Av
Konami Kanata
Chi är en bedårande liten kattunge i ett nytt hem. Vi får följa henne medan hon vänjer sig vid att vara en innekatt. Serien är charmigt tecknad och, ovanligt nog för en manga, helt i färg. En självklar rekommendation för alla kattälskare!
En liten kattunge tappar bort sin mamma och räddas av familjen Yamada. De döper henne till Chi, men eftersom det är förbjudet att ha husdjur i deras lägenhet är de inte säkra på om de kan behålla henne. Men detta är Chi lyckligt ovetandes om; hon tillbringar sina dagar med att lära sig kissa i kattlådan, leka med familjens son och tänka på sin borttappade mamma. Hon lär sig tillsammans med sin nya familj allt vad en liten kattunge behöver veta för att överleva här i världen.
Kul att veta
I Japan går Chi’s Sweet Home sedan sin start 2004 i serieantologin
Weekly Morning, och serien har även legat till grund för två tecknade TV-serier som sändes i Japan 2008-2009.
Omdöme
Chi’s Sweet Home är utan tvekan en av de finaste djurserier jag har läst på år och dag. Serien är söt och rolig på samma gång, utan att gå över gränsen till att bli smörig. Vi får följa Chi och hennes familj i korta avsnitt som är precis lagom långa. Serien berättas både ur Chis och hennes ägares perspektiv. För kattälskare som mig finns det mycket att skratta igenkännande åt, men även som serie i största allmänhet tycker jag att Chi är ovanligt lyckad. Det är en serie som jag tror kan passa läsare i alla åldrar, gammal som ung.
En av de mysigaste aspekterna av serien är att den är färglagd, vilket inte hör till vanligheterna för manga. Serien är charmigt tecknad med rundade, enkla illustrationer och passande färglagt i varma, ljusa vattenfärger. Konami Kanata har hittat en perfekt balans i sitt bildberättande och har framförallt god känsla för att låta roliga scener övergå till ögonblick av sorgsenhet, som när Chi ibland tänker på sin försvunna kattmamma.
Verticals utgåva av Chi’s Sweet Home är nästan identisk med
den japanska och håller mycket hög kvalitet, men jag har lite svårt för översättningen emellanåt. Chi pratar "babyspråk", illustrerat genom att hon överanvänder bokstaven "W" i allt hon säger. Det stör lite medan man läser, men i övrigt flödar dialogen utan problem, så det är ett överkomligt hinder.
Chi förtjänar definitivt ett fint hem hos alla kattälskande mangaläsare och kan även passa bra för dem som inte läser manga vanligtvis eftersom det är sparsamt med dialog och lätt att följa med i vad som händer på sidorna. Tycker man om Chi och vill ha fler serier om katter och smådjur rekommenderar jag med varm hand
Cat Paradise,
Natsume’s Book of Friends, Kikis Expressbud (både
böckerna och
filmen) och Ghiblifilmen
Cat Returns.
Länkar
Intervju med Konami Kanata
Mangans engelska hemsida
Animens japanska hemsida
