Men hoten det här året verkar komma från helt andra håll än den annalkande apokalypsen.
Ett hot är direkt mot De utvalda i form av Rådet, som upprätthåller lagarna om hur magikunniga får bete sig. Lagarna som Anna-Karin bröt mot förra året. Hur kan en handfull unga tjejer försvara sig mot en mäktig, självtillräcklig organisation som är långt mer erfaren i magi?
Det andra hotet verkar riktat mot hela Engelsfors - ett hot som till att börja med ser ut att vara en folkrörelse, något positivt, något som nästan alla välkomnar och som stan verkligen behöver! Ingen vill lyssna på De utvaldas varningar. Men det är inte ens bara människor som påverkas av att något är fel: vädret och själva naturen reagerar som om det är något sjukt i Engelsfors. Kan det vara apokalypsen som redan är på väg … eller är det illa nog om faran är människors mörkare sidor?
Eld är uppföljaren till Cirkeln och andra boken i Engelsfors-trilogin, och ett utmärkt exempel på den undergenre till urban fantasy som vi döpt till glesbygdsfantasy. Inkännande och smärtsamt skildras livet som tonåring i en liten stad där alla känner alla, och alla anser att de har rätt att ha åsikter om alla. Man fäster sig rejält vid huvudpersonerna - när man får komma dem nära oroar man sig för och hejar på allihop. Med magin och det övernaturliga därtill blir det oavbrutet spännande, gripande, kusligt och beroendeframkallande. När man läser tänker man bl a på Buffy, Twin Peaks, och Harry Potter (OK, mest pga skolmiljön), men med omisskänlig känsla av Småstad, Sverige.
