I Neal Stephensons genombrottsroman
Snow Crash från 1993 tilldrar sig märkliga händelser i en nära framtid där USA har förlorat sin roll som världens ledande stormakt. Utom på tre specifika områden: film, mjukvara och extremt snabb hemkörning av pizza. Huvudpersonen – ett högteknologiskt pizzabud anställd av maffian – trivs bäst i sin egen hyperdesignade virtuella dataverklighet grubblande över vårt språks ursprung och framtid. Spekulativ lingvistik präglar hela boken, som varvar action och spänning med långa betraktelser över sumerer och babylonier och deras skrift, tungomålstal och språk som virus från rymden och annat häpnadsväckande och oväntat.
Diamond Age följde, en berättelse om John Percival Hackworth, nanoingenjör och högaktad medlem av Neo-Viktorianerna, den mest inflytelserika enklaven i Hackworths framtid. Han får i uppdrag av en av jordens mäktigste män att skapa ett interaktivt program i form av en ABC-bok - A Young Lady's Illustrated Primer. Syftet är att skänka dottern den överlägset bästa utbildningen som går att få. Men Hackworth rånas, och ABC-boken hamnar av en slump hos Nell, en vanlig flicka från arbetarklassen, och jakten drar igång.
Virtuellt och cyber i Snow Crash, nanoteknologi och politisk thriller i Diamond Age. Så långt allt mycket väl. Ingen skrev lika häftig och intelligent science fiction som Neal Stephenson under nittiotalet. Men när Cryptonomicon dök upp 1999 höjde de rättrogna på ögonbrynen. Handlingen tilldrog sig inte i framtiden, utan under andra världskriget samt i vår absoluta nutid, på gränsen till morgondagen. Men annars var allt sig likt. Cryptonomicon hade samma breda anslag som de tidigare romanerna, fast ännu mer, av allt. Över 900 sidor, fyra parallella handlingar samtidigt som vävdes in i varandra med ett persongalleri värdigt en rysk 1800-talsroman. Handlingen var som vanligt bitvis fruktansvärt spännande, ogenerat avbruten av långa utläggningar om talteoretiska hypoteser, haikudiktning, fiberoptiska kablar, frukostflingor, visdomständer och så vidare. Och så språk igen. Tillvaron och världen går inte förstå om man inte tar vägen över vårt språk. I Cryptonomicons fall i form av kryptologi.
Det dröjde några år. 2003 och 2004 kom så tre böcker i rask följd – Quicksilver, The Confusion och the System of the World. Då har Stephenson lämnat framtid och nutid helt och begett sig till 1660-talet. Men idéerna är lika flippade som alltid. Newton och Leibniz slåss om vilken väg världen ska slå in på – vetenskapen eller alkemin, samtidigt som galärslavar, jesuiter, piratdrottningar och hämndlystna despoter från jordens alla hörn möts och komplicerar intrigen. Rationellt tänkande versus mysticism, kyrkans makt och religionsfrihet är några ingredienser. Allt är lika underhållande och tänkvärt som vanligt; historia, vetenskap och filosofi i en spännande, actionladdad handling.
Nutid. Anathem. Science fiction igen! Rymden och den avlägsna framtiden! Fraa Erasmas har växt upp bakom murarna i Saunt Edhar, ett enormt stort 3400 år gammalt kloster
, en tillflyktsort för forskare och filosofer undan den oförutsägbara "sekulära" världen. Portarna mot världen utanför klostret öppnas bara under tio dagar varje år (eller vart tionde, hundrade eller tusende år, beroende på vilken klostercell man tillhör). I klostret diskuterar man filosofi och vetenskap och har inga som helst problem med att leva utanför världens larm och stök.
Stephenson har lärt sina läsare att förvänta sig att plötsliga utvikningar och regelrätta essäer insprängda i romanhandlingen; det är hans sätt att berätta. I Anathem är utvikningarna och essäerna många. Men de är inte insprängda någonstans, de är samlade i början. Trehundra sidor in i romaner början man tro att Stephenson är galen. Det händer ingenting. Om man inte älskar långa och utförliga beskrivningar av arkitektoniskt intressanta byggnader i kloster, förstås. Eller lika långa och utförliga beskrivningar av komplicerade klockor som inte bara mäter tid utan även planeter och stjärnor och i stort sett har koll på hela kosmos, allt inbakat i ett sorts återberättande av den västerländska filosofins historia, men med aningen annorlunda termer och begrepp och namn för att göra läsaren ännu mer förvirrad. Egentligen, ärligt talat, var de första trehundra sidorna tunglästa. Beskrivningar utan gestaltning, långa filosofiska resonemang, ibland utan begriplig poäng (för mig åtminstone) förankrat i en lite ansträngd parallellvärldsskildring som tilldrar sig i ett kloster i rymden. Vad håller Stephenson på med? Vad håller jag på med?
Halvvägs in i romanen kommer vändningen. Erasmas och hans vän Jesry kommer äntligen ut ur klostret. Ett främmande landskap breder ut sig, fyllt av kasinon och köpcentrum, illegal arbetskraftsinvandring och syntaktiska apparater (datorer). En katastrof av väldiga mått hotar, och de enda som kan göra något åt saken är Erasmas och hans bröder och lärare.
Munkmusiken som högst irriterande börjat om från början om och igen växlar plötsligt till Metallica eller Beethoven. Action utbryter överallt, på krossvolym. Och världen förklaras, allt hänger ihop och man förstår meningen men den första delen av boken och man kan luta sig tillbaka i fåtöljen och bara njuta av fartvinden. Anathem är en extremt knepig bok, medges, men för de som fixar början är resan värd mödan. Läs Anathem, det är en fantastisk roman. Men kom ihåg att vi varnade er…
