Black Leopard, Red Wolf

Publicerad: Torsdag, 21 februari 2019, Skribent: Liv

Att fantasygenren ofta hämtar inspiration från folksägner och mytologi är ju sedan gammalt, och särskilt på senare tid har återberättelser av klassiska sagor och myter fått ett uppsving. Personligen har jag upplevt trenden som ganska eurocentrisk, och emedan det inte är något fel på västerländska berättelser så har jag längtat efter att läsa fler böcker som grundar sig i andra världsdelars kultur. Till min stora glädje blir det allt populärare att fokusera på kulturer som hittills inte fått lika mycket uppmärksamhet i västvärlden, och det är här Black Leopard, Red Wolf kommer in.

Marlon James, som jobbat ihop mycket cred i de litterära finrummen, bland annat genom att som första jamaicanska författare vinna det prestigefyllda Booker-priset (A Brief History of Seven Killings, 2015), väljer här att styra in på fantasy. Enligt egen utsago ville han göra något liknande vad Tolkien gjorde med anglosaxisk och nordeuropeisk kultur – plocka ur och samla en skatt av afrikanska legender, myter och tematik, och bygga en egen värld därur. James hade under sin uppväxt på Jamaica inte tillgång till den genredefinierande fantasy som en annars kanske tagit som givna inspirationskällor. Det var lättare att få tag i serietidningar, och hans förkärlek för serier som X-Men och Suicide Squad skiner igenom i hans persongalleri av udda och omaka karaktärer. Kanske var detta en av anledningarna till varför just Michael B Jordan (som spelade Killmonger i Black Panther) nyligen fick köpa filmrättigheterna till Black Leopard, Red Wolf. Jag ser med enormt intresse fram emot filmatiseringen av denna unika, nydanande och utmanande bok.

Från början står det klart att vår berättare, Tracker, är något opålitlig. Inte för att han är en lögnare, utan för att sanningen är relativ: ”Truth changes shape just as the crocodile eats away the moon, and yet my story is the same today as it was three days past, and will be tomorrow, so fuck the gods and your questions.” Tracker har svårt för att lita på andra, vilket också gör det svårt för läsaren att lita fullt ut på honom. Det lilla tvivlet inför sanningshalten i Trackers otroliga berättelse tillför en extra krydda i läsningen. Det faktum att de två kommande delarna i denna blivande trilogi kommer att berätta samma historia, men ur andra karaktärers perspektiv, gör premissen än mer intressant.

Tracker är, som hans namn antyder, en spårare av rang. Så fort han fått korn på någons doft kan han hitta hen var som helst i världen, och han kan lära sig mycket om en person bara genom sitt luktsinne. Denna magiska talang leder honom till ett särskilt uppdrag: att hitta en försvunnen pojke. Det låter simpelt, men ingenting i den här berättelsen är varken simpelt eller entydigt. Vem pojken är och varför det är viktigt att finna just honom är höljt i dunkel, både för oss som läsare och för Tracker själv, till samtligas frustration. Kanske är det resan som är målet i slutändan – en resa av episka proportioner fylld av faror, mörker, uråldriga magiska varelser, krig och svek. Ett är säkert: han må ha talang för att hitta andra, men spåraren kan själv vara minst lika vilsen som de han försöker finna.
Med sig i sökandet har Tracker bland annat en hamnskiftare, Leopard, och deras relation är minst sagt komplex. Mellan dem finns lust, misstänksamhet, kärlek och hat i en salig blandning (trots att de båda bedyrar ”nobody loves no one”). Dialogen mellan dem sprakar av spänning, och deras samspel var något av det jag njöt mest av under läsningens gång. Leopard i sig är för mig en favoritkaraktär; är han en man som skiftar till en leopard, eller en leopard som tidvis lever som man? Samtliga karaktärer präglas av dualitet, brister, osäkerhet och gråzoner, vilket också speglar berättelsens komplexitet.

Något som utmärker Black Leopard, Red Wolf är hur enormt stilistiskt säker författaren är. Karaktärerna har verkligen fått sina alldeles egna, varierade röster, med särpräglade sätt att uttrycka sig på och med skilda vokabulär; jag kunde till och med läsa mig till deras olika dialekter. Dessutom har James strösslat prosan med fraser på andra språk, såsom swahili. Jag använde Google Translate lite då och då, men det kändes aldrig som ett hinder eller ett måste, mer som en trevlig bonusaktivitet i läsprocessen.

Det måste sägas att det här inte är en bok för dig som har svårt för explicita skildringar av våld och sex. Ingenting förskönas eller romantiseras här – det är påtagligt och smutsigt, precis som verkliga livet, och däri tycker jag personligen att det ligger en skönhet. Marlon James har själv sagt i intervjuer att vi kanske är vana att se våld, men inte vid att uppleva det faktiska lidande som våldet medför. En våldsam scen skall kännas, på djupet. Det är obehagligt, men är du en läsare som kan hantera det så finns här en mångfald av starka känslor att erfara. Återigen – precis som livet självt.

Liv
 



Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.