Adventures in Middle-Earth

The One Ring heter ett rollspel som publicerades av Cubicle 7 för fem år sedan. Det designades av Francesco Nepitello, som också har gjort brädspelet War of the Ring. Scen för spelet är Tolkiens Midgård åren efter händelserna i Hobbiten, men innan Ringens krig bryter ut. Det är ett väldigt välgjort spel som regelmässigt påminner en smula om Greg Staffords Pendragon. Det uppmuntrar till ett långsamt kampanjspelande där flera år kan passera i en och samma handling. Precis som kampanjspelet i Pendragon är det en spelstil som inte passar alla. The One Ring har sålt riktigt bra, men är inte den sortens spel som når en riktigt stor publik.

Nu har Cubicle 7 bestämt sig för att ändra på det. De har tagit kampanjmiljön och anpassat den till Dungeons & Dragons, världens mest spridda rollspel. Adventures in Middle-Earth – Player’s Guide är första boken som släpps. Den innehåller kulturbeskrivningar, klasser, bakgrunder och en del nya regler som anpassar D&D till Tolkiens värld. En utrustningsdel bjuder på prylar utan alla mikromagi som annars genomsyrar D&D.

I likhet med The One Ring är Adventures in Middle-Earth baserat i vildmarken runt Mörkmården, i området från Dimmiga bergen och bort mot Rhûn. Vi får beskrivningar av bland annat beorningar, dvärgar från Ensamma berget och Mörkmårdens alver. Naturligtvis kan man också spela en hobbit från Fylke, och för att vidga perspektivet finns också rohirrim och Minas Tiriths folk med. Till kulturerna hör ”virtues” som är feats med kulturanknytning och ger en bra extra dimension åt rollpersonerna.

De nya klasserna ger en bra midgårdskänsla. Även om Dungeons & Dragons idé om äventyrarsällskapet med olika bakgrund och egenskaper bitvis har hämtats från Tolkien, fungerar den inte riktigt i Sagan om ringens värld. Magin måste tonas ner, och det har man lyckats bra med i klassen Scholar som känns användbar men ändå inte bryter mot den nedtonade maginivå. Det krävs en mytisk känsla för att ge rollpersonerna den rätta ödestyngden, och det tycker jag nog att de nya klasserna har.

Två nya regelsystem har också fogats till. Reglerna för resor skiljer sig inte så mycket från reseregler i andra rollspel, men de är välgjorda med bra tabeller för händelser och problem. Det andra nya regelsystemet gäller Korruption. Tänk Dark Side Points. Hur nära är du att falla för Saurons lockrop? Har du i dig att bli en Ormstunga eller Saruman? Korruption drabbar på ungefär samma sätt som vansinne i Call of Cthulhu – du ser för mycket, upplever för mycket, eller gör något väldigt ruttet. Resultatet blir vansinne och kanske ett andligt förfall, där du gradvis dukar under för mordiska och låga instinkter. Det fungerar riktigt bra och känns nödvändigt – Sagan om ringens värld är väldigt svartvit och Skuggan förvrider de renaste själar om de vistas för länge i dess närhet.

Slutligen finns något som kallas Fellowship Phase, som är tips på hur rollpersonerna använder tiden mellan de actionfyllda äventyren. Det är ett lite enklare sätt att hantera de långa kampanjhandlingarna som är grunden i The One Ring, och hjälper till att ge spelet en mindre forcerad rytm.

Vill man ha ett Tolkienrollspel med ett större fokus på action och omedelbara händelser än på långtgående skeenden är Adventures in Middle-Earth ett bra val.  Du behöver Player’s Handbook och Dungeon Master’s Guide till Dungeons & Dragons för att spela.