Michael Svensson 1962-2020

Publicerad: Fredag, 29 maj 2020, Skribent: Maths

Michael Svensson 1962 - 2020

Jag lärde känna Michael på den tiden då Sf-bokhandeln höll till i en källarlokal på Östermalm i Stockholm och sålde böcker på postorder. Michael var inflyttad från Västerås, pluggade datavetenskap på KTH och bodde på Forskarbacken. Jag kom från Värnamo via Göteborg och turnerade runt som andra- eller tredjehandsboende i Stockholm. Vi var båda medlemmar i Skandinavisk förening för Science fiction, som i slutet på sjuttiotalet drivit en liten bokhandel och haft regelbunden mötesverksamhet tills värden höjde hyran och föreningen tvingades ner i underjorden på Östermalm. Nu var det ett par år in på åttiotalet, och jag vill minnas att jag träffade Michael där, ditkommenderad av föreningens energiske ordförande Kaj Harju som sysselsatte oss med att trycka och häfta ihop föreningsfanzines som vi sedan stoppade i kuvert och försåg med adress och frimärken och bar iväg till posten.

Föreningens