Waste Tide

Publicerad: Tisdag, 28 maj 2019, Skribent: Glenn

Waste Tide av Chen Quifan

I hårda vindar försöker aktivister från Coltsom Blossom göra en Greenpeace-liknande aktion mot ett containerskepp, som är lastat med bl.a. teknikskrot från USA. Man har spårat en av containerna som innehåller något extra farligt. Man tappar dock spåret innan skrotet når Silicon Island.

Silicon Island fick sitt namn då det blev mottagningplats för allt mer teknikavfall från hela världen. Där behandlas och sorteras skräpet för återvinning. Det sorteras för hand. Fattiga människor som behöver arbete finns det gott om i Kina. De ditresta människorna får de sämsta och farligaste jobben och står längst ner på samhällsstegen: skräpfolket. Snäppet högre upp finner vi de infödda öborna, uppdelade i tre klaner som kämpar kring makten över den lönsamma återvinningsbranchen.

Silicon Island är naturligtvis gravt förorenad, och ett givet byte för ett amerikanskt konglomerat som kommer med erbjudanden om att rensa upp miljön mot att de får etablera sina automatiserade fabriker på ön. Representant för Terra Green Recycling är Scott Brandle, som har med sig Chen Kaizong som översättare. Scott kan halta sig fram på mandarin, men öns lokala språk – en variant på kantonesiska – är övermäktigt för de flesta som inte är från trakten. Chen Kaizong är uppväxt på ön, innan hans familj emigrerade till USA, så han behärskar språket. Scott upptäcker att ingen är särskilt intresserade av hans erbjudande. Inte klanledarna; de tjänar bra med pengar på verksamheten som den är, och inte heller skräpfolket som arbetar med livsfarliga ämnen utan skydd. De amerikanska fabrikerna skulle inte ge dem något jobb alls.

Chen ser jobbet som tolk som en chans att återknyta banden med sin barndoms trakter, men som så ofta, så blir det inte riktigt som han tänkt sig. I synnerhet inte efter han lär känna Mimi, en ung kvinna från skräpfolket. Att han som är släkt med ledaren för Chen-klanen skulle umgås med skräpfolket ses inte med blida ögon.

När Mimi kommer i kontakt med en bit högteknologiskt skräp som innehåller ett designat virus, kommer alla konflikterna ut i öppen dager och de olika agendorna krockar. Inte blir det bättre av att ön drabbas av en av de värsta stormarna på länge.

Chen Quifan har skrivit en bok som är bra på så många plan samtidigt. Att språket är bra kan lika mycket vara Ken Lius förtjänst. Som översättare har han i vanligt ordning gjort ett fantastiskt jobb. De olika kinesiska språken, eller dialekterna, eller som Ken säger topolekterna är inte lätta att tas med. Bokens karaktärer är också mycket trovärdiga och har alla intressanta och djuplodande bakgrunder, och man känner även med de läskigare typerna. Den nära framtid han beskriver är tyvärr allt för trolig. Det är lätt att se vårt konsumtionssamhälle glatt trava vidare på det här sättet, och att dess baksidor får tas om hand av någon annan, t.ex. på en ö i södra Kina.



Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.