Av
Tadashi Agi och
Shu Okimoto
Oishinbo möter Hikaru no Go i denna manga om vin och rivalitet. Drops of God är en serie för vinälskare och kanske ännu mer en serie för dem som i hemlighet drömmer om att bli vinexperter. Serien är genomarbetad, med snygga teckningar i en vuxen stil och en berättelse som är fullspäcka av information och detaljer om vin och dess tillverkning. Det är en serie som visar stor respekt för vinerna den beskriver och vars entusiasm lär smitta den mest ointresserade.
Shizuku kallas till sin fars hus och får veta att denne nyss har gått bort, med strikta order givna om att Shizuku ingenting får veta. Väl på plats läser man upp faderns dokument, där det förklaras att Shizuku måste tävla om arvet med den unga vinexperten Issei, som fadern har adopterat för att ge dem båda arvsrätt. För att få ärva fadern måste Issei och Shizuku identifiera 12 olika viner.
Shizuku har aldrig druckit vin och jobbar på ett ölföretag, men med hjälp av en ung sommelier får han hjälp att lära sig allt han behöver veta om vin. Det visar sig att alla de där märkliga grejerna som hans far tvingade honom att göra som barn, kanske inte var helt meningslösa trots allt. Kommer Shizuku att få ärva sin far och vad är meningen med tävlingen egentligen?
Kul att veta
Drops of God sägs ha blivit så populär att den till slut började påverka vinförsäljningen i Japan. Några exempel finner man
här.
Bakom pseudonymen Tadashi Aki döljer sig syskonen Yuko och Shin Kibayashi. Shin har även andra pseudonymer och ligger som manusförfattare (tillsammans med en hel drös olika tecknare) bakom hitserier som Getbackers,
Bloody Monday och Kindaichi Casefiles.
Drops of God har även gjorts till en otecknad TV-serie i Japan. Den tecknade serien, som är en riktig långkörare, går i Japan i
Morning Magazine.
Omdöme
Oavsett vad man tycker om vin är det svårt att inte gilla Drops of God. Jag kommer under läsandets gång främst att tänka på mangan Hikaru no Go, som gav strategibrädspelet go ett enormt uppsving i hemlandet. Precis som i Hikaru no Go bygger intrigen i Drops of God på en central rivalitet; här är det sonen till en vinkännare ställs mot en av Japans mest kända, unga vinexperter i en tävling där faderns ovärderliga samling av vin står på spel. Den som på korrekt sätt beskriver ett antal viner som fadern har valt ut blir även hans arvstagare.
Låter detta tråkigt? Det är det inte. Drops of God har samma styrka som många andra hitserier genom tiderna har haft: förmågan att få även det i vanliga fall mest sövande och urtråkiga ämne att verka oerhört spännande. Jag började genomläsningen med att lite förstrött rulla med ögonen åt alla vansinniga plottvistar (mer om dessa senare), men jag vanns snabbt över. Serien lyckas vara både fånig och stenallvarlig om vartannat, där långa monologer om fördelen med vissa sorters vinframställning, färg och lagringstid varvas med vansinnigheter som uteliggare med hemliga vingömmor och absurda, symboliska visioner som seriens olika karaktärer drabbas av när de dricker ett riktigt fint vin.
Seriens upplägg har både positiva och negativa inslag. Jag gillar rivaliteteten, där naturbegåvning ställs mot hårt arbete, återigen väldigt likt Hikaru no Go. Det är lätt att följa med i förklaringarna om vad som gör vissa viner dyrare och mer eftertraktade än andra och man blir nyfiken på att få lära sig mer. Jag älskar framförallt insikten om hur mycket kärlek och omtanke som läggs ner på varje framställd vinflaska. Drops of Gods borde göras till essentiell läsning för alla som någonsin respektlöst har vaskat en dyr flaska vin! Jag hoppas att serien tar upp även detta fenomen framöver.
På den negativa sidan i serien hamnar de mer idiotiska bitarna av seriens upplägg. Dels har vi faderns upprörande sätt att försöka kontrollera sin sons liv och styra hans steg även från graven, dels det faktum att Shizuku får det kanske lite för lätt. I denna aspekt påminner Drops of Gods till förvirring om matmangan
Oishinbo. Jag vet att det är Shizuku man "ska" heja på, men då och då känner jag att min sympati snarare ligger hos rivalen Issei, som sannerligen har kämpat sig till sin kunskap med näbbar och klor.
Teckningarna i serien är riktigt snygga och jag gillar hur den skildrar både japanska stadsmiljöer och franska vingårdar lika detaljerat. Tempot är också väldigt trivsamt och serien känns emellanåt som en deckare, fast utan blodiga mord, där man söker namnet på olika viner istället för mördare. Kanske inte så förvånande, med tanke på att seriens manusförfattare även ligger bakom detektivmangan Kindaichi Case Files (tyvärr ur tryck, reds anm). Helhetsintrycket är än så länge mycket bra och jag kände mig väldigt nöjd med läsupplevelsen efteråt, så pass att jag nog kommer att läsa vidare för att se hur det går för Issei och Shizuku.
Gillar man Drops of Gods rekommenderar jag med varm hand tidigare nämnda Oishinbo och Hikaru no Go. Serien är riktad till lite äldre läsare, men det har mer med ämnet (alkohol) att göra än något annat och temat vin kommer nog göra att serien hittar rätt serieläsares händer i vilket fall. Rekommenderas!
Länkar
Seriens amerikanska hemsida
Seriens japanska hemsida i Morning Magazine
Drops of Gods påverkan på japansk vinförsäljning
En lista över Shin Kibayashis olika pseudonymer
