The Last Human

Publicerad: Tisdag, 5 maj 2020, Skribent: Glenn Petersen

Sarya har växt upp på rymdstationen Watertower som adoptivdotter till Shenya the Widow. Shenya är av en ras med åtta lemmar som kan formas till rakbladsvassa klingor, eller mjuka och omhändertagande. Sarya har oturen att vara en människa. Mjuk, lättskadad och hon läcker hela tiden, tårar, snor, svett och vid minsta oförsiktig beröring, blod. Shenya har dock vant sig vid det. Det värsta är dock att mänskligheten är utrotad på grund av sin blodtörstiga upproriskhet. Att lyda Nätverkets krav på att följa regler om att inte ha ihjäl andra civilisationer och inrätta sig i en fredlig samhällsordning var inget för mänskligheten. Alltså såg sig Nätverket tvunget att utradera mänskligheten. Men det finns minst ett spår kvar – Sarya.

Nätverket är ett närmast oöverskådligt nät av maskhål som förbinder stora delar av galaxen och gör transporter mellan stjärnsystemen möjliga. Det är också ett gigantiskt nät av information. De flesta varelser får en nätverkskontakt inopererad i unga år och information är bara en tanke bort. Men inte Sarya. Hennes mor har lyckats registrera henne som en annan ras, men det skulle genast avslöjas om hon fick ett implantat, så hon får nöja sig med en klumpig extern apparat.

En dag är hon på skolutflykt med klassen och får besöka en del av stationen som normalt är stängd för henne. I Nätverket styrs allt av vilken intelligensnivå man befinner sig på. Om man ligger över nivå 1,8 kan man bli medborgare, och ligger man högre får man fler privilegier. Människor och Widows ligger i nedre delen av nivå två. Intelligensen som styr stationen är nästan på nivå tre. På utflykten möter Sarya delar av den kollektiva intelligensen Observatören som är människoliknande, fast bara ca en meter lång. Han säger sig överträffa stationens intelligens, och har något att berätta för Sarya. Det blir en början på vilda och storslagna äventyr i galaxen. Kanske finns det fler som hon?

The Last Human är Zack Jordans debutroman, men vilken debut! Han beskriver en myllrande galax full av fantastiska varelser. Jag blev särskilt förtjust i Sayas adoptivmamma Shenya. Det är uppenbarligen Jordan också. Vi får bakgrundshistoria både för Shenya själv och för hennes ras, och mytologier och annat som skapar hennes sätt att tänka. Mycket snyggt paketerat och fördelat under bokens gång. En rasande stilsäker debut, med oväntade vändningar in i det sista.

Zack Jordan tycks vara en rastlös själ. Han har ett antal halvfärdiga utbildningar, jobbat för försvaret och med utveckling av videospel. Han är också musiker. I sitt tacktal i slutet av boken antyder han att det kan komma fler böcker från samma universum, vilket jag tycker låter väldigt lovande. Här finns det möjligheter.

Glenn Petersen


Kommentarer

Nyhetsbrev