ALCHEMISED

Nu är den äntligen här! SenLinYu tog onlinevärlden med storm genom sin fanfiction “Manacled” som blev ett viralt fenomen och nådde miljontals läsare. Alchemised är SenLinYu’s nyskrivna version av Manacled. För att kunna ges ut som originalroman har berättelsen omarbetats för att ta bort auktorvärdiga element och ersättas med en ny fantasymiljö, nya karaktärer och en anpassad handling.

 "Helena wondred sometimes if she still had eyes. The darkness sourrounding her never ended. She thought at first if she waited long enough, some glimmer of light would appear, or someone would come.
Yet no matter how long she waited there was nothing. Just endless dark." 

Kriget är slut. De har förlorat. 
Helena Marino har legat levande begravid i en stasistank i fjorton månader. Motsåndet har vunnit, alla hon älskar är döda. Kroppar som en gång var levande människor, har väckts och är nu endast rörliga skal som används som tjänare och arbetskraft.
Ingen förstår varför Helena fortfarande är vaken och vid liv, enligt motståndsrörelsens register var hon en helare av liten betydelse. Det visar sig dock att Helena lider av oförklarlig minnesförlust månaderna som ledde fram till hennes tillfångatagande, och att någon gjort sig besväret att gå in och göra transmutationer i hennes hjärna. Är hon verkligen så oviktig som hon framstår, eller innehåller hennes förlorade minnen någon viktig del av motståndets slutgiltiga gambit? Utsedd att avslöja vad som döljer sig i Helenas sinne, får Kaine Ferron, den hänsynslöse nekromantikern, i uppdrag att gräva fram hennes förflutna. Det som börjar som en tortyr av minnet, utvecklas till något mycket större—mellan en läkare och en mördare spirar en oväntad förståelse och komplex relation, vävd i bottenlös magi, kamp om identitet och maktspel i en värld där gränsen mellan liv och död suddas ut.

Jag har inte läst Manacled, och började läsa Alchemised i tron att jag skulle dyka ner i ännu en mörk romantasy. Redan efter första kapitlet började jag förstå att det här var något helt annat än vad jag väntat mig. SinLinYu har ett fantastiskt språk och ett otroligt komplext och genomtänkt världsbygge. Som nämnts i mina tidigare texter älskar jag analytisk magi, det vill säga när magin bygger på logiska system, vetenskap och paradoxer i stället för elementmagi. Här bygger magin på alkemi, och ses i berättelsen som vetenskap. Helena blev i ung ålder antagen till universitetet för att studera alkemi, och hennes resonans (hennes kraft) är vivimance (livskraft), det vill säga motatsen till nekromantik och hon studerar till att bli en helare. Boken börjar med att Helena vaknar upp efter att ha legat levande begravd i en glastank med vätska. Hennes sida av kriget har förlorat och alla hon känner är döda. Vi får sedan följa med när motståndarna gör allt för att tränga in i hennes sinne för att avslöja vad som gömts. Jag tycker att det känns viktigt att nämna att boken rör ämnen som suicid, våldtäkt, sexuellt våld, fysiska och psykiska övergrepp, psykisk ohälsa, krig och död.

Under bokens gång kommer jag på mig själv med att återvända till när jag läste The Handmaid's Tale , en av mina absolut starkaste läsupplevelser. Bröstet snörs åt, ångesten ligger som en dimma över dig när du läser, och det gör nästan fysiskt ont. Samtidigt måste du fortsätta läsa, för trots att det gör ont så måste du se hur det går. Författare som kan beskriva sådant otroligt mörker på ett sätt som gör att du fastnar, vill stanna kvar och inte kan lägga ifrån dig boken har verkligen en en unik talang. Hen vill chocka, och det lyckas. Liksom Atwood skildrar SinLinYu hur kvinnan blir oupplösligt bunden till livets fortsättning. Deras kroppar/identiteter blir centrala för reproduktion och makt. I Handmaid’s Tale är kvinnan en bricka i ett patriarkalt system, medan hon  i Alchemised själv bärare av makten, men det gör henne också sårbar för att utnyttjas för andras vinning. 

Jag förstår verkligen hur den här berättelsen nått en så stor publik. Den fängslar dig, chockar dig, äcklar dig och förtrollar dig, och under allt detta lever ett hopp. Ett hopp om att allt ska lösa sig, att det ska bli bra och vackert igen.