Bury Our Bones in the Midnight Soil

Vi har dejtat dem, fruktat, suktat och älskat dem. Nu sträcker Bram Stoker på sig i graven och familjen Cullen glittrar till i den begynnande sommarsolen. Ingen har väl missat att vampyrerna är tillbaka?   

År 1897 föddes litteraturens greve Dracula, och hundra år senare togs världen med storm när Stephanie Mayer släppte The Twilight Saga. Till följd av detta föddes en era av huggtänder och blod, och kanske är det nu dags igen när Bury Our Bones in the Midnight Soil ser dagens ljus (pun intended).   

V.E. Schwab är en väletablerad författare med över tjugofem släppta böcker, både fristående och serier. Med titlar som Vicious och The Fragile Threads of Power har hon hyllats världen över, och med den mästerliga The Invisible Life of Addie LaRue blev hon även nominerad till priset för ”bästa fantasy roman” av Lotus Award år 2020.  

Det är välskriven, ofta poetisk, mörk fantasy som kommer från Schwabs penna, och nu är det alltså dags igen. Denna gång med en genreöverskridande vampyrberättelse som följer tre olika kvinnor och sträcker sig över tre olika tidsepoker. Jag är en av dem som var djupt ner i vampyrträsket i början av 2000-talet och efter att ha läst några tidiga recensioner av Bury Our Bones in the Midnight Soil är det med iver jag borstar dammet av huggtänderna.  

1532. Santo Domingo de la Calzada. 
Maria växer upp, vild och listig och hennes skönhet överträffas bara av hennes drömmar om flykt. Hon vet att allt hon är, och har förhoppning om att bli, är ett pris och en bricka i ett spel som spelas av män. Så när hon blir erbjuden en alternativ väg gör hon det desperata valet att lita på en främling – och hon lovar sig själv att inte ångra någonting.  

1837. London. 
En ung kvinna lever ett idylliskt, men isolerat liv på sin familjs egendom tills ett ögonblick av förbjuden intimitet leder till att hon skeppas i väg till London. Charlottes ömma hjärta och till synes omöjliga önskningar sveps bort av en inbjudan från en vacker änka – men priset för frihet är högre än hon kunde ha föreställt sig. 

2019. Boston. 
Universitetet var tänkt att vara en nystart, ett test på mognad – det är därför Alice har flyttat halvvägs runt jorden och mer eller mindre kastat sig mot en ny framtid. Efter ett engångsligg kommer Alice på sig själv med att känna en tidigare okänd hunger och en kuslig känsla av förändring. Hon börjar genast söka efter svar.  

Vi lärde oss i The Invisible Life of Addie LaRue att Schwab är fantastisk på målande, poetiska beskrivningar och på att jonglera samt hålla läsaren i handen vid övergångarna mellan olika historiska tidsperioder. Jag läser, men blir aldrig förvirrad av var jag är eller hur jag tog mig dit. Hon målar, håller, och väver ihop berättelsen på ett vis som slukar upp, fascinerar och aldrig blir tråkigt. Jag ser fram emot att sätta tänderna i Bury Our Bones in the Midnight Soil (pun intended- igen) och förväntar mig att den biter tillbaka!