Koreansk film
I och med fantastiska filmen Parasits internationella uppmärksamhet senaste veckan är det läge att lyfta fram området filmen kommer ifrån.
Koreahalvön är en intressant plats av många anledningar. Dels sitt geografiska läge, inklämt mellan Ryssland i norr, Kina i norr och väster och Japan i öster. Dels dess historia, präglad av sitt läge, och vad det mynnat ut i. Spända lägen både mellan sina två länder, Nord- och Sydkorea, och ansträngt mellan dem och sina större grannar.
Sedan Koreakriget är Nordkorea väldigt slutet, även om det öppnat upp en aning senaste åren och tillåter fler turistresor nu än tidigare. Vill du läsa om landet har vi North Korea Journal av Michael Palin samt Pyoungyang: A Journey in North Korea.
Sydkorea å andra sidan har ett väl utbyggt popkulturellt maskineri vid det här laget, och det är lätt att hitta musik och film från landet. Under tidigt 2000-tal gjorde bl.a. regissören Park Chan-Wok sin fantastiska och bitvis väldigt våldsamma hämndtrilogi, som vann mycket priser runt om i världen och fick andra koreanska filmer att nå internationell publik. Sympathy For Mr Vengeance, Old Boy och Lady Vengeance är alla fantastiska filmer om du klarar dess mörker och blod. Kim Ki-duk och hans Järn 3:an, Kim Jee-Woon och dennes underbara A Tale of Two Sisters, Yeon Sang-hos zombiefilm Train to Busan… Det finns så mycket bra! Och nu har alla fått ögonen på Bong Joon-ho och hans filmer som ofta blandar humor och allvar, drama med action och en gnutta skräck. De är svårdefinierade, helt enkelt. På bästa sätt. Jag såg The Host först, om en muterad torsk som drabbar en liten kustort. Okja finns alltjämt på Netflix, och är en märklig film som sparkar åt alla håll. Köttindustrin får såklart en känga, men djurrättsaktivisterna är inte heller så trevliga. Bara huvudpersonen och hennes husdjur är alltigenom sympatiska. I Snowpierser, baserad på seriealbumen med samma namn, hittar vi en efter katastrofen-berättelse om ett tåg som aldrig stannar och befolkningen ombord. Märklig och rolig, men också obehaglig.
Men Sydkorea är ju också musik, och även om Gangnam Style av Psy är störst har de en jätteindustri gömd därbakom. Vi har flera böcker om K-Pop, samlingsnamnet på koreansk popmusik. K-Pop Style, K-POP A to Z och 100% Unofficial: Idols of K-POP fördjupar sig alla i musiken och framförallt artisterna bakom.
Nu väntar vi på att en litterär koreansk våg att fantasy eller science fiction, likt den Cixin Liu och hans The Three-Body Problem öppnade upp för från Kina, ska komma. Jag är redo.