The Heroes

Publicerad: Lördag, 1 januari 2011, Skribent: Sanna Valapuro
Man vet när man plockar upp en Abercrombie att det man kommer att läsa är blodigt. Allt är i skalor av grått snarare än svart och vitt, krig är en smutsig historia och lämnar en människa ärrad både fysiskt och psykiskt. Abercrombie är inte rädd för att skriva om det på ett realistiskt sätt.

Jag är normalt inte särskilt förtjust i böcker om storslagna fältslag, vare sig i fantasy- eller science fictionmiljö. Det brukar mest kännas rörigt, men Abercrombie har ett sätt att skriva som får mig att känna mig delaktig och intresserad. Trots en ganska stor mängd av viktiga individer i boken så känns var och en av dem väldigt levande. En av Abercrombies styrkor är just hans förmåga att bolla med många romanfigurer utan att någon av dem känns platt, och i The Heroes bevisar han det ännu en gång.

Man skulle kunna tro att boken handlar om hjältar, men hjältarna titeln anspelar på är inte män. The Heroes är namnet på en ring av stenar på en kulle runtom vilka en stor del av händelserna i boken utspelar sig.

I norr härskar Black Dow, en man som sägs ha skördat fler liv än vintern. Hans väg till makten var blodig och nu börjar grannlandet i söder, The Union, känna sig hotad av barbaren i norr. Boken handlar om den tre dagar långa blodiga sammandrabbningen mellan det barbariska nord och det mer civiliserade syd, representerad på plats av kungens utsända Lord Marshal Kroy och hans armé.

Curnden Craw, en av Black Dows män, klättrar mödosamt upp för kullen där stenarna står. Hans knä gör ont, han är trött och rädd för fienden han vet väntar på toppen. Det är märkligt, ju färre år en man har kvar att leva, desto mer rädd är man för att förlora dem. Han har varit med förr och vet hur man tyglar sin rädsla, men den är ändå där. Han vet att det här kan bli hans död.

Han kliver ut i ljuset, med händerna högt och synligt framför sig och ropar ut en hälsning till fiendetruppen. Instinktivt drar männen vapen och Craw känner hur skräcken hugger tag i honom tills en äldre man, lika trasig av forna strider som Craw själv, höjer rösten. Hardbred är hans namn, de har slagits förr, ibland med varandra, ibland mot. De samtalar en stund och kommer till en överenskommelse. Craws män är fler och placerade runtomkring dem i mörkret. Craw ger Hardbred en chans att retirera, de är för gamla och trötta för poänglöst stridande. Kullen tillfaller Craw, och båda sidor får spara sitt blod till en annan strid.

Det är så här boken börjar. Två veteraner på varsin sida om konflikten som vet bättre än att ge sig in i en strid i onödan. De vet hur smutsigt det är, de har sett brutaliteten och bär sin beskärda del av skador, och de måste spara sina män till den stora oundvikliga striden.

Som vanligt förmedlar Abercrombie berättelsen till oss genom ett urval av intressanta karaktärer från olika positioner i handlingen. Vi får uppleva kriget från flera olika infallsvinklar, men i huvudsak berättas historien för oss av tre personer.

Dels har vi den vanärade, tragiske Bremer Dan Gorst, en mästerlig svärdskämpe från The Union som en gång var livvakt åt självaste kungen. Idag är han ett skämt och han gör vad som helst för att få tillbaka äran. Curnden Craw, en ärrad krigsveteran som inte bryr sig om vem som vinner längre, han slåss för den som betalar och vill bara att det ska ta slut. Sist har vi Prins Calder, en av kung Bethods två söner, som inte är det minsta intresserad av krig och ära. Allt han vill är makt och helst utan att behöva arbeta för den, ett liv i trygghet och lättja med hans vackra fru Seff. Han drar sig inte för att förråda ens sina närmaste vänner för att få det han önskar.

The Heroes är en fristående uppföljare till Abercrombies tidigare böcker, The First Law-triologin och Best Served Cold, och går alldeles utmärkt att läsa även om man inte läst de tidigare böckerna. Det enda den här boken kräver är att läsaren gillar realistiska, råa krigsskildringar i fantasymiljö och inte är rädd för blod.


Kommentarer

Nyhetsbrev