Bland demarkister och conjoiners, Glenn berättar om Alastair Reynolds författarskap

Publicerad: Måndag, 1 januari 2007, Skribent: Glenn Petersen
När Revelation Space landade på bokhandelns hyllor år 2000. Tändes en glimt i alla rymdoperaälskande människors ögon. Äntligen någon som plockat upp Iain M Banks kastade handske om en modern uppdatering av genren. Alastair Reynolds arbetade som astrofysiker på ESA i Holland, så man kunde lugnt räkna med att den vetenskapliga sidan av hans romaner var noggrant och korrekt utformad. Hans utgångspunkter i skrivandet var en blandning av klassisk rymdopera, hård SF och HP Lovecraft. Kan man annat än älska sådan litteratur?

Debutromanen är första delen i en trilogi om ett kosmiskt hot mot mänskligheten. Här befinner vi oss x ljusår ifrån jorden. Människan har koloniserat ett antal stjärnsystem i närheten av Epsilon Eridanis. På den nykoloniserade planeten Resurgam håller arkeologen och lokale politikern Dan Sylveste på att gräva fram en artefakt från en civilisation som varit utdöd i 10 000 år. Varför dog de? Varför har mänskligheten bara mött rester av sedan länge utdöda civilisationer när de spridit sig bland stjärnorna? Tolkningen av inskriptionerna på artefakten kan ge svaret, men Sylveste blir avbruten innan han förstår vad som är inhugget. Hotet som snart framträder är den röda tråd som binder samman boken med Redemption Ark och den avslutande Absolution Gap. In emellan skrev han också Chasm City, vars handling dels centreras kring hur den första vågen av kolonisering utgår från jorden och de svårigheter de möter på vägen, och dels om en livvakts kamp för hämnd på de som mördat den vackra hustrun till hans arbetsgivare. Historierna löper parallellt och vävs snyggt ihop i slutet av boken.

Reynolds har i dessa fyra böcker, plus en bok med två långnoveller, skapat ett detaljerat och fascinerade universum. Han har reflekterad över saker som språkutveckling, politik i kombination med teknisk utveckling, och inte minst, teknik som inte fungerar som den skall. De två grupper som dominerar mest, och som också leder den teknologiska utvecklingen är Demarkisterna och Conjoiners. Demarkisterna är teknikoptimister och använder implantat på sig själva för att utöka sina förmågor. I jämförelse med Conjoiners är de dock konservativa, för de har gått ett steg längre och använder implantat i hjärnan för att skapa en gemensam tankesfär. Conjoiners har legat i konflikt med resten av mänskligheten ända sedan avfärden från jorden. Ute kring planeten Yellowstone råder en bräcklig vapenvila och viss handel sker mellan grupperna. Conjoiners främsta handelsvara är deras rymdskeppsmotorer, som tillåter människan att färdas mellan stjärnorna. Besättningarna på skeppen har utvecklats till en egen gruppering, av nödvändighet, då de knappast kan ha varaktiga relationer på någon planet. Det sätter relativitetseffekterna stopp för.

Efter dessa böcker var det dags för en fristående roman om en framtid när jorden förstörts av oförsiktiga experiment med nanoteknik: Century Rain. Parallellt får vi följa en detektiv i Paris 1959, som undersöker ett märkligt mord. Liksom i Chasm City knyts de två trådarna ihop i slutet av boken. Pushing Ice som följde därpå är också en fristående roman. Här får vi följa besättningen på ett rymden bogserfartyg när det sätter iväg efter en av Saturnus månar, vilken lämnar sin omloppsbana och accelererar ut i galaxen. En avslutning i storslagen rymdoperastil utlovas. Nu är det dags för ytterligare en bok förlagd till det fantasieggande universumet med demarkister och conjoiners. I april kommer The Prefect, om en polis som jobbar i The Glitter band – ett band av rymdstationer som ligger i omloppsbana kring planeten Yellowstone. När han börjar nysta i ett angrepp mot en rymdstation kommer han något mycket större på spåren. Det är en bok som i alla fall jag kommer att kasta mig över när den kommer.


Delar i serien

1
2
3

Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.