Mysig, lågmäld och rolig anime om fyra unga män och hur de alla bearbetar förlust, framgång, nya erfarenheter och relationer , mot en fond av bakade läckerheter i det nyöppnade konditoriet Antique.
Tachibana är en kvinnokarl i sina bästa år, som en dag lägger sin kontorskarriär på hyllan och förvånar sin rika familj med önskan om att starta ett västerländskt café. Hans nya konditor blir den talangfulle Ono, som tyvärr alltid blir sparkad från sina anställningar på grund av olika kärleksdramer. Till duon sällar sig Tachibanas höpplöst klumpige barndomsvän Chikage, och den sötsaksälskande föredetta boxaren Eiji. Det är uppbyggt för lättsamma dagar fulla av sockriga bakelser, men bakom kulisserna dras var och en av männen med sina egna mardrömmar som formar deras val, deras vänskaper och deras gemensamma framtid.
Kul att veta:
Animen Antique Bakery (Seiyō Kottō Yōgashiten, alltså Western Antique Cake-Shop) från 2008, är tolv avsnitt lång och baserar sig på den prisbelönta mangan med samma namn.
Författaren
Fumi Yoshinaga är annars känd för sina shounen-ai/yaoi berättelser, men valde här att skriva en shojomanga som endast centrerar män.
Omdöme:
Det är lätt att den uppsjö av nya titlar som ständigt dyker upp på marknaden, gör att man glömmer att leta upp lite äldre guldklimpar. Antique Bakery är en sådan titel, som jag i mangaformatet i flera år funderat på och blivit rekommenderad, utan att det blev av att jag tog mig tiden för den. När jag väl fick tag i animen, såg jag nästa alla avsnitt på raken.
Antique Bakery är charmig, varm och kärleksfull i sin berättelse, och enkel i sitt upplägg. Man följer de fyra männens dagliga bestyr, deras drömmar och förhoppningar, samtidigt som det ena vackra bakverket efter det andra passerar förbi. Undan för undan dyker man ner i varje persons bakgrundshistoria och får uppleva deras önskemål och glädje utan att för den del gå miste om deras rädslor och farhågor. Tachibana brottas fortfarande med sitt barndomstrauma; att ha varit ett kidnappat barn som räddats. Ono är en öppet homosexuell man som på gymnasiet brutalt fick nobben av just Tachibana, och som nu lider av att hans såkallade "demoniske charm" alltid leder till att hetro-kollegor dras till honom och börjar bråka över honom. Eiji måste lämna boxningen bakom sig och bygga sig en ny framtid, Chikages brist på verklighetsuppfattning gör honom inte mindre sårbar.
Det är vackert och verkligt, jordnära och alltid intressant. Om det finns något att klaga på, så är det enligt mig det underliga beslutet att ha rent dataanimerade sekvenser och överblickar i avsnitten, som känns stela och malplacerade i den annars stämningsfulla serien.
