Av
Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger
Otyglad galenskap är vad som väntar läsaren i Oblivion High. Vi bjuds på nordisk mytologi med en japansk tvist som utspelar sig i svenska miljöer, i vad som måste vara en av de mest genuint japandoftande mangaserier som skapats utanför Japan. Manus och bild hade vunnit på mer struktur och tempoväxlingar och serien kan emellanåt kännas en smula förvirrande, men har samtidigt starka inslag som talar för den. Oblivion High vinner på att ses som en hybrid mellan japansk och amerikansk populärkultur.
Nix, en japansk utbytesstudent dyker upp i Upplands Väsby, där han ska gå i samma klass som de japanälskande nördtjejerna Nin och Soon Mi. Men Nix beter sig inte alls som de förväntat sig och intrigerna i skolan hopar sig när han är närvarande. Är Nix verkligen den han utger sig för och om inte, varför har han nästlat sig in i tjejernas liv?
Kul att veta
Oblivion High skrivs av Johanna Koljonen och tecknas av Nina von Rüdiger. Som duo kallar de sig Ms Mandu. Serien inspireras enligt skaparna av manga, highschoolfilmer, Buffy vampyrdödaren och finsk trollpunk.
Omdöme
Oblivion High är nog den mest mangalika serie som någonsin gjorts utanför Japans gränser, på gott och ont. Det är imponerande hur pass mycket serien känns som något jag skulle kunna läsa i vilken japansk serieantologi som helst, men efter att ha läst andra nordiska kvalitetsserier med mangaanknytning förväntar jag mig i ärlighetens namn mycket högre kvalitet från än vad jag finner i Oblivion High.
Idén bakom berättelsen är utmärkt; att placera en berättelse med tydliga inslag från japansk och amerikansk ungdomskultur i en miljö som man anpassat till 100 % för nordiska serieläsare (serien gavs ut först i Finland, men förlades i svensk miljö eftersom tecknaren bodde i Upplands Väsby). Inslagen av nordisk mytologi är väl hanterade och helt klart en styrka i serien. Det ska serieskaparna ha en eloge för.
Däremot är utförandet inte helt klockrent. Manuset håller inte riktigt ihop hela vägen och förlitar sig för mycket på klichéer och stereotyper, medan teckningarna i sin tur är snygga men alldeles för frenetiska för att man ska hänga med. Serien börjar bra men faller nästan helt faller samman i sista halvan. En sak jag i efterhand insåg att jag saknade var en inledningstext som förklarade vad serien tagit sin inspiration från. Om jag hade läst serien som en Buffy-hyllning hade jag sannolikt uppskattat den mer än vad jag gjorde när jag främst läste den ur ett mangaperspektiv.
Teckningarna är snygga och stilen passar känslan i berättelsen väl, men helhetsintrycket skadas av ett illa genomtänkt tempo och en förvirrande sidlayout. Här hade serien kunnat vinna mycket på att använda en tydligare sidstruktur och ett mer varierat tempo i serierutorna även i de händelserika partierna. Jag kan dock tänka mig att andra läsare kommer att gilla stilen mycket mer än vad jag gjorde, eftersom min personliga smak vad gäller manga drar lite mer åt den realistiska tecknarstilen än Oblivion Highs mer moderna animeinspirerade stil.
Berättelsen har dock även flera starka partier där den gör allting helt rätt. Den bästa biten var för egen del när skolungdomarnas japanintresse (i detta fall främst lolitamodet) krockade med de vuxnas åsikter och moral om vad som är rätt eller inte för ungdomar. Även skildringarna av hur de japanbitna ungdomarna ibland råkar ut för de coola tjejernas nedlåtande attityd och överlägsenhet var ett bra inslag i serien.
Dessa inslag kändes relevanta och ögonöppnande för mig som aldrig fick uppleva japanvågen under skoltiden. Det får mig även att ställa frågan varför vi inte har fler svenska gymnasieserier, något som jag misstänker att Oblivion High-duon också har undrat. Bra att de bestämde sig för att göra något åt saken! Nu hoppas jag att fler serieskapare följer i deras fotspår.
Det ska bli intressant att se om det kommer en andra del i serien. Berättelsens avslutning lämnar möjligheten öppen för mer galenskaper och mörka berättelsetvistar, så jag ser med blandade känslor trots allt fram emot att få se vad Ms Mandu har för avsikt att göra härnäst.
Oblivion High känns som en perfekt serie för ungdomar i yngre tonåren och uppåt. Gillar man serien rekommenderar jag även serier som
Oresama Teacher,
Sayonara September och
Bleckmossen – Sjöhästens hemlighet.
Länkar
Seriens svenska hemsida
Intervju med Johanna Koljonen i Nöjesguiden
