Hemlock & Silver

Med en imponerande produktionstakt och en förmåga att skapa minnesvärda karaktärer har T. Kingfisher gjort sig ett namn världen över. Nu är hon högaktuell med boken Hemlock & Silver. Vår kollega Lina har läst denna nya fantasyroman och delar här med sig av sina tankar. God läsning!

Den extremt produktiva Kingfisher är generellt ett säkert kort och tillhör därmed den svindlande lilla grupp författare som lyckas kombinera kvantitet och kvalitét. Böckerna har en balans av humor, snabba repliker och snabbtänkta karaktärer utan att vara påklistrat glättiga. Förutom kvantitet är det också böcker i vitt skilda genres. För de som passerat 30-, kanske till och med 40-sträcket är det också böcker där hjältinnan inte är en tonåring som allt som oftast lyckas ta bättre livsbeslut än den generelle 40-åring någonsin gjort, vilket känns väldigt skönt. Det finns, kort sagt, många bra skäl att ta sig ann Kingfishers gedigna, och fortfarande växande, samlade verk.

Eftersom hon är så produktiv kan det ibland vara förvirrande vilka böcker som hör till vilken serie, men Hemlock & Silver är en standalone och är en nytolkning av Snövit. Det är dock en väldigt fri tolkning som är helt unik i förhållande till både originalet och tidigare tolkningar. Det är snarare drag av den ursprungliga sagan, till exempel så är äpplen och speglar inblandade, men med ett helt nytt handlingsförlopp.

Huvudpersonen, Anja, är en 35-årig singelkvinna vars stora intresse och yrke är helare men enbart när det gäller gifter. Hon har provat de flesta gifter som finns, antingen på sig själv eller valfritt fjäderfä som hade oturen att stå för nära. Hon är inte särskilt social och vet sällan hur hon ska bete sig i en folksamling, samt total avsaknad av filter.

Boken inleds med att Anja, som just svept i sig en dos gift, får besök av kungen som ber henne behandla hans dotter som han misstänker blir förgiftad. Anja har egentligen ingen större lust att lämna sitt hem, men det är trots allt kungen som ber henne och han har väldigt nyligen mördat sin egen fru – något han villigt bekräftar är sant – så motvilligt följer hon med utifrån resonemanget att hon visserligen kan bli avrättad om hon misslyckas, men definitivt avrättad om hon vägrar. Uppdraget är att ta reda på om dottern, Snow, blir förgiftat, i så fall av vad så att hon kan botas och gärna också av vem.

Boken kombinerar dark fantasy, lite romantasy, en smula herrgårdsskräck och några stänk av hederlig gammal pusseldeckare. Allt det i en öken-fantasyvärld, med speglar och en talande katt. Som alltid i hennes böcker är det en solid story som får ta tid att byggas upp och avslutas i ett crescendo utan att någonsin kännas alltför långsam. Karaktärerna är den stora behållningen, men det är också en väldigt kreativ och innovativ värld och story hon bygger upp.

Slutligen, för att underlätta för andra Kingfisher-fantaster: I Kingfishersamlingen är den här boken någonstans mellan Nettle & Bone och Paladin-serien. Det är mörkt, men inte nattsvart och det finns humor och romantik, men inte så att det helt korsar gränsen till romantasy.

Och det är värt att nämna en gång till: En av karaktärerna är en talande katt!