Tecknade serie-toppen

Durarara! (manga)

Publicerad: Torsdag, 8 mars 2012, Skribent: My Bergström, Betyg: 2
Av Akiyo Satorigi (tecknare), Ryohgo Narita (originalverk) och Suzuhito Yasuda (originaldesign)

Durarara bygger på en serie light novels och denna mangaversion tillför inte något nytt till historien, men gör mestadels berättelsen rätta. Serien har ett par finurliga lösningar på hur den integrerar och strukturerar de olika inslagen i det virrvarr av berättelsetrådar som utgör Durarara. Ett godkänt komplement för den som uppskattade animeversionen, men håller inte helt som substitut.

Mikado har just flyttat till Ikebukuro i Tokyo och drömmer om att få uppleva allt som han har läst om denna spännande stadsdel på nätet. Framförallt är han nyfiken på det legendariska gänget Dollars, som alla känner till, men ingen egentligen tycks veta någonting om. Redan under första dagen i staden stöter han på en urban legend, en mystisk, svartklädd motorcykelförare, samt andra märkliga figurer. Serien följer Mikados utforskande av denna märkvärdiga stadsdel, där stalkers, avhuggna huvuden, galna vetenskapsmän och mordiska psykopater bara är förnamnet på allt som man bör akta sig för.

Kul att veta
Durarara bygger på populära ungdomsböcker med illustrationer, så kallade light novels, som utöver denna mangaversion även har inspirerat en tecknad TV-serie som finns utgiven på amerikansk och brittisk DVD.

Serien utspelar sig i Ikebukuro, en av de större stadsdelarna som utgör kärnan i stortokyo. Stadsdelen har tidigare skildrats i värstingserien Ikebukuro West Gate Park som var en stor TV-hit i Japan.

I den första volymen ingår det en del trevligt bonusmaterial, bl.a. kommentarer från Narita som skriver novellerna som serien baseras på och en utvikbar liten affisch som seriens tecknare (Satorigi) och Yana Toboso (känd för Black Butler) har tecknat tillsammans.

Omdöme
Jag älskade Durarara som anime. Därför var förväntningarna på mangaversionen stora. Utan kännedom om böckerna som konceptet bygger på är det svårt att veta hur trogen någon av dessa båda versioner är, men det märktes tydligt hur viktig animen hade varit för den visuella inspirationen i mangan. Det är kanske inget stort minus, för animen lyckades verkligen fånga stämningen i berättelsen och återskapa Ikebukuro med alla sina trånga gränder och mystiska små affärer vid sidan av nöjesstråket, men jag känner att Satorigi som gör mangan kanske inte riktigt vågar sätta sin egen prägel på serien av respekt mot Naritas ungdomsromaner.

Det är ofta svårt för en serietecknare att göra en unik tolkning av redan etablerade figurer och många spinoffserier med animeförlagor tenderar att kännas ganska bleka. Samtidigt finns det serietecknare som Hajime Ueba, vars mangaversion av FLCL är trogen känslan i serien, samtidigt som den tillför en unik stil som gör att verket mycket väl kan stå på egna ben. Andra bra spinoffserier är Neon Genesis Evangelion Campus Apocalypse, vars teckningar är nästan lika bra som Yoshiyuki Sadamotos ursprungsdesign, samtidigt som de har en helt egen känsla.

Satorigi når alltså inte riktigt upp till samma nivå i sin version av Durarara. Vissa av hans tekniska lösningar är väldigt smart gjorda, som chattsessionerna där man, till skillnad från anime som använde sig av rösterna för att ge hintar om vem som chattade med vem, istället använder sig av bilder på chattarnas händer för samma effekt. Men Satorigis teckningsstil saknar tyvärr all form av personlig touch och förmår aldrig riktigt att bli något mer än en efterapning av den stil som Yasuda använt när han illustrerat böckerna.

Jag skulle därför inte rekommendera mangaversion av Durarara istället för animen, som jag tycker är betydligt vassare och därför rekommenderar att man börjar med, men som komplement, alternativt budgetversion, fyller mangan i princip sin funktion.

Vill man ha tips på liknande berättelser rekommenderar jag Boogiepop av Kouhei Kadono, som skapade den nuvarande trenden med light novels i Japan och har inspirerat Durararas ton och miljöbeskrivningar. Även TV-animen Baccano, som bygger light novels av samma författare som Durarara, är ett hett tips för läsare som gillar stilen och känslan. Slutligen rekommenderar jag Lain Serial Experiments, en lite äldre animeserie som jag tror att Durararafans kan komma att uppskatta. Det kan även vara värt att ta sig en titt på TV-animen Kinos resa.

Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev