Låt Draken åter rida på tidens vindar.
Tidens Hjul vrider sig, Åldrar kommer och går och lämnar minnen efter sig som blir till legender. Legender bleknar till myter, och även myterna är sedan länge glömda då Åldern som var deras uppkomst kommer åter. I en Ålder, av somliga kallad Sjätte Åldern, en Ålder som ännu ska komma, en Ålder sedan länge förfluten, uppstod en vind på andra sidan Atlanten. Den
var inte början; då tidens hjul vrider sig finns varken början eller slut. Men den var en början.
Österut blåste den, tills den nådde ett avlångt land i norra Europa, där den en tisdagmorgon blåste in genom dörrarna på tre butiker i tre olika städer, där tiden nu var inne för att starta försäljningen av den sista delen av den storslagna berättelsen om Drakens återkomst.
Och i och med detta var den var också en härold för ett slut på en saga med ett djup och en omfattning man inte kan kalla annat än episk. Resan huvudpersonerna gjort, från sina blygsamma rötter till att spela de avgörande rollerna i den sista striden är minst sagt imponerande.
Ja, denna saga om Drakens återkomst är en av de få riktiga, klassiska episka fantasyserier, där inte bara personliga öden ligger i vågskålen och inte ens riken har en avgörande betydelse, utan hela världen är vad som står på spel. Och nu är det dags för sista striden.
Den tar sin början i stort sett från första sidan; boken är en lång serie strider, både fysiska och mentala, små och stora. Vad som till sist är avgörande är dock kanske inte vad man väntar sig, och människors (och andra varelsers) val är kärnan i sagan trots allt. Jag kan inte säga annat än att slutet är mycket tillfredsställande.
När sista boken tar sin början kanske man tror att Rand genom sina insikter i den föregående boken, efter den långa nedåtgående spiralen där han nästan förgjorde sig själv, har nått den punkt där han vet vad han måste göra, och funnit styrkan att göra det, men så lätt går det minsann inte! Hans kamp är långtifrån över, och när det drar ihop sig till den sista konfrontationen i Shayol Ghul väntar inte bara hjälp från allierade och närstående utan även frukten av intriger de Förlorade sedan länge satt i verket.
Det är också vad genomgående sker boken igenom; intriger som tagit sin början i olika delar av historien knyts nu samman och avslutas. Nu är tiden inne för planers slutfaser. Nu är tiden inne för de sista konfrontationerna. Nu är tiden inne för de offer som måste göras, för efter den här striden finns inga fler chanser, inga möjligheter, om Skuggan vinner.
Det är inte bara Rand som måste möta sitt öde, utan alla personer vi följt har sin roll att spela; kanske är de viktigare än någon riktigt insett? Gamla vänner som trotts vara döda kommer tillbaka för att spela sina roller, liksom gamla fiender. De fyra stora generalerna har sin funktion att fylla, och ledarna för världens nationer likaså; "han ska dräpa sitt folk med fredens svärd och förgöra dem med lövet" får sin förklaring,
liksom andra ofta citerade delar av Karaethonsägnerna.
Det är äntligen dags att få reda på vad som sker när de sista
förseglingarna bryts.
Tidningen SFX har intervjuat Brandon Sanderson om arbetet med boken.
Här kan du se förlagets video.
Provläs första kapitlet här.
