Skräck
Det är något som är så tröstande med en riktigt läskig bok. Det är bara att drömma sig bort, släppa sina egna problem och fokusera på någon annans som förmodligen är sjukt mycket större än ens egna. Har man tur kan problemen från skräckisen kanske sippra sig in till ens eget liv och tvinga en fokusera på det istället. “Är det en vålnad där i hörnet eller är det något annat? Jag kanske borde dammsuga, men just nu behöver jag bara överleva det här odefinierade potentiella hotet.” Eller det kanske bara är min egen inställning till det hela.
Men oavsett vilken inställning vi går in med så går det inte att förneka att personalen på bokhandeln gillar skräck, och här har vi sammanställt några av de, enligt oss, bästa skräckböckerna som har kommit ut under 2021.
Nothing But Blackened Teeth av Cassandra Khaw
Någonstans i Japan finns ett gammalt hus som sägs vara hemsökt av en ung flicka i brudklänning som fortfarande väntar på sin brudgum som aldrig dök upp till bröllopet. Efter hennes död begravs hon i grunden, för att kunna vänta på sin brudgum. Sägnerna säger också att en flicka varje år offras och begravs tillsammans med den övergivna bruden, eftersom döden kan vara kall och ensam. När en spökgalen kompisgrupp med mycket gammalt groll i bagaget ska spendera en natt i huset för att fira ett annat stundande bröllop, förstår dom att det kanske visst finns en gnutta sanning till de gamla spökhistorierna som omger huset. Nothing but blackened teeth är en kort och skräckinjagande berättelse, rik på japansk mytologi och diverse skräcktroper. Trots dess korta format är det inget som slänger i sig; man vill suga på och begrunda språket och alla nyanser. Samtidigt är berättelsen lika mycket ett djupdyk i påfrestande gruppdynamik och mänskligt psyke som det är en skräck/body horror. Kort och riktigt obehaglig.
Thirteen Storeys av Jonathan Sims
Vilka likheter finns det mellan en hemsökt tavla, en låtsaskompis med sylvassa tänder, döda kroppar i rören, skuggfigurer, en enträgen fläck och en ondskefull AI som börjar ta över ens liv?
Rätt svar är Londons bostadshus Banyan Court.
I Thirteen Storeys får vi följa 13 av de boendes upplevelser i mellan husets väggar som får dom att ifrågasätta sitt eget förstånd och husets uppsåt. För något i huset är väldigt, väldigt fel. Det enda personerna har gemensamt är postkoden och att de har upplevt något oförklarligt - och att de har blir inbjudna till middag hos husets mystiska ägare Tobias Fell, trots att de aldrig har träffat honom. Men i slutet av kvällen är husets ägare död och alla gästerna är förtegna om vad som har hänt.
De tretton berättelserna är löst sammanhållna för att slutligen leda till ett stort mysterium. Berättelserna är allt ifrån sublimt obehagliga till rak och blodig skräck och varje berättelse greppar hårt och det hela knyts snyggt ihop i slutet. En modern och spännande tolkning av tropen hemsökt hus, fast i en mer relaterbar nutid.
Konferensen av Mats Strandberg
I Strandbergs Konferensen möter vi en liten enhet på kommunen som åker på konferens för att förbereda sig inför det första spadtaget av kommunens nya, stora satsning. Men det nya projektet är kontroversiellt och har inte kommit utan problem. Det har skapat splittring, både internt och i den lilla kommunen. Så nu ska enheten få komma bort ett litet tag för att “teamworka”, och förbereda sig inför den stora dagen, lösa konflikter och “komma ut starkare än någonsin.” Men det blir snart tydligt att de inte är ensamma på den lilla konferensanläggningen. Någon smyger runt i skogarna utanför stugbyn och en efter en börjar de dö. Om de ska ha den minsta chans till överlevnad måste de lära sig samarbeta - på riktigt. Strandbergs konferensen är en riktigt blodig body horror, samtidigt som det är en pricksäker skildring av arbetsplatsen, personerna där och konflikterna som kan uppstå.
Billy Summers av Stephen King
Stephen King har i Billy Summers avvikit från det övernaturliga och istället tagit den gamla tropen “torpedens sista jobb” och gjort det till sitt eget. Billy Summers är en avdankad gammal Irak-veteran som nu använder sina kunskaper för att jobba som torped. Han har visserligen ett samvete och tar bara jobb som handlar om att ta kål på “bad guys”, även om det ibland är svårt att veta vart gränsen går. Men det är dags att lägga det på hyllan, så han ska nu ta sitt sista jobb och sen lägga det på hyllan - fast det är ju klart att jobbet kommer gå hemskt, hemskt fel.
Förutom det sista jobbet får man även ta del av Billys liv genom memoaren som han skriver, vilket gör att det blir nästan lika mycket om författarskap och skapande som det blir crime ficition och blod. Karaktärerna är oväntade och älskvärda och King lyckas återigen med sina meta-referenser.
Final Girl Support Group av Hendrix Grady
I skräckfilmer finns det alltid en ensam tjej som har överlevt mot alla hemska odds och när eftertexterna rullar står hon där, darrande och blodig medan skärmen blir svart. Men hade det hänt på riktigt hade hon fortsatt sitt liv, traumatiserad och i behov av stöd. Lynette Tarkington är en sådan överlevande scream queen som överlevde massakern för tjugo år sedan och sedan dess har hon behövt leva med det varje dag. Men hon är inte ensam. I mer än ett årtionde har hon träffat fem andra kvinnor med liknande erfarenheter för att hjälpas åt att bearbeta händelserna. Men när en av kvinnorna missar ett möte besannas Lynnettes värsta mardrömmar; någon känner till stödgruppen och är fast besluten att slutföra deras historier. Nu är det dags för dom att återigen försöka överleva.
Final Girl Support Group är fullspäckad med skräckfilmsreferenser och Hendrix Gradys morbida och lågmälda humor. Den är blodig och en tvättäkta homage till slasherfilmerna, samtidigt som den blir en kommentar på kapitaliseringen av de utsatta kvinnornas lidande.
