Maths Claesson 1959-2023

Det är med tungt hjärta vi måste berätta att SF-bokhandelns vd, medgrundare, och vår vän Maths Claesson har avlidit efter en tids sjukdom. Våra tankar går till hans efterlevande Åsa och deras två barn Elin och Adam. Hans vän och vår kollega Glenn delar med sig av sina minnen av Maths.

Några minnesord

Jag mötte Maths när han fortfarande var Mats (förklaring kommer). Vi var båda 12 år och hade smitit in på vuxenavdelningen på Värnamo stadsbibliotek. Vi var lite osäkra på om vi faktiskt fick vara där eller inte. Var man inte tvungen att vara, ja vuxen? Det som lockat dit oss oberoende av varandra, var två hyllplan med Science Fiction. När jag såg Maths stå där och bläddra bland böckerna var det ju svårt att inte ta kontakt. Det ledde naturligtvis till diskussioner om olika författares för- och nackdelar och vidare långt ut bland galaxerna. Diskussioner som inte tagit slut förrän i år.

Åren gick och den lilla SF-avdelningen var ju snabbt avbetad och vi insåg att vi var tvungna att bli bättre på engelska om vi skulle ha något intressant att läsa. Biblioteket, vårt andra hem, hade ju en avdelning med SF på engelska också. Vad vi inte visste då, var att bibliotekets chef hade en son som var lika nördig som oss. Han blir viktig lite längre fram. När sedan Sam J Lundvall kom i gång med Delta Science Fiction, så var det ju givet att träffas varje gång den lilla katalogen kom. Det var ju inte så lätt att anpassa våra veckopengar till allt man ville ha.

Vi valde olika program på gymnasiet men fortsatte att träffas och prata böcker och lyssna på musik tillsammans. Musik var ju ett av Maths andra stora intressen, som följde med honom ända in i slutet. Jag har på senare år letat upp en del av det vi satt och lyssnade på i våra pojkrum. Förvånansvärt mycket är fortfarande bra.

En viktig del av vårt läsande var Jules Verne magasinet. Och då i synnerhet Fandomspalten. Där kunde vi läsa om något så häpnadsväckande som att det fanns andra nördar där ute. Det fanns en gemenskap, en fandom. Denna fandom nöjde sig inte med att läsa, de skrev själva, i något de kallade fanzines. Mats var snabb på bollen. Han hörde av sig till fanzinemakarna och fick ex tillskickade sig. Det var ju givet att Mats själv skulle börja skriva också. I fanzinekulturen frodades ju givetvis massor av internskämt och egna påfund. Ett av dessa var att det var ”fanniskt” att ha ett h i sitt namn. Plötsligt var han inte Mats längre, utan Maths.

Nu började Värnamo kännas för litet. Maths har alltid varit en rastlös själ. Otaliga var våra diskussioner om att man bara borde dra. Vart? Inte så viktigt. Bara bort. Bort blev för Maths Göteborg. Tillsammans med två gymnasiekompisar hyrdes en stor lägenhet i Majorna på rivningskontrakt. Inte så långt efter kom även jag till Göteborg. Det gemensamma hänget var ungefär samma som i Värnamo. Vi pratade böcker och musik och drömde oss ut i galaxen. Fanzine skrevs och författardrömmar närdes. Vi började åka på kongresser i Stockholm, och övernattade vid ett tillfälle i föreningen SFSFs lokaler. Insikten om att man kunde beställa böcker från USA drabbade oss hårt. Möjligheterna! Kanske var det här som Maths började fundera på att flytta till Stockholm? När rivningskontraktet gick ut för att kåken faktiskt skulle rivas, så blev det i alla fall resultatet.

Jag jobbade som nattportier på ett hotell i Göteborg och hade lovat att hjälpa Maths med flyttandet. De hade en jättefin frukostbuffé på stationen och vi träffades där. Plötsligt tittade vi upp och såg att tåget började röra på sig. ”Oj, skall inte vi åka med det?” Vi far ut ur restaurangen och lyckas springa ifatt tåget som har sista dörren öppen. Känns väldigt mycket Maths, när jag tänker tillbaka på det.

Väl i Stockholm engagerar han sig ganska omgående i SFSFs bokimport och dess olika vindlande utvecklingar. Efter en tid börjar de mest entusiastiska medlemmarna fundera på om det inte vore en idé att göra ett riktigt företag av det hela. Kanske rent av hyra en lokal som folk kan hitta till. Maths, Lennart, Mikael och då ytterligare en Värnamoson, Jörgen (som alltså var son till barndomens bibliotikarie), lade grunden till företaget och ledde det under många år.

När väl Science Fiction bokhandeln AB var ett faktum, så gick det ganska fort. Man flyttade till Gamla stan, och folk hittade dit i allt tätare strömmar. Rätt som det var behövdes en större lokal, och Västerlånggatan 48 blev en adress som var given vid Stockholmsbesök.

När 90-talet led mot sitt slut satt jag hemma och pratade med min fru om att det skulle vara coolt med en SF-bokhandel i Göteborg. Inte minst för att jag själv sökte en ny väg i livet. En dag var jag i stan och stötte på min gamle vän Johan Frick, som hade precis samma tankar. Sagt och gjort, vi åkte till Stockholm och presenterade våra planer för ledningen. Maths var genast med på noterna och tyckte det var en utmärkt idé. De andra ville fundera lite på det först. Men Maths entusiasm är svår att dämpa, och med envishet så rodde vi projektet i hamn. Detta kan ses som kännetecknande för att arbeta med Maths. Denna obändiga entusiasm och iver att allt skall utvecklas.

Med bokhandel i Göteborg, så blev den en given bas för att ställa ut på Bokmässan. Vi tyckte det var lite jobbigt men mest kul, och Maths kom ner till alla bokmässor. Här fanns ju möjligheten att sprida det goda budskapet. Han träffade förläggare och författare, vänner och SF-fans. Det var inte lätt att veta var han befann sig alla gånger. ”Jag såg honom nyss”, blev ett bevingat uttryck.

Våra författardrömmar var inget vi gav upp om. Jag frågade honom med jämna mellanrum om han inte skulle skriva en bok. Maths sa att numer var nöjd med att vara läsare. Det var han naturligtvis inte. Rätt som det var låg den där, boken om unge Linux i ett framtida Stockholm. Den kändes som ett tydligt eko från Robert Heinleins ungdomsböcker som är ett nog så stort skäl till att våra öden formades som de gjorde.

Det var också på bokmässan vi upptäckte vilken god talare han var. När vi hade middag för personalen, var ett entusiasmerande tal av Maths ett givet inslag. Att han skickades fram för att tala med media var självklart. Med åren har ju omvärlden börjat komma ifatt och förstå vår storhet, inte minst tack vare Maths PR.

Vem man skulle vända sig till om man hade en idé om ett nytt projekt rådde det aldrig något tvivel om. Det kändes alltid bra att ha en vän med sig när man skulle övertyga andra involverade. Denna entusiasm och framåtanda, som i ungdomen mest syntes som rastlöshet, var med honom fortfarande när jag träffade honom i februari i år, trots sjukdom och andra världsliga ting.

Maths i SF-bokhandeln var verkligen rätt man på rätt plats. Nu har han lämnat oss och vi får själva stå för entusiasm och framåtanda. Jag avslutar med vår klassiska skål (tillkommen efter lite vindlande internskämt): ”Jymden!”

-Glenn Petersen