Kristoffer Leandoer tipsar om drakar!

Vi bad författaren, poeten och översättaren Kristoffer Leandoer tipsa om sina bästa litterära drakar:

Kanske en drake att trösta sig med i jul, nu när drakarna slutat cirkla över Westeros? Den roligaste heter Chrysophylax och finns i J.R.R. Tolkiens underbara saga Gillis Bonde från Ham, som Tolkien skrev 1937, samma år som Bilbo kom ut, så jag gissar att Chrysophylax är nog tänkt som ren avkoppling från den mäktige och listige Smaug. Eller ondskefulla väsen som smyger runt i borgens korridorer om nätterna? Det finns också en mycket liten och förtjusande drake i Tove Janssons ”Den sista draken i världen”, en av novellerna i Det osynliga barnet. Annars är jag mycket förtjust i draken som Edmund förvandlas till i Kung Caspian och skeppet Gryningen: ett av C.S. Lewis mer lyckade försök att gestalta den kristna frälsningsläran i fantasyform. Är Midgårdsormen egentligen en drake? Ingen aning, men den slingrar sig i alla fall så fint genom Neil Gaimans Nordiska myter, som är en generande elegant demonstration av hur mycket roligt man kan ha med vårt eget sagoarv som vi alldeles för länge lämnat åt hembygdsgårdens allra dammigaste hörn. Men inte kan man tala om drakar utan att nämna Ursula LeGuin och verk som Den yttersta stranden och Tehanu? Kom ihåg vad hon sa: ”Folk som förnekar att drakar finns blir ofta uppätna av drakar. Inifrån.”

Kristoffer