Ledsen – våra sorgligaste favoriter

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Så beskrev Nobelpristagaren, och min namne, Pär Lagerkvist känslan av att vara lite deppig. Kanske inte någon man bjuder på fest (en till sak vi har gemensamt) men ändå fint. Ibland får man vara lite ledsen, och det kan vara till en tröst att veta att man inte är ensam i sin sorg.

En som visar sig vara mest ledsen i hela världen är Jackie i Holy Lacrimony. När han blir bortförd av utomjordingar så är det inte för att de är fans av hans smala musikkarriär utan för att de är fascinerade av, och vill studera, hans förmåga att vara riktigt, riktigt sorglig. Michael DeForge förmåga att sätta fingret på det som skaver i samtiden gör honom till en av de mest intressanta serietecknarna just nu.

På tal om musik och deppighet så är det dags att sota ögonen och tupera håret och slänga sig över Goth - A History. I den bästa av världar dog aldrig gothen, och i denna genomgång skriven av Lol Tolhurst från The Cure, följer vi gothmusikens födelse och utveckling och påverkan på populärkulturen.

När man känner sig riktigt nere så kan man ibland bara vilja gå bärsärk och välta hus och skjuta laser ur munnen, då kan det vara fint att veta att man har en frände i det japanska monstret Godzilla. I Godzilla: The Encyclopedia får man lära sig allt om världens bästa radioaktiva monster och alla hans vänner Mothra, King Ghidorah och min favorit – Mecha-Godzilla!

För den mindre destruktiva kan det vara en trösterik idé att bara försvinna in i ett svart hål. I Lätta fakta om svarta hål skriver tvprofilen Rymd-Maria om dessa fascinerande fenomen på ett enkelt sätt som passar alla åldrar.

Vilken är då den deppigaste boken som någonsin har skrivits? Svaret är enkelt – No Longer Human av Osamu Dazai. En semi-självbiografisk skildring om en ensam mans sökande efter en mening och sammanhang i en värld som inte verkar bjuda på någon försoning. I hopp om att kunna knyta an till andra människor blir huvudpersonen en clown, spelar en roll men förlorar sig själv däri. Detta är Dazais sista roman innan han avslutade sitt eget liv efter flera misslyckade försök, inte helt olikt No Longer Humans berättare. Ett fullkomligt mästerverk men inte för den känslige.

Ta hand om er!