Spearpoint är en väldig struktur gjord i något okänt, närmast ogenomträngligt material. Från basen till toppen ovan atmosfären, är den klädd av en spiralformad kant, stor nog att bygga hela städer på. Han man blivit född här, så är det inte bara att flytta om man vill till närliggande städer. Allt här betäms av zonerna. Själva materien lyder under andra lagar när man byter zon. När man går från en högre till lägre zon, slutar delar av teknologin att fungera, för att inte tala om hur ens kropp reagerar. Med rätt medicinering går det att förflytta sig mellan zonerna, men det är obehagligt och sliter obönhörligen på kroppen.
Neon Hights är en zon på Spearpoint där teknologin ligger på 50-60-talsnivå. Man har elektricitet och trådbusar. En dag får patologen Quillion in ett nytt lik, som kommer att förändra hela hans liv. Liket är en ängel; en av de post-människor som lever på Spearpoints högsta nivå – The Celestial Levels - där den mest avancerade teknologin fungerar. När Quillion skall skära upp liket, vaknar det till liv. Ängeln har ett meddelande till Quillion. Hans liv är i fara och han måste fly.
Detta tar Quillion på en hissnande färd, inte bara genom Spearpoints olika zoner utan även ut i resten av världen. Med sig på färden har Quillion en tuff kvinna som heter Meroka. Hon kan sparka rumpa med de bästa i branschen, och får i uppdrag att leverera Quillion till en liten stad en bra bit från Spearpoint. Så lätt går det naturligtvis inte. Flykten för dem i ett rasande tempo genom fantastiska miljöer och han möter ett en märklig samling karaktärer, vars rätta natur inte alltid är alldeles uppenbar vid första påseendet. Zombierobotar, Mad Max-lika mördare och en armé av zeppelinare håller actionnivån hög, men det är världsbygget som fascinerar mig mest. Mitt i detta vilda äventyr börjar världens tillstånd sakta framträda och en fascinerande helhetsbild blir allt skarpare under läsningens gång.
Reynolds överraskar med en planetär romans, som lånat lika mycket från New Weird som Steam Punk. En märklig stad med märkliga innevånare, trådbussar och neon möter ångmaskiner och zeppelinare. Över hela berättelsen vilar en aning om sedan länge bortglömda teknologier och avancerade maskiner. Det är inte förvånande att höra att Reynolds låtit sig inspireras av Gene Wolfes Book of The Short Sun (och en massa annat).
Reynolds har utvecklats rent stilistiskt också. Det är en mycket njutbar prosa som flyter lätt, samtidigt som den innehåller oanade djup.
Varning utfärdas: Börjar du läsa, så kan du inte sluta förrän boken slutar!
