Alastair Reynolds 2008

Publicerad: Torsdag, 1 maj 2008, Skribent: Glenn Petersen
Din senaste roman House of Suns är en fristående bok. Upplever du något tryck från dina fans och förlag om att skriva mer i Demarkist/Conjoiner-universat från dina tidiga böcker?

Nej, för varje person som ber mig skriva en ny Revelation Space, så kommer det en som vill ha en ny fristående bok, eller en uppföljare till en fristående bok. Mina förläggare har alltid varit väldigt bra på det sättet. De har aldrig sagt åt mig vad de tycker att jag skall skriva, utan givit mig stor frihet. Det är skönt att ha den kreativa friheten.

Hur känns det att skriva i ett universum som efterhand är så väl definierat, jämfört med att skriva en ny idé, som din nya roman?

I Demarkist/Conjoiner-universat finns det en del fastlagt, så det finns historier jag kan berätta och andra som inte går att passa in. Det finns för- och nackdelar med det. Det är trevligt att kunna gå in och ha en massa detaljer och bakomliggande historia. Det känns gediget. Jag försöker hela tiden att berätta något nytt, men det finns liksom ett säkerhetsnät där. Det är ganska kul. Det är som att leka med välkända leksaker, de är lite använda och slitna, men man vet vad man kan göra med dem. När man går in i något nytt, så är leksakerna nya och skinande, men det är också lite skrämmande när man måste bygga upp allt från grunden. Jag gillar båda sätten att arbeta.

Så du tenderar att skifta fram och tillbaka mellan dem?

Nja, jag har sällan någon plan när jag börjar skriva. Det blir den idé som kommer och pockar på uppmärksamheten. Jag får ibland en känsla av jag skrivit för mycket om något – rymdskepp till exempel - men det är inte planerat. Efter Absolution Gap kände jag att jag inte ville skriva en bok till i det universat på ett tag, så jag skrev Century Rain, vilken hade mycket av realistiska miljöer, människor i butiker, på gator och sådant. Jag har börjat komma till en liknande känsla efter att ha skrivit Pushing Ice, The Prefect och House of Suns på raken. De har massor av stora rymdskepp, maskiner och sådant, och man kommer till en punkt där man blir lite mätt. Just nu kan jag inte skriva mer om någon som går ut genom en luftsluss.

Du undviker just det i House of Suns. De bara transporteras över.

Jo, visserligen. Jag vet inte riktigt var detta kommer att ta mig när det gäller nästa bok, men det är lite så jag känner nu.

Jag hörde dig säga en gång att du var oförmögen att skriva något utan rymdskepp?

Kanske är det så. Jag får försöka, så får vi veta. Jag har nog svårt att skriva något som inte är science fiction. Just nu funderar jag på hur långt man kan dra det hela mot något som liknar steampunk, eller så. Förra året skrev jag faktiskt en fantasynovell. Det öppnade en del mentala fönster.

House of Suns tar verkligen det gamla space opera-konceptet med väldiga perspektiv i tid och rymd på allvar. Var det något du planerade när du satte dig för att skriva?

Idéer till boken har legat och grott i närmare tjugo år nu, tror jag. Det började med en novell till tidningen Interzone som jag kallade House of Suns, med robotar i. De köpte den aldrig, men jag kunde inte släppa idén. Den ägde rum i en mycket avlägsen framtid. Boken blev lite mer positiv, och fartfylld. Miljön tillät mig att använda nästan vilka tekniska prylar som helst och gav mig en stor frihet. När jag började skriva hade jag den här bilden av de två huvudpersonerna Campion och Purslaine, sittande på stranden med varsitt vinglas. Bakom dem svävar Purslaines rymdskepp och det är så stort att det inte får plats i atmosfären, utan sticker upp i rymden. Som något från fina bokomslag från 70-talet av Chris Moore eller så.

Hade några särskilda inspirationskällor när du började skriva House of Suns? Andra författare till exempel?

Inte direkt. Det var mer författare jag ville undvika att vara influerad av, som Gene Wolfe. Jag är väldigt förtjust i honom som författare och har läst honom i många år. Jag höll på och läsa om Book of The New Sun, och han tar upp liknande saker som jag gör, i en väldigt avlägsen framtid, där tidigare civilisationer bara är geologiska lager. Jag har med några sådana teman i min bok också, och kuratorerna påminner en del om de väldiga havsmonstren hos Wolfe. Larry Niven finns nog med också. Allt som innehåller väldiga konstgjorda strukturer. Jag läste väldigt mycket Niven när jag var mellan 14 och 18 år gammal. I ett av hans senare verk, A World out of Time, är det en cancersjuk man som blir nerfryst och vaknar upp i framtiden, där han blir rymdpilot. Något går fel och han hamnar i en mycket avlägsen framtid, där allt är förändrat med solsystemet, planeterna har flyttats omkring. Den sortens känsla siktade jag på.

Med din bakgrund inom astrofysik, är det svårt att hålla sig till fysikens kända lagar i böcker med så vida perspektiv som House of Suns?

Jag håller mig till fysikens lagar till en viss punkt. Så ibland ignorerar jag dem bara. Jag har alltid tyckt att berättelsen inte skall vara underordnad vetenskapen. Visserligen skriver jag ”hård SF” och många av mina favoritböcker är hård SF, för den delen flera av de sämsta böckerna jag vet är hård SF. När det blir riktigt nördigt med fakta staplade på varandra blir det bara skräp av det. Vill du skriva så, skriv en uppsats om det istället. Det finns en grund i House of Suns som är korrekt vetenskap, men mycket är rena påhitt, som hur rymdskeppen drivs och liknande.

Du förklarar aldrig hur de fungerar.

