Törstar du också efter att kastas in i en nervkittlande roman som inte bara tacklar det högt aktuella temat artificiell intelligens utan är en komplett kriminalroman så har du kommit helt rätt.
I Dockfabriken får vi följa utredningen av kidnappningen av en framstående AI-forskare Heinrich Becker och hans skapelse, roboten Adam. Berättelsen är fängslande från de första meningarna i prologen och vi får följa säkerhetspolisen Alex Lindhage när han tillsammans med Beckers fru Nora utreder fallet, som visar sig vara mer komplext och invecklat än någon kunnat tro.
Boken utspelar sig i vårt Sverige även om tekniken och AIn kommit mycket längre än den har i vår värld idag, är världen relaterbar och lätt att känna igen sig i. Facebook är något som används och på gatorna kör det runt Tesla-bilar. Det som skiljer sig mest är att detta är en värld där AI-forskningen kommit betydligt längre. Det inte är något ovanligt med robotar som tagit över otaliga människo-jobb som till exempel vakta gallerior eller robotar som går att hålla övertygande konversationer med. Trots detta verkar frågan om dessa robotars medvetande fortfarande inte vara löst och samhällets medlemmar får tacklas med frågor om vad som är rätt och fel i förhållande till de nya intelligenta agenterna.
Förutom att lära känna karaktärerna och följa utredningen av fallet så lyfter boken många av de frågor som är allra mest relevanta och aktuella vad gäller artificiell intelligens, ett tema som genomsyrar boken från första till sista sidan. Vi får möta dockfabriken där robotar öppet säljs som sexslavar och i samhället är det inte ovanligt att skaffa sig robotar att ha hemma för att städa och hålla en sällskap. Frågan om huruvida det är rätt att använda intelligenta agenter i form av robotar som slavar är något läsaren möts av gång på gång boken igenom. Dessutom diskuteras fenomen som teknisk singularitet och huruvida det är något skrämmande eller ej, ytterligare en fråga som är minst sagt relevant idag. Det är inte bara lärorikt att läsa om, utan väcker många tankar och ger nya perspektiv på frågan om artificiell intelligens, något jag tror både nybörjare inom ämnet och de mest inbitna kan uppskatta.
Är du dessutom en inbiten science fiction- eller fantasynörd kommer du nog ha glädje av alla de referenser boken är fylld av. Här kan vi läsa saker som ’de kan vara jävla dalekar allihop’ och ’jag brukar kalla mitt lilla krypin för Hobbithålan’. Det snackas även en hel del om Asimov och hans robotlagar, Vernor Vinges författarskap och Doctor Who nämns inte heller sällan. Som läsare bevandrad i fantastikens genrer är det oerhört skoj att stöta på dessa referenser.
Du kan förvänta dig en kriminalroman med relaterarbara karaktärer, nervkittlande kapitel som utforskar moraliska frågor kring artificiell intelligens, mänsklighet och vårt Sverige i framtiden, kanske inte en så avlägsen framtid alls trots allt?
Alva
