En trasig framtid?

“Hello? Is this the complaints department? I want to register a complaint about last year’s future; it’s completely broken!”

2017 hotar att bli ett år som gjort för dystopi, agenter och paranoja. Kommentatorer på Twitter har sagt åt William Gibson att nuet känns som hämtat ur någon av hans romaner. Särskilt hans skildring av Appalacherna i The Peripheral ger smak av Trumpvalet i USA. Gibsons Neuromancer, som formade allas vår bild av globalisering och bolagsvälde när det ännu låg i sin linda, har nyligen kommit ut i en ny utgåva med riktigt snyggt omslag. Resten av serien kommer under våren i matchande klädsel.

En brittisk författare med ett vått finger i nutidsvinden är Charles Stross. Han skrev en kul kommentar till samtidens sf-mässighet på io9 i veckan, där han funderade kring hur svårt det är att skriva om den nära framtiden. Hans Empire Games som vi fick in förra veckan har redan hunnit sälja slut här i Stockholm (nya på väg), och har inspirerats av karusellen kring WikiLeaks. Charles berättar hur hans förläggare sa att han inte skulle lägga så stor tonvikt på spioneri och Ryssland i boken, för det kändes ”gammaldags och dammigt”. Senaste månadens händelseutveckling gav ju Charles rätt och förläggaren fel.

En annan, mer personligt och mindre thrillerpolitisk, roman på temat ”verkligheten känns skev” är Dexter Palmers Version Control, som på ytan är en mysterie- och tidsresehistoria, men under motorhuven rymmer många kluriga funderingar om vår samtid. Den har nyligen kommit i pocket.

För den som vill ha en riktigt otäck bild av en möjlig framtid rekommenderas som alltid Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale, om ett samhälle som tagits över av gynofoba, religiösa fanatiker. Den är på väg att bli tv-serie, med premiär i april. Förhoppningsvis kommer den i samma veva på någon streamingtjänst här i Sverige.

En bra och genomarbetad text av Cory Doctorow om det framtida övervakningssamhällets faror finns på tidningen Locus hemsida. Rekommenderas!