Mats Strandberg skriver om sin nya bok Slutet

Mats Strandberg signerar i vår butik i Stockholm nu på fredag, och 18 oktober besöker han vår butik i Malmö. Här har han skrivit om tankarna som ledde till hans nya bok Slutet.

Katastroffilmer och porr har sina likheter. Jag kan inte låta bli dem trots att jag egentligen vet att efter moneyshotsen, när de sista byggnaderna rasat och den sista vulkanen sprutat, känner jag mig smutsig som gick på det igen. Jag hatar framför allt att jag bidragit till en industri med så sunkiga värderingar och könsroller. Det jag egentligen är intresserad av är ett annat perspektiv, men det syns aldrig i Hollywoods blockbusters. Vad skulle hända med världen i en film som Armageddon, om det inte fanns några osannolika hjältar som kunde rädda oss? Vad skulle hända om vi visste att vi skulle dö - och exakt när, nästan på sekunden? När skulle pengar sluta ha betydelse? Vad skulle vi göra med brottslingar om det inte fanns tid för rättegångar och ännu mindre för fängelsestraff? Vilka val skulle vi göra om sex och droger inte längre hade långtgående konsekvenser? Vilka skulle fortsätta gå till jobbet, vilka jobb skulle ens finnas kvar, och vad skulle få oss att kliva upp ur sängen över huvud taget? Där föddes idén till Slutet, min första ungdomsroman sedan böckerna om Engelsfors. Jag visste redan från början att jag ville skriva om tonåringar, för att de befinner sig på tröskeln till vuxenvärlden och självständighet. Det får allt att ställas på sin spets ytterligare. Vill mina karaktärer till exempel vara med sina vänner eller sina föräldrar den sista timmen? Och hur är det att veta att den första kärleken också blir den sista? Jag ville skriva en liten, intim berättelse med världens undergång som fond. Den här gången kan varken magi eller Bruce Willis stoppa apokalypsen. Men det finns en scen, som är en av mina favoriter i boken, där de tittar på Armageddon och hånskrattar.