Chuck Tingle kittlar med magi

Publicerad: Fredag, 20 november 2020, Skribent: Pär

Trans Wizard Harriet Porber And The Bad Boy Parasaurolophus är höstens oväntade hit!

Harriet Porber har skrivkramp. Efter att ha tagit världen med storm med en storslagen formel flera år tidigare har hon inte kunnat följa upp succén. Hon är ett magiskt one hit wonder.

I ett sommarhus på en pittoresk brittisk ö hoppas hon nu att miljöombyte ska bidra med inspiration. Men allt ställs på ända när det visar sig att hennes närmsta granne är ingen annan än barden (och parasaurolophusen) Snabe från hitbandet Seven Inch Nails. Inte nog med att han har kropp som en grekisk gud med välsvarvad och tatuerad bringa och kraftfulla överarmar, han är också en riktig "bad boy".

Vem som egentligen döljer sig bakom pseudonymen Chuck Tingle är en väl dold hemlighet. Den officiella historien beskriver en slags idiot savant, som förutom författare dessutom är taekwondomästare och filosifie doktor i holistisk massage. Av produktionen att dömma torde en mer trolig förklaring vara att det bakom Chuck Tingle gömmer sig ett kollektiv av namnkunniga författare. Sedan 2014 har han i smått otrolig takt publicerat satirisk erotik, med photoshopade stock photo-omslag. Titlarna säger egentligen allt: Pounded in the Butt by My Book "Pounded in the Butt by My Own Butt" och Domald Tromp Jr. Slammed in the Butt by his Secret Russian Meetings and the Grossly Incompetent Cover Up Shortly Thereafter. Ja, jag tror ni fattar.

Det kan låta infantilt. Men vad som särskiljer Chuck Tingle från att vara blott ett postironiskt metaskämt är att det faktiskt är välskrivet. Trans Wizard Harriet Porber And The Bad Boy Parasaurolophus är en totalt skogstokig bok, det behövs nog inte sägas. Men Chuck Tingle river ner fjärde väggen och bygger i samförstånd med läsaren upp karaktärer som både har drivkraft, passion och själ. Trots ett ironiserande över de egna litterära greppen ("jag är en bad boy för att författaren har skrivit mig så") och ett medvetet överanvändande av klichéer så känner jag med Harriet Porber, jag njuter av att så Snabe mjukna upp och våga visa sig svag. I en tid när avståndet mellan författare och läsare är mindre än någonsin, ibland i direkt kommunikation via sociala medier utan agenters och förlags filter, har författaren dött och återuppstått, ibland som en rätt unken typ. Då kan det vara rätt befriande med en som Chuck Tingle, som på nästan dadaistiskt vis ger en liten blinkning till oss läsare. Allt är ju ändå trams ändå.

 


Kommentarer

Nyhetsbrev