Sandman håller för omläsning

Publicerad: Fredag, 8 oktober 2021, Skribent: Gabi

1916, England. En grupp ockultister står mässande kring en cirkel. Med blod, änglafjädrar och andra magiska ingredienser börjar de åkalla något… och från ingenting gestaltar sig en skepnad. Det ser ut som en man i en insektsliknande hjälp, men ockultisterna är missnöjda. De ville fängsla Döden, men i stället fick de hennes bror – Morpheus, Dream, drömmarnas konung och själva drömmandes manifestation.

Så börjar Sandman, som sedan sina första kapitel 1989 har utvecklats till en av de största serieklassikerna. Från en skräckfantasy-serie med splatter-inslag, där den odödlige Morpheus väntar ut sina mänskliga fångvaktares åldrande och utkräver gruvlig hämnd innan han ger sig i kamp med de som stulit hans maktens verktyg, växer den till något helt eget. För drömkonungen är också herre över sagor, myter och berättelser, och poeter och författare är hans undersåtar.

Sandman blir över sina tio ursprungsvolymer en berättelse om berättelser, men lyckas också med konststycket att ge sina övermänskliga, odödliga väsen en så stark personlig karaktär att de fascinerar läsare. Vi möter de övriga syskonen, Delirium, Destruction, Destiny och tvillingarna Desire och Despair, med egna viljor, mål och svagheter påverkade av den domän de kontrollerar.

Morpheus måste konfrontera Lucifer i Helvetet, i en av de mest storslagna scenerna i serien, han blir vän med människan Hob Gadling som slagit vad med Döden, och vi möter många av hans nuvarande och forna älskare – Titania fedrottningen, människan Nada som straffas hårt för att älska en odödlig och häxan Thessaly, vars hjärta är lika hårt som hennes vilja är stark. Ibland är Morpheus bara en bifigur, som i den prisvinnande berättelsen om katters drömmar, eller i Rose Walkers äventyr med förrymda drömmar och mardrömmar som samlas i en bisarr ”Cereal Convention”. Han skymtas i skuggorna, en slags kommentar på hur alla berättelser hänger ihop, och har lika många namn som skepnader. Andra delar fokuserar helt på Morpheus som person. Syskongräl och familjedrama sker även mellan odödliga, och sonen Orpheus som slets sönder av furierna när han sjöng över sin döda  Eurydike hemsöker sin far efter alla år som gått.

Det är i modet att våga sätta all världens myter i samma seriealbum, att likställa Batman, Oden och den kristne gudens budbärare som väsen som hämtar kraft ur berättelser och därmed tillhör Berättelsernas konung, som Sandman verkligen skiner. Vissa älskar de tidiga skräckinslagen, andra föredrar de mer fantasy-inriktade odysseerna genom världar och verkligheter som dominerar den senare halvan, och andra håller fram de små pärlorna av nästan fristående små sagor. Ett stort figurgalleri, både helt egna påfund liksom lånade och omgestaltade ur DC Comics seriebibliotek,  fyller ut Sandman.

Skriven av Neil Gaiman, som alltid behållit kontrollen över centralfigurerna Morpheus och Döden, är serien illustrerad av ett flertal tecknare med högst olika stilar. Bland de större namnen hittar vi Mike Dringenberg, Jill Thompson, Bryan Talbot, Michael Zulli och P. Craig Russel, och originalomslagen gjordes av konstnären Dave McKean. De nya utgåvorna som vi idag har i butik är omfärglagda under Gaimans ledning, och har fått mycket fin restaurering för att ta bort ”kopieringsartefakter” och annat tråkigt.

Sandman har sedan sitt utgivningsår aldrig varit ur tryck och fått både prequels, spin-offs, jubileumsböcker, mangaversion och ett audiodrama (!)… och nu, snart, kommer en TV-serie.

Kan man filma Sandman då? Svårt att avgöra. Den trailer vi sett är väldigt trogen det första kapitlet och ser lovande ut. Men när serien växer bort ur denna värld, när Morpheus inte längre är en protagonist av bara lite övermänskligt slag, kan de verkligen få till det? Jag är lite tveksam, men efter en färsk omläsning kan jag med säkerhet säga: Sandman som seriealbum håller än idag.

Här hittar du allt Sandman i vårt sortiment!


Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev