Wendell Floyd kan inte bestämma sig för om han är privatdeckare som spelar jazz vid sidan om eller om han är jazzmusiker som ägnar sig åt detektivarbete när det är dåligt med spelningar. I Paris 1959 kan det vara lite kärvt på båda fronterna. Hans partner i detektivbyrån spelar också sax i bandet. Nu har deras duktiga och vackra sångerska och gitarrist lämnat dem för en mer lovande karriär på Rivieran, så det är svårare än vanligt med att få spelningar. Men så landar ett nytt fall i deras knän, och det ser ut som om de kan få in några franc som detektiver.
En hyresvärd tycker att det verkar vara något misstänkt med en av hans hyresgäster Susan Whites död, även om polisen har avfärdat saken som en olycka. Sakta dyker det upp allt fler egendomliga fakta i fallet och Floyd får svårt att släppa fallet, även när det börjar bli riskabelt för hans hälsa.
Samtidigt får vi följa Verity Auger, en ung lovande arkeolog som specialiserat sig på att gräva ut Paris, som ligger under ett tjockt täcke av is, och som tidvis anfalls av moln av muterade nanobotar. Vid en utgrävning händer en olycka med en av hennes elever, och Verity hålls ansvarig. Under hot om en undersökningstribunal, som kan leda såväl till avsked som till åtal, åtar sig Verity ett hemligt uppdrag.
Vilka är det som vill styra Verity? Vem är det som mördat Susan White, och framför allt, hur hänger dessa mysterier ihop? Det är en spännande och välskriven roman Reynolds har skrivit. Det är en av de bättre kombinationerna av hård SF och hårdkokt noirdeckare jag sett på länge. I SF-deckare är det vanligt att antingen SF-elementet eller deckarmysteriet tar överhanden, och det andra bara ligger som en bakgrund. Reynolds har lyckats kombinera de två på ett utmärkt sätt, där SF:en är en vital del i deckarmysteriet. Som om inte det var nog, så får man ett par slevar Philip K Dick-aktiga reflektioner om verklighetens natur på köpet.
Noir-deckare kräver vanligen en stark manlig huvudperson, och Wendell Floyd har inga problem med att fylla de skorna. SF-thrillers har på senare år ofta haft starka kvinnliga huvudpersoner och här stiger Verity Auger in med bravur. Att övriga romanfigurer även de görs levande och får en att vilja veta mer om deras liv, gör inte saken sämre. Naturligtvis är Reynolds i framkant med den senaste kvantfysiken, och presenterar den på ett sätt som får en att känna att man förstår den något så när. Undrar just hur han skulle vara som författare av populärvetenskapliga verk. Fast egentligen vill jag nog hellre att han skall fortsätta att skriva bra romaner.
