Drygt 20 år efter det sista världskriget: Över 6 miljarder döda - mänskligheten är nästan utplånad. Tusentals överlevde dock, åtminstone i Moskvas atombombssäkra tunnelbanesystem, men frågan är hur länge de klarar sig. Stationerna utvecklades snabbt till små stadsstater, lika ofta i kamp mot varandra som mot andra överlevande livsformer som jagar i gångarna. Ett ofattbart hopp spirade men släcktes brutalt (i Metro 2033); människan är sig lik.
I Metro 2034 leder Gluchovskij, likt en antikens provocerande filosof, oss vidare i de överlevandes helvete. Är människan blott en parentes i historien, omkörd av evolutionen? Uppenbarligen oförmögna att hantera gudarnas ljus förintar vi inte bara oss själva utan hela vår värld. Skulle vi kunna acceptera att den blir någon annans?
Någonting är fel i tunnelbanan, värre än vanligt alltså. En station i ytterändan av en linje förlorar kontakten med innervarande station och spaningspatrullerna återvänder inte. Utan förnödenheter börjar situationen att bli desperat. En ärrad och anmärkningsvärt stridshärdad vakt ger sig av i sällskap med en åldrad tågförare kallad Homeros på en odyssé i de fruktade gångarna. Liksom i Metro 2033 vävs flera livsöden samman med rysk historia och myter, och styrkan ligger alltjämt i studiet av mänskligt beteende snarare än i dialog och karaktärsskildring, men det är en fasansfullt spännande intrig och hela konceptet är så fenomenalt lyckat.
Dmitrij Gluchovskij föddes 1973 i Moskva, har jobbat som utrikeskorrespondent för tevekanalen Russia Today och är nu flerfaldigt prisbelönt för sina bästsäljande och kultförklarade böcker om Metron, som är under översättning till ett stort antal språk. Metro 2033 har blivit datorspel och en uppföljare till 2034 är på gång.
Tag en promenad idag - utan skyddsmask.
