Frankissstein

Publicerad: Måndag, 20 januari 2020, Skribent: Karin

I Frankenstein av Mary Shelley, från 1818, skapar vetenskapsmannen Victor Frankenstein konstgjort liv av död materia. Sensmoralen är att det inte var världens bästa idé. I Frankissstein av Jeanette Winterson, från 2019, forskar vetenskapsmannen Victor Stein på artificiell intelligens och uppladdade medvetanden. Spoiler: vetenskapsmän med hybris och medlen att genomföra sina högmodiga planer har inte lärt sig något på 200 år.

Många teman kommer igen och får nytt ljus. Frankenstein ville överskrida både gud och naturen och själv skapa överlägset liv. Stein vill föra mänskligheten (men mest sig själv) till nästa nivå med intelligens överlägsen den som begränsas av mänskliga kroppar, och uppladdade medvetanden som kan leva för evigt. Problemen de här frågorna väcker belyses från olika håll och vänds på många olika sätt.

Men parallellerna är också till Mary Shelleys liv, med frågor om att ta makten över sitt eget liv även när samhället sätter gränser för det. I Frankissstein varvas den nutida berättelsen med Mary Shelleys historia i jag-perspektiv, med början den regniga sommaren vid Genèvesjön 1816, då hon började skriva på Frankenstein medan Percy Shelley och Lord Byron diskuterade mäns geni. Huvudpersonen i nutid är transmannen Ry Shelley, som intervjuar och ifrågasätter AI-forskaren Victor Stein.

Vad är mänsklighet? Vad är liv? Vad är kärlek? Vad kan vi förändra och vad bör vi förändra? Vad är begränsningarna, vad är möjligheterna, vad är frihet? Djupa frågor vävs ihop och repas upp, och smarta poänger ifrågasätts så fort de är gjorda – men Frankissstein är också en väldigt rolig bok! I nutidstråden möter vi inte bara Ry Shelley och Victor Stein, utan även andra ekon från sommaren 1816: sexbot-entreprenören Ron Lord, ängel-troende värdinnan Claire, och skvallerjournalisten Polly D. Slapstick och allvar kan hända på samma gång.

Själv läste jag Frankissstein bland många andra Frankenstein- och Shelley-relaterade böcker i och med 200-årsjubileet, och då bjuds på många extra internskämt och referenser, men den fungerar utmärkt även för den som läst Frankenstein en gång för många år sedan. Även för den som inte läst Frankenstein alls, men varför skulle någon inte ha läst Frankenstein?

Karin


Kommentarer

Nyhetsbrev