Av
Yukiko Seike & Makoto Shinkai
5 Centimetres per Second bygger på Makoto Shinkais uppskattade film med samma namn. Båda verken utforskar hur tiden sakta men säkert för människor in på olika spår i livet, samt om hur lätt det är att fastna i minnena, istället för att gå vidare. Serieversionen är vackert tecknad och expanderar berättelsen med nya perspektiv och en ny epilog, men lyckas inte riktigt förmedla samma tidlösa magi som filmen.
Takaki och Akari, båda med erfarenhet av att byta klass och börja i nya skolor, blir vänner efter att ha träffats i skolans bibliotek. Deras vänskap fördjupas, men när Takakis familj flyttar hamnar de på olika sidor av landet. Rädda att de aldrig ska få träffas igen stämmer de möte hos Akari, varvid Takaki tar tåget direkt efter skolan. Men snön faller tätt och tågen blir allt mer försenade. Kommer Akari att vara kvar när han kommer fram, eller har han för evigt missat sin chans att berätta för henne om sina känslor?
Kul att veta
5 Centimeters per Second bygger på
Makoto Shinkais uppskattade film med samma titel. Filmen var Shinkais första projekt utan inslag av science fiction eller fantasy och titeln syftar på hastigheten med vilken körsbärsblomblad faller till marken. Han använder detta som en metafor för hur vi människor sakta men säkert slår in på våra individuella vägar genom livet, trots att vi började på samma plats. Animen var länge ur tryck, men finns numera på DVD igen.
Omdöme
Jag rekommenderar att man först ser animen, som är oerhört vacker, och därefter läser mangan som ett komplement. Berättelsen i 5 Centimeters per Second är vacker i sig, men den ter sig så oerhört mycket plattare och emellanåt nästan banal, framförallt i de senare delarna av berättelsen, utan de visuella och musikaliska inslagen. Shinkai har en fantastisk fingertoppskänsla för ordlöst berättande, där känslor, färger, dofter och intryck kommer till sin rätt på ett vis som inte ens Seikes i övrigt kompetenta mangateckningar förmår att förmedla.
Därmed inte sagt att Seikes mangaversion av berättelsen inte är värd att läsa, absolut inte. Hon har gjort en vacker tolkning av berättelsen, med teckningar som ligger precis lagom mellan emotionell shoujomangastil och teckningar mer typiska för vuxenserier, med snygga rasteringar och mjuka kontraster. Dessutom bjuder mangan på en fördjupning av framförallt bifigurer som Kanae, som blir mer tredimensionell i mangan.
Kanae. Jag gillar hennes karaktär och tycker att hon är välskriven, men jag tycker inte om att hennes roll i serien är att vara den storögda flickan som är olyckligt förälskad i seriens huvudperson, Takaki. Hon får även en lång epilog som inte fanns med i filmen, men den känns onödig och påklistrad. Faktiskt så tar den bort en bit av magin som animefilmen hade lämnat efter sig. Filmens lite mer öppna slut var mycket mer fascinerande än mangans.
Mitt slututlåtande är att 5 Centimeters per Second är en välgjord mangaversion av en ännu mer fantastisk film, som passar bäst för dem som antingen inte har för avsikt att se filmen, eller som var missnöjda med det öppna slutet. Om man tycker att filmen var perfekt och inte vill ändra något i filmupplevelsen tycker jag att man ska hoppa över mangaversionen. Men mangan är trots detta aber ändå en av de bättre mangaadaptionerna av ett tidigare existerande verk som jag stött på, och väl värd sina pengar då man får mer än 460 sidor för pengarna. Verticals utgåva av serien är dessutom mycket välgjord, med bra översättning, fin textning och ett snyggt designat omslag.
Om man uppskattade serien och vill läsa något som framkallar liknande känslor hos läsaren rekommenderar jag
Sand Chronicles, Fruitsbasket (tyvärr ur tryck) och
Cross Game. Serien passar för de flesta åldrar, men kan möjligtvis tyckas lite tråkig för de yngsta läsarna på grund av sitt långsamma tempo.
