King Arthur

Publicerad: Måndag, 18 september 2017, Skribent: Gunilla

Guy Ritchie har gjort en film om kung Arthur, något som kanske har gått de flesta förbi. Den lämnade inget stort avtryck på biograferna. Arturssagan på film har en tendens att bli pinsamt, eller överdrivet svulstigt, eller både ock.  Men jag tycker att Ritchies film är riktigt kul. Lite The Lies of Locke Lamora, lite Conan Barbaren och rakt igenom knasigt.

Själva grundmallen för en lyckad Arthursfilm är förstås Monty Python and the Holy Grail. Bra känsla för myten. Mordiska kaniner. Många arturianska inneskämt. En annan (på ett bra sätt) knäpp version är Antoine Fuquas King Arthur från 2004. Scenerna med Stellan Skarsgård i spetsen för den saxiska styrkan som vrålar ”Slakta, slakta!” och stormar fram är ganska obetalbara. En klassiker med (på ytan) lite mer allvarligt tonfall är John Boormans Excalibur, klart sevärd för sina operamässigt bisarra rustningar.

Som tonårig Arthurnörd stavade jag mig mödosamt igenom Le Morte d’Arthur, som vi nyligen har fått in i en snygg inbunden utgåva. Det är inget man sträckläser, men de små berättelserna låter sig avnjutas i valfri ordning och den ger en charmig bild av vad en skojare på 1400-talet kan ha uppfattat som sagomässigt. Nästan alla varianter av Arthurssagan som har skrivits sedan dess spinner i någon mån vidare på Malorys text.

En bra historia från Arthurs värld (sir Gawain finns med på ett hörn) är Kazuo Ishiguros The Buried Giant, en roman om glömska och förlust. För den som vill ha en klassisk variant av sagan rekommenderas antingen Mary Stewarts Merlinböcker eller  The Once and Future King av T H White (det var den som gjorde mig Arthurberoende någon gång på 70-talet). Bernard Cornwell, mest känd för historiska romaner, berättar riddarnas saga i serien The Warlord Chronicles. Många kända författare har någon gång under sitt liv dragits till Camelot och det dimsvepta Britannien. En udda variant är  J R R Tolkiens The Fall of Arthur, skriven på vers på 30-talet och utgiven för bara ett par år sedan. En annan Oxfordman, och vän till Tolkien, var Roger Lacelyn Green som har återberättat de bästa av riddarnas äventyr i King Arthur and His Knigts of the Round Table. Mark Twain skojade med kungen och hans riddare redan på 1880-talet i En Yankee vid kung Arthurs hov. Från John Steinbeck kommer The Acts of King Arthur och His Noble Knights, den första och enda fantasyromanen från en författare som annars höll till i depressionsårens USA.

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev