Sedan 1987 och fram till 2012 ritade Iain M Banks om kartan för vad space opera kan vara. Med en hälsosam dos inspiration från Larry Niven, Ursula LeGuin och M John Harrison byggde han under över trettio år upp ett helt universum med samhällen och politiska system som testar gränserna för våra föreställningar om hur universum kan byggas upp. I en snygg ny upplaga där ryggarna tillsammans blir till en sammanhållen bild att pryda bokhyllan med. [...] Läs mer
The Incorruptibles
Publicerad: Fredag, 1 augusti 2014, Skribent: Gunilla Jonsson
Shoestring och Fisk är legoknektar. De skyddar resande i de farliga Territorierna, nykoloniserade områden där de högresta vaettir, traktens utomjordisk vackra och nästan odödliga urinvånare, dödar urskillningslöst i sina räder. Nu har Shoe och Fisk hyrts för att vaka över en demondriven hjulångare på väg upp längs en mäktig flod. Ombord finns territoriets guvernör och hans söner och döttrar på en resa vars syfte vi får veta mer om först en bit in i historien. Guvernörsfamiljen är rumersk, bördiga från den gamla världens centralområde. De tillhör kolonialeliten och anser sig stå över vanliga dödliga som Shoe och Fisk. Särskilt ser de ner på Shoe, som är tilll hälfen dvergar. Hans mor tillhör det mycket långlivade dvärgfolk som bebor Territoriernas bergsområden.
Det här är alltså fantasy. Vi har dvärgar och alver (vaettir är i praktiken väldigt vildsinta alver) och demoner. De två huvudpersonerna har mycket gemensamt med Warhammers Gotrek och Felix, eller Fritz Leibers Ffahrd och Grey Mouser. Berättaren är Shoe själv, som vi anar har gripit efter pennan långt efter det att händelserna i boken utspelade sig. Men till formen är The Incorruptibles snarast en vilda västern-roman, eller kanske ska vi säga weird west. Alla som någon gång spelade rollspelet Deadlands känner igen sig i rumernas demonteknologi, som har mycket gemensamt med ghost rock från Deadlands, inklusive förmågan att korrumpera själen. Fisk är en hellfire-pistolero som inte bryr sig om sin själs hälsa, medan vännen Shoe föredrar att slåss med kallt stål. Vaettir har drag av prärieindianer och området där hjulångaren passerar skulle lätt kunna tas för området öster om Klippiga bergen någon gång under sent 1800-tal.
The Incorruptibles är, som ofta när det handlar om vilda västern, en ganska långsam historia. Det tar en bra stund innan vi inser varför guvernörsfamiljen reser upp längs floden, och förstår att resan har storpolitiska implikationer. Jacobs ger läsaren smulor av information om världen, det förflutna och dramats personer under läsningens gång. Det är välskrivet och skickligt strukturerat ... och våldsamt. Det lemlästas, skalperas, torteras och mördas friskt och scenerna där rumernas demonteknologi visas upp är riktigt skräckfilmsmässiga.
Många är (kanske med rätta) misstrogna inför en bok som blandar olika genrer hej vilt. Västern + romersk alternativhistoria + demonteknologi + alver + dvärgar. Kan det bli bra? Ja, det kan det! Jacobs lyckas smälta ihop alla olika element till en väldigt lyckad helhet. Till stor del tror jag att det är det alternativhistoriska elementet som gör att det fungerar. Hade Jacobs bara tagit olika romerska begrepp och stoppat in i en fantasyvärld hade jag förmodligen skakat på huvudet. Nu blir hela romanen ett pussel där jag undrar vad som har hänt för att en så här märklig värld ska ha kunnat skapas. Jacobs själv vill inte kalla The Incorruptibles en alternativhistorisk roman, utan säger så här:
- I like to describe my approach to writing “alternate history” as history three steps to the side, two steps back, and dressed in a Halloween costume.
Slutet öppnar sig för en fortsättning, och jag kommer helt klart att läsa nästa del i serien. Jag har inte haft så roligt med en fantasyroman sedan Richard Morgans The Steel Remains.