Becky Chambers debut The Long Way to a Small Angry Planet var något så ovanligt som en crowdfundad roman som plockades upp av ett stort förlag. Den nominerades till flera av sf-världens finaste priser och nådde en stor läsekrets (läs här vad Ylva skrev om den när den kom ut).
The Long Way to a Small Angry Planet var en relationsbaserad, vänlig space opera om en brokig besättning på ett litet rymdskepp som drogs in i storpolitiska förvecklingar. Bland besättningen fanns teknikern Jenks och skepps-AI:n Lovelace, som under resans gång utvecklade en relation. I slutet av boken tvingades Lovelace av tekniska skäl låta boota om sig och göra en total ominstallation från källkoden – en slags självmord som innebar att alla personlighetsdrag hon har utvecklat genom åren ombord på skeppet försvann. Innan det hände diskuterade hon möjligheten att låta ladda ner sitt medvetande i en humanoid kropp för att kunna utveckla relationen till Jenks.
I början av A Closed and Common Orbit har Lovelaces ombootade personlighet laddats ner i en människoliknande kropp. Enda problemet är att hon, som väljer namnet Sidra för sin nya skepnad, inte minns varför hennes tidigare jag ville ha en humanoid kropp. Hon drabbas av galloperande kroppdysfori, instängd som hon är i ett litet skal med sensorer som imiterar mänskliga sinnen och begränsad minneskapacitet. Dessutom befinner hon sig i ett samhälle där artificiella intelligenser saknar medborgarskap, och där det är strikt olagligt för en AI att låtsas vara människa. Jenks, som hon hade utvecklat en relation till i sin tidigare inkarnation, finns inte kvar. Istället får hon sällskap av teknikern Pepper, som har sina egna personliga skäl att vilja ta hand om en förvirrad AI.
Romanen består av ett växelspel mellan återblickar till Peppers förfärliga barndom och berättelsen om Sidra, som får bo hemma hos Pepper och hennes partner medan hon försöker finna sig tillrätta. Pepper skapades som en genmanipulerad arbetare till en AI-övervakad fabrik på en sällsynt vidrig planet, och kom att genomgå ett brutalt elddop på tröskeln till vuxenlivet. Sidra har stora problem med att stå ut i sin nya kropp, och är samtidigt rädd att myndigheterna ska ge sig efter Pepper för hennes skull.
Det är med andra ord ganska besvärliga problem som avhandlas i A Closed and Common Orbit. Peppers uppväxt kan mäta sig det värsta man någonsin läst om helvetesskildringar från tonåren, och Sidre dansar hela tiden på desperationens rand. Trots det har boken, precis som Chambers debut, ett rakt igenom vänligt och hoppfullt tonfall. Pepper hade aldrig överlevt ensam, utan hjälp från sin adoptivmamma Owl, och Sidra från hjälp av en tatuerare att hantera ångesten över sin nya kropp.
Slutet är kanske lite enkelt och äventyrsboksaktigt, men det gör inte så mycket, det är inte det som är huvudsaken. Alla som gillade Chambers vänliga handlag med svåra frågor i debutromanen kommer att trivas här också, även om det här bitvis är en mörkare bok.