Nej, om man skall ha med något riktigt fantastiskt, så kan man inte hitta på för mycket förklaringar, man bara utgår från att de finns där och fungerar.

Tycker du att det är viktigt för en SF-författare, särskilt om man skriver hård SF, att ha gedigna kunskaper om modern fysik med relativitet och liknande?

Inte alls. Men å andra sidan, om du skriver om vetenskap, så kan man ju undra varför du inte är intresserad av vetenskap. Jag säger inte att man måste läsa det på universitetet, men det är ju lite konstigt att göra det till sitt ämne om man inte har ett intresse för det.

Relativitetens lagar är väl det som man ignorerar mest inom SF?

Jo, det är nästan självklart. Det är svårt att skriva space opera och hålla sig till relativitetens lagar.

Men du håller dig alltid inom ljusets hastighet?

För det mesta. Inte alltid. Det är inget jag håller mig till religiöst. Men det finns många berättelser som förutsätter det.

När du skriver, fokuserar du på de stora idéerna, berättelsen, eller karaktärerna eller litterära konstgrepp?

Jag är vanligen inte särskilt klar över vad det är jag håller på med när jag är mitt i skapandet. Jag liksom bara famlar mig fram till slutet på berättelsen. Jag antar att jag i det första utkastet försöker få ihop en sammanhängande handling. Om jag försöker arbeta mycket med karaktärerna i det läget, så blir det för många bollar att hålla i luften samtidigt.

Du skriver en ramberättelse, och sedan fyller du ut den?

Ja, på sätt och vis. Det är lite mer kaotiskt än så, men i princip ja. En bok går igenom många versioner och jag är inte särskilt klar över hur min skrivprocess fungerar, jag bara gör det.

Du har publicerat två novellsamlingar och ett flertal romaner. Vad tycker du är roligast, att skriva noveller eller romaner?

Båda. Lite av ett klichésvar, men så är det. Romanerna är förstås det som ger några pengar att prata om, men novellerna kan vara väldigt roliga att skriva. De ger mig en chans att leka lite och testa olika stilar och ämnen, som är svårt att göra i större projekt som en roman. Det kan leda vidare i ett senare skede. Jag försöker skriva en roman under halva året, och ta mig tid till noveller och annat under resten av året.

Du arbetar helst med en sak i taget?

Ja, det är så jag föredrar det. Ibland tvingas man av praktiska skäl, som deadlines, att avbryta något mitt i för att skriva något annat, men jag vill helst komma in ordentligt i det jag arbetar med. Jag har hela berättelsen i huvudet och kan gå omkring i den. Jag läste ett bra citat av Salman Rushdie. Berättelsen är som ett stort hus med många rum och dörrar. Om man kommer in genom fel dör, så irrar man omkring i återvändsgränder och konstiga rum. Det gäller att hitta rätt ingång för att hitta till byggnadens hjärta. Det gäller att hitta rätt röst i en historia, eller veta ur vilken karaktärs synvinkel man skall berätta. Hela House of Suns föll på plats när jag insåg att jag skulle berätta det ur två jagperspektiv, eller tre om man vill. Den nästan skrev sig själv efter det. Den ursprungliga novellen var inte alls skriven så. Den var helt och hållet ur Campions synvinkel och i tredje person. I alla goda råd om hur man skall skriva, så får man höra att man bara skall ha en synvinkel om man skriver i första person, men det kändes berättigat här, då både Campion och Purslaine är kloner av Abigail.

I flera romaner har du blandat den hårda sf:en med andra genrer, som polisromanen, noirdeckaren och thrillern. Är det något du gör för att det är en intressant vinklig på berättelsen?

Nja, jag är inte så duktig på att hitta på en handling. Alla handlingar jag kommer på är vanligen noirberättelser. Jag skriver mest bara det som trillar in i huvudet på mig. Det är inte så himla planerat. Som författare blir jag ofta inspirerad och entusiastisk när jag skriver om detektiver eller spioner.

Planerar du att skriva mer i Revelations Space-universat?

Inte för tillfället, men jag har en idé om en bok till om Prefekten, Tom Dreyfus. Men jag behöver en handling att hänga upp det på, så det ligger lite på sparlåga för närvarande. Jag får nog ta ner det ett par pinnhål i storslagenhet, men jag tror att det finns mer att berätta där. Jag får ju också vara lite försiktig så jag inte upprepar mig. Jag vill inte bli tjatig.

Dina böcker ges ut både i Storbritannien och USA, liksom flera av dina brittiska kollegor som skriver space opera. Hur säljer de i USA?

Det säljer rätt bra. Både jag och Peter Hamilton säljer i USA, men inte Iain Banks av någon anledning. De har inte riktigt tagit honom till sig. Lustigt nog är det nästan inga amerikanska författare som skriver om det vi gör. Det är nästan som om de kollektivt slutat skriva om den avlägsna framtiden. På 90-talet hade de Greg Bear och Vernor Vinge som skrev fantastiska böcker. Om jag hittat på ett universum som det Vinge skrev om i A Fire Upon the Deep, skulle jag ha skrivit massor med böcker om det. Jag skulle ha mjölkat ur det totalt. Det är så fantastiskt.

Slutligen. Kan du berätta något om nästa bok och dina framtida planer?

Inte mycket. Jag har ett kontrakt med Orion på en roman till innan vi skall förhandla om en fortsättning. Jag har en idé jag jobbar med, men jag vill inte säga för mycket om den innan jag är mer säker på vad det blir. Det blir nog SF, med inslag av steam punk och kanske lite new weird. Den kommer nog att äga rum nästan uteslutande på en planet, kanske bara i en stad. Vi får se hur det utvecklas. Jag brukar bara ha en idé åt gången, så det är vad jag jobbar med just nu.

Kommentarer

Vill du skriva en kommentar? I så fall måste du logga in.