Picknick vid vägkanten

Publicerad: Torsdag, 23 maj 2019, Skribent: Glenn

En dag får jorden besök av varelser från en annan planet. Det är åtminstone den gällande hypotesen. Det skapade i alla fall sex zoner på olika platser på jorden, zoner där allt är annorlunda. Gravitationen kan skifta, och föremålen man hittar där vet man aldrig vad de har för egenskaper. Myndigheterna försöker avgränsa zonerna så gott de kan, men det finns alltid individer som kan hitta vägar runt avgränsningarna. De kallas Stalkers av gemene man. För märkliga ting med märkliga egenskaper finns det alltid en marknad, och finns det en marknad så finns det Stalkers.

En av dessa stalkers är Redrick "Red" Schuhart. Han överlevde tillräckligt många besök i den zon som ligger i Kanada vid en liten stad som kallas Harmont. Besöken i zonen påverkar en på olika sätt, och det upptäcker Red när hans flickvän blir med barn. Barnet föds med en mjuk brun päls.

Ingen förstår någonting alls av de mystiska artefakter man finner i zonen, men man kan hitta på användningsområden för en del av dem, t.ex. några små stavar man hittat visar sig ge oändlig energi, och används snart för att driva det mesta, exempelvis bilar. Hur de fungerar och hur de till synes bryter mot naturlagarna vet man inte.

En av Reds otrevligare kollegor, Gamen, brukar alltid skryta om att han hittat det värdefullaste objektet i hela zonen, guldklotet. Guldklotet skall ha fantastiska egenskaper som alla skulle vilja komma åt. När han och Red gör en räd mot zonen, råkar Gamen ut för en olycka med ”häxsyltan”. Den helt korta exponeringen får till effekt att hans skelett skata mjuknar. På grund av att de måste vänta ut de polis- och militärpatruller som bevakar zonen, hinner hans ben mjukna upp till knäna innan de hinner fram till en läkare som kan rädda resten av honom. Hela vägen gråter svär och skriker han om att om bara Red räddar honom, så skall han få guldklotet. Det glömmer han naturligtvis när han väl är i säkerhet.

Bokens huvudperson och hans bekanta är inga trevliga personer, men de beskrivs ändå med en ömhet och förståelse som gör att man ändå kan känna för dem, tros att de är alkoholiserade, smutsiga och grälsjuka. Hela händelsen med zonen beskrivs i ett underifrån perspektiv som tydligt visar hur lite vi förstår av vår plats i universum, och hur obegripliga varelser från andra världar troligen är.

Boken, skriven 1972, låg till grund för Tarkovskijs film Stalker, som beskriver det hela än mer mystiskt och obegripligt, och har ändrat på en hel del från boken. Guldklotet är i filmen utbytt mot ett rum, dit huvudpersonen hela tiden strävar. Filmen är en långsam meditation över de teman som tas upp. Det händer väldigt lite, men den är ändå oerhört bra.

Jag kände mig till en början lite tveksam till den svenska nyöversättningen, men jag vande mig snabbt. Jag kunde ju inte direkt kolla med originalet. Min ryska är lite rostig om man säger så. Men det blev en ganska behaglig läsning så snart jag kom in i det.

-Glenn Petersen



Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.