommunala universitet är däremot inte tillåtna att göra så.
Det finns inte på långa vägar lika många serier som utspelar sig på universitetet, som högstadiet eller gymnasiet. Framförallt finns få av dessa serier översatta till engelska. Honey And Clover är en av få engelsköversatta serier som handlar om livet på en universitetsskola. Även Nodame Cantabile utspelar sig i universitetsnivå; i detta fall på Japans mest prestigefyllda musikuniversitet. Bland serier som ursprungligen gick i en tidning riktad till manliga läsare finner vi till exempel Genshiken.

Antagningsprov
Har du reagerat på att figurerna i en manga, som utspelar sig i skolmiljö, tycks fullständigt begravas i läxor och provpluggande? Japan är land där man fäster oerhört stor vikt vid den sökandes utbildning vid en arbetsintervju. Det innebär att man i princip kan säga att de unga eleverna faktiskt avgör sin egen framtid, redan innan de börjar studera vid universitetet. Viktigast av allt är förstås antagningsproven till universitetet, men även till de prestigefyllda gymnasier som vissa väljer att söka till, för att på så sätt få ytterligare fördel inför universitetsstudier och jobbansökning.
Inför antagningsproven måste de sökande eleverna ofta spendera all ledig tid med att öva inför proven, vilket leder till att familjen i sin tur behöver göra allt de kan för att underlätta studierna för sina barn. I praktiken innebär det nästan alltid att det är mamman som hjälper sina hårdstuderande barn med allt, från att sköta tvätt och städning till att komma in med mat och dryck när det behövs och se till att barnet inte försöker smita undan för att läsa serier eller titta på TV. En nackdel med den höga stress som eleverna utsätts för under dessa provperioder är att man har märkt av en stegring på våld inom familjer, då barnen ibland tar ut sina frustrationer på sin mamma. Det har även skett våldsdåd där barn har tagit ut sin frustration över folk utanför hemmet. Detta har på senare år blivit ett uppmärksammat socialt problem i Japan. Ett lite mindre våldsamt, men inte desto mindre oroande problem, är att denna pluggöverdos även kan leda till att barnen bränner ut sig i förtid och hoppar av både skola och arbetsliv längre fram. Då man mycket sällan tar sabbatsår kan det ge mycket negativa resultat långt fram i livet. Ibland leder det till att barnen drar sig undan och slutar lämna hemmet helt. Detta fenomen kallas för hikkikomori och förklaras i del II av artikeln.

Det finns många serier som tar upp den här sortens skolrelaterade problem på ett hörn, men det är få verk som på ett välbalanserat sätt diskuterar detta som det övergripande sociala problem det faktiskt är. För er som kan läsa japanska rekommenderar jag varmt Evil Heart av Tomo Taketomi, om en pojke som får hjälp med att hantera sin inneboende ilska genom att träna aikido. I serien är tidigare nämnda problem ett viktigt inslag i berättelsen.
Det sägs även att X/1999 fick läggas på is i Japan efter att en ung pojke högg huvudet av en klasskamrat och symboliskt lämnade hennes huvud framför skolgrindarna. Avhuggna huvuden var ett tema som återkom i serien och det sågs därför som olämpligt att fortsätta ge ut den.
Ett annat, lite mindre våldsamt, exempel på en bra serie som tar upp problematiken med hur pressen från skolan förhindrar de japanska tonåringarnas identitetssökande är Paradise Kiss. Där gör huvudpersonen Yukari uppror mot sin mammas tjat om att hon måste plugga, och istället bestämmer sig för att satsa på en karriär som modell.

Rounin och Juku – skollösa elever och extraskolor
Okej, så den där killen eller tjejen i serien du följer misslyckades på antagningsprovet till sitt drömuniversitet. Nu står de inför ett vägskäl: De kan antingen ge upp helt och börja jobba istället, eller välja att börja studera vid någon annan skola som de har blivit antagna vid. Men om de känner att de helt enkelt bara måste komma in på just den där skolan, har de ett tredje val: att ta den japanska motsvarigheten till vårt sabbatsår. Det går dock inte helt till som för oss. I Japan ses det ofta som något negativt att ta ledigt ett år innan universitetet, om man bara ägnar ledigheten åt att resa eller studera utomlands. Istället spenderar man detta år med att råplugga, i hopp om att klara antagningsprovet nästa år istället.
En elev som väljer att göra detta brukar kallas för rounin. Ordet rounin kommer till en början från ordet för en samuraj utan fast arbetsgivare. En rounin var alltså en arbetslös samuraj, som vandrade omkring och sökte jobb. En modern rounin spenderar förstås mer tid med råplugg och extralektioner, än med svärdet, men principen är den samma. Kort och gott: En elev utan skola. Tidigare nämnda Love Hina är en av de mest kända serierna som handlar om en rounin.

