Sedan 1987 och fram till 2012 ritade Iain M Banks om kartan för vad space opera kan vara. Med en hälsosam dos inspiration från Larry Niven, Ursula LeGuin och M John Harrison byggde han under över trettio år upp ett helt universum med samhällen och politiska system som testar gränserna för våra föreställningar om hur universum kan byggas upp. I en snygg ny upplaga där ryggarna tillsammans blir till en sammanhållen bild att pryda bokhyllan med. [...] Läs mer
Robopocalypse
Publicerad: Onsdag, 1 juni 2011, Skribent: Gunilla Jonsson
Kriget är över. Cormac ”Bright Boy” Wallace arkiverar handlingar som beskriver civilisationens sammanbrott och striden mot robotarna. En strid som, inser vi i prologen, människorna har vunnit.
Redan där förstår vi att det här inte är någon gastkramande hur-ska-det-gå-thriller. Robopocalypse härmar dokumentärromanen när den samlar ögonvittnesskildringar från människor (och robotar) som kommer att spela en roll i kampen för mänsklighetens överlevnad. Vi får vara med under de viktigaste händelserna i det drygt tre år långa kriget mellan maskiner och människor.
Det börjar med ett antal incidenter – en militärrobot löper amok, en docka uppträder konstigt. Det dröjer inte länge förrän vi anar att en konstgjord intelligens gömmer sig bakom händelserna, en släkting till Terminatorfilmernas Skynet och Daemonen i Daniel Suarez hackerthrillers. Här kallas AI:n Archos. Den skapades av AI-forskare, men lyckades rymma och ta kontroll över datorstyrda apparater och funktioner runt hela jorden. Datorstyrda bilar och autmatiserade system inleder ett utrotningskrig. Här gör Wilson ett riktigt bra jobb, i beskrivningen av hur robotarna kan utnyttjas för att skapa maximal förödelse. (Inte för inte har han tidigare skrivit humorboken How to Survive a Robot Uprising).
Det går snabbt utför för mänskligheten. Storstäderna avfolkas. Miljarder dödas. Överlevande drivs samman i arbetsläger. Hoppet står till spridda frihetskämpar, där vi får följa en grupp med indianskt påbrå i Oklahoma. Cormac ”Bright Boy” Wallace, vår arkivarie från prologen, deltar i kampen mot maskinerna och lär sig på kuppen att alla AI-medvetanden inte är onda.
Till formen liknar Robopocalypse Max Brooks World War Z, om zombiekatastrofen som krossar civilisationen. Personporträtten är skissartade och den som väntar sig en roman med gripande människoöden i centrum ska nog läsa något annat (till exempel fjolårets The Passage av Justin Cronin, som där vampyrer är ansvariga för katastrofen). Det här är en bok för den som vill koppla av en eftermiddag med initierade beskrivningar av hur maskiner tar kål på folk och hur tappra indiankrigare kämpar för mänsklighetens överlevnad. När Archos börjar bygga mer avancerade, insektsliknande mordmaskiner glider boken delvis över i skräckgenren. Några kapitel kan läsas som lyckade, fristående skräcknoveller.
Daniel H. Wilson är robotforskare vid Carnegie Mellon University. Han har tidigare skrivit humorböckerna How to Build a Robot Army, How to Survive a Robot Uprising och Where's My Jetpack?. Filmrättigheterna till Robopocalypse har köpts av Steven Spielberg och filmen ska enligt IMDB ha premiär 2013.