Breq är den sista som är kvar. En gång var hon tusentals. Men inte längre. En gång var hon Justice of Toren, ett gigantiskt rymdskepp, avsett för trupptransport. Flera tusen av soldaterna var hennes kroppar, hennes "ancillarys". Nu är det bara hon kvar. Hon, förresten? Det där med kön är lite osäkert. I Radchs galaktiska imperium är det där med kön en svävande fråga. Alla tilltalas med "hon", så man behöver inte fundera på vem som är vad.
På den vintriga planeten Nilt hittar Breq en halvdöd person från Radch i snön utanför en bar. När hon fått personen upptinad, visar det sig att det är en löjtnant som tjänat ombord på Justice of Toren för tusen år sedan. Hon har legat nedfrusen en stor del av denna tid, och har inte längre någon familj, eller ens släkt kvar. Breq vet inte riktigt varför hon räddar löjtnat Sievarden. Hon var inte ens särskilt trevlig när hon var ombord på Breqs skepp. Dock hänger de ihop, och Breq drar in Sievarden i sin avancerade plan på hämnd. En skeppsbruten officer från det förflutna och en skärva av en AI ställs mot ett galaktiskt imperium.
Bit för bit berättas samtidigt för oss om Breqs förflutna: Radchaai förde civilisationen till ännu en planet - Shis'urna – och en löjtnant Awn hade till uppgift att administrera distriktet Ors på planeten. Till sin hjälp hade hon tjugo stödkroppar från Justice of Torens. Efter obehagligheterna vid annekteringen av planeten var allt fridfullt och lugnt (alla bråkmakare blev skjutna), och prästen för det lokala templet ville gärna att löjtnanten stannade kvar, även om det egentligen var dags för henne att gå vidare till nya uppgifter. Då kom Anaander Mianaai, härskaren över det Radchska imperiet på besök - en av hans kroppar i alla fall - och allt förändrades.
Där slutade berättelsen om Justice of Torens, och Breqs historia tog sin början.
Ancillary Justice är Ann Leckies debutroman (om man inte räknar det hon skrev på en NanoWriMo) och har genast skapat uppmärksamhet. Hon blandar friskt traditionella space opera-troper med djupa karaktärsstudier och kulturella sammanhang på ett mycket intressant sätt, och framför allt, det är otroligt spännande. Hon plockar upp det här med kön från Samuel Delanys "Stars in My Pocket Like Grains of Sand". När Breq kommer till planeter utanför Radch-imperiet, får hon genast problem med hur hon skall tilltala folk utan att de tar illa upp. Vilka könsrelaterade signaler skall man plocka upp egentligen? I Radch är det en glad blandning mellan vilka som har långt eller kort hår, vilka som sminkar sig, eller vilken typ av kläder man bär. Leckie är också bra på att beskriva växelverkan mellan kulturella fenomen och hur det påverkar en människas psykologi, något som påminner om C J Cherryh, vilken är en av hennes stora inspirationskällor. Sämre referenser än Delany och Cherryh kan man ju ha. Leckie skriver nu som bäst på del två i denna blivande trilogi: Ancillary Sword, vilken väntas i slutet av 2014.
Kort intervju med Ann Leckie
Lite längre intervju
