Olympos (manga)

Publicerad: Fredag, 30 november 2012, Skribent: My Bergström, Betyg: 2
Av Aki

Olympos bygger löst på grekisk mytologi, men med en tvist. Serien är lite ofokuserad och pladdrig, men de vackra bilderna väger upp för detta, dock till en viss gräns. Serien har potential som den aldrig riktigt levererar, och bör sannolikt läsas mer som en estetiskt tilltalande saga än en trogen tolkning av de grekiska myterna.


Myten om Ganymedes, en trojansk prins, säger att han var så vacker att självaste Zeus förlorade sitt hjärta till honom och lät röva bort honom. Där tjänade han som gudarnas munskänk och Zeus älskare, i utbyte mot evigt liv … eller?
Vad hände egentligen med Ganymedes efter att han kidnappades från sina nära och kära? Och hur lycklig kan en man i evig fångenskap egentligen bli?
En ung arkeolog, Heinz, som drömmer om att finna och utforska ruinerna efter staden Troja möter en överjordiskt vacker yngling, som lovar att uppfylla Heinz innersta önskan om han hjälper honom med en mycket speciell uppgift.

Kul att veta
Olympos är en sammanslagning av en två volymer lång serie som först publicerades i Zero-Sum (mest känt för hitserien Saiyuki).

Omdöme
Olympos är en visuell berättelse med vaga försök till intrig, uppenbart menad mer som ögongodis än engagerande läsning. Jag läste serien med en alltmer dalande entusiasm och mot slutet bläddrade jag mest förstrött genom de sista sidorna för att se om berättelsen skulle knytas ihop på ett tillfredställande vis (vilket jag inte anser att den gjorde). Serien spretar och drar åt alla håll, med alldeles för mycket dialog som inte bidrar till något annat än att göra serien pladdrig.

Däremot är serien visuellt sett oerhört vacker, med fascinerande, överjordiska miljöer och drivor av vackra ynglingar med långt, fladdrande hår som rör sig enligt de fysiska lagar som bara existerar i mangans värld. Aki har en känsla för dynamiska siduppslag, med en närvaro och rörelse i bilderna som lyfter seriens nyckelscener rejält. Faktiskt så påminner det mig en smula om Chiho Saitos vackra teckningar i Revolutionary Girl Utena emellanåt, med en touch av Clamp och Kaori Yuki.

Serien är så genomgående vältecknad och vacker att det i ärlighetens namn ibland blir lite för mycket av det goda och svårt att uppskatta i längden, men det är kanske passande i denna berättelse om uttråkade grekiska gudar som inte uppskattar hur bra de har det. Tyvärr kände jag mig efter ett tag lika uttråkad som Apollo i berättelsen.

Yen Plus har öst mycket kärlek över den amerikanska utgåvan av serien, med hela 14 färgsidor och ett större format på sidorna som får de vackra bilderna att verkligen komma till sin rätt. Omslaget är snyggt och stilrent. Så här välgjorda borde alla översatta serieutgåvor vara!

Jag rekommenderar främst Olympos till mangafantaster som älskar visuellt vackra serier. Tänk Alichino, om ni minns den. Är det spännande intriger om människor och gudar man är ute efter tycker jag däremot att man istället ska ta sig en titt på magnifika serier som Angel Sanctuary, Clamps X, Please Save My Earth (tyvärr ur tryck) och varför inte myspysiga Rans magiska värld.

Kommentarer

Veckans nya tecknade serier

Veckans nya manga

Tecknade serie-toppen

Nyhetsbrev