Elever som vill studera vid ett bra universitet, måste studera på en högre nivå än den som i genomsnitt lärs ut enligt den japanska skolplanen. För den sakens skull finns det i Japan speciella skolor där elever kan få hjälp att studera inför antagningsproven. Dessa skolor är privatägda och vinstdrivna. De kallas för juku och deras syfte är att lära ut den sortens kunskaper som har högst sannolikhet att dyka upp på proven. Dessa skolor kritiseras ofta för att de inte låter eleverna lära sig att tänka själva, analysera och kritisera. Undervisningen går snarare ut på att pressa in alla fakta, årtal och standardsvar som står i läroböckerna.
Den här sortens extralektioner tar man på kvällen och helgerna. Det är inte ovanligt att man börjar studera vid ett juku redan inför gymnasiet. Det är en god merit inför universitetsansökningarna att ha studerat på ett gymnasium med gott rykte.

Katekyoushi – privatlärare
Något som har blivit allt ovanligare i Sverige, men som man ibland stöter på i manga, är privatlärare. I Japan är privatlärare ett bra extraknäck för universitetsstuderande elever. Eftersom de själva redan har genomlidit plugghelvetet och antagningsproven, kan de ge både stöd och råd till yngre elever, dels genom att hjälpa till med studierna, dels genom att visa vilka delar inom varje ämnesområde man bör lägga mest tid på. Föräldrarna betalar privatläraren för lektionerna, och om eleven blir antagen vid sitt förstavalsuniversitet får privatläraren ofta en rejält tilltagen bonus. Bonusen är till för att motivera privatläraren att verkligen lägga sin själ i lärandet. Anledningen till att det oftast är universitetselever som extraknäcker på det här viset, är för att de har mer fritid än de som redan har gått ut i arbetslivet.
En privatlärare i hemmet är en spännande möjlighet för en gymnasieelev att träffa någon som går på universitetet. Inte helt förvånande har det därför inspirerat många romantiska serier. Det är, precis som i fallet med escalatorskolorna, ett smidigt sätt att överbygga åldersklyftan mellan karaktärer, samtidigt som man har den perfekta ursäkten för dem att träffas på tu man hand.
Det finns många olika slags exempel på privatlärare i de serier som finns översatta. I både Itazura na Kiss och Constellations in my Palm får till exempel seriens huvudperson gratis plugghjälp av en äldre eller jämnårig skolkamrat. Ett lite mer orealistiskt exempel finner man i komediserien Reborn.
Privatlärare är även, inte helt överraskande, ett vanligt förekommande tema i erotiska serier.

Flick- och pojkskolor
Är det något man stöter på oftare i manga än i verkliga livet, så är det pojk- och flickskolor. Tolkar man Japan utifrån seriernas värld, torde var och varannan skola vara en privatdriven internatskola, där man bara accepterar elever av det ena könet. Så ser det förstås inte ut i verkligheten, men visst finns de kvar, dessa skolor. Vi har till exempel Tokyo Woman’s Christian University, som låg en bit från området där jag själv bodde i Japan en gång i tiden. Liknande universitet finns även i Nagoya, Osaka och andra städer.
För oss som går i samskolor nu för tiden, kan det kanske tyckas exotiskt med skolor enbart för flickor eller pojkar. Fördelen skolor av detta slag ligger i princip mest på föräldrarnas sida, då de slipper oroa sig för sina barn under tiden då de går på skolan i fråga. Men den här sortens enkönade skolor är inte helt utan problem. Den sociala chocken kan bli stor för eleverna, när de går från att knappt ha pratat med någon av det andra könet, till att behöva umgås med dem både i och utanför arbetslivet.
Ett exempel på en anime som utspelar sig i flickskolemiljö är Maria Watches Over Us (Maria-sama ga Miteru) och om vi pratar manga hittar vi det i Hayate X-Blade. Exempel på pojkskolor finner vi i filmen och mangan Blue Spring (Aoi Haru) och Cromartie High School. Det finns otaliga serier om pojk- och flickskolor i Japan, men fortfarande har bara ett fåtal av dessa översatts till svenska eller engelska.
Pojk- och flickskolor är vanligt förekommande i yuri- och yaoimanga, då det kan vara lättare att skriva om en homoerotisk romans, eller en nära vänskap, om man i princip inte behöver bekymra sig mer än nämnvärt om det andra könets existens. Exempel på serier som helt eller delvis utspelar sig i en enkönad skolmiljö och innehåller inslag av homosexuell kärlek är The Last Uniform och First Love Sisters (bägge tyvärr ur tryck) samt ovan nämnda serier i flickskolemiljö.
Det finns även den totala motsatsen: I yaoimangan Paradise on the Hill utspelar sig romansen mellan två manliga lärare på en flickskola, av alla ställen. Så kanske är teoretiskt sett obegränsad tillgång på romantiska objekt inte alltid det mest romantiska i de japanska seriernas värld?

Fortsättning följer i del II.

Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.