När jag först hörde att Katharine Kerr skulle ge ut en ny Deverryroman kunde jag knappast behärska min förtjusning. Ordet ”squee” kan ha undsluppit mig. För Katharine Kerr är nämligen extra - en extra bra historieberättare, lingvist, världskonstruktör, karaktärstecknare och ödesskildrare. Nu efter att ha läst ut nya boken är enda bekymret att den är slut. För hon kan konsten att berätta sin historia utan onödiga utsvävningar och det betyder att böckerna sällan blir längre än 400 sidor. För tio år sedan när jag till slut (första boken skrevs ju redan 1986) gav mig i kast med att läsa serien var detta inget problem alls. Då fanns det femton romaner att sysselsätta mig med. Efter dessa femton, som var bland det allra bästa jag läst inom fantasygenren så var det slut. Eller det var vad vi trodde.
Sword of Fire är den första boken i en planerad trilogi som utspelar sig några hundra år efter att vi lämnade världen i The Silver Mage på 1150-talet. Här anges året 1428 i kungariket Deverrys tideräkning, och vi håller oss i denna berättelse på ett och samma tidsplan till skillnad från de föregående böckerna som innehöll rejäla hopp bakåt i tiden och utspelades på flera tidsplan med händelser som skett i huvudpersonernas tidigare inkarnationer.
Sword of Fire är en helt ny berättelse som introducerar nya personer och skeenden och många av greppen känns uppfriskande som tonvikten vid politiska och skolastiska sakfrågor som berör hela folkets levnadsbetingelser snarare än enskilda livsöden, ”wyrd”, och hur de sammanflätas. Kerr har ett betryggande helhetsgrepp över landet och dess folk där det finns självklar representation av olika kön, åldersgrupper, etniciteter och klasstillhörighet. Boken kan läsas helt fristående från alla tidigare Deverryböcker även om det naturligtvis ger ett mervärde att känna sig hemma och bekant med platser, termer och historiska personer som ibland omnämns, exempelvis Nevyn och klanen Maelwaedd.
Det är en ny era i landet och akademikerna vid kollegierna, det ena av landets två prästerskap samt barderna som är folkets röst går samman för att åstadkomma förändringar i det korrupta rättssystemet som baseras på traditioner och adelskapets givna rätt att härska. Nittonåriga bagardottern Alyssa har som första kvinna tillåtits studera inte bara retorik utan själva bardkonsten. När hennes läromästare Cradoc svälter ihjäl till följd av sin hungerstrejk utanför Aberwyns Gwerbrets, lord Ladoics, slott utbryter våldsamma kravaller med dödsoffer till följd.
Studenterna gör upp en intrikat plan för att få till stånd förändring. Ladoics egen dotter, lady Dovina är en av studenterna som ser orättvisan i att bara lorderna och Bels prästerskap har rätt att döma i rättstvister och att inga nedskrivna lagar existerar. Deras plan är riskabel och hänger på att Alyssa, trots att det hotar att utbryta krig i området kan ta sig till den avlägsna druidön Haen Marn och få tag i en urgammal bok och sedan med denna ta sig till Cerrmor och framlägga sina argument inför prinsregenten.
Saken kompliceras ytterligare av att den ene av Alyssas medföljande livvakter, silverdolken Cavan har ett pris på sitt huvud och de blir förföljda av både prisjägare och spionerande präster. Silverdolken hette ju första boken i serien när den översattes till svenska, Daggerspell på engelska. Silverdolkar kallas medlemmarna av ett löst sammanfogat sällskap som utgörs av krigare som vanärats och tvingats lämna sina hem och sin tidigare ställning i samhället för att tillbringa ett osäkert liv som kringvandrande legosoldater.
Som en extra bonus för läsaren medföljer en kortare novell i slutet av boken som fokuserar på karaktärerna Romarrda, hennes jaguar och silverdolken Benoic och deras tidigare gemensamma historia.
Dweomer – den urgamla magin är det ingen som tror på längre. Själva ordet har utvecklats till ”dwimmer” och avfärdas som vidskepelse och amsagor. Men inte riktigt av alla. Det är fortfarande Kerrs keltiska Deverry och vi som läst tidigare böcker vet att det finns mycket som döljer sig under ytan, det kan vara havsmonster, drakar, långlivade alver, eller magiutövare som verkar i det fördolda. Och eftersom det är Katharine Kerr så är vi i händerna på en mästerlig berättare som helt har språket i sin makt. Titelns Sword of Fire är inte heller vad vi först tror – när Alyssa uppgivet hävdar att orden är hennes enda vapen får hon höra att just ord, framsagda på rätt vis av rätt person ibland kan vara ett svärd av eld.
Sofia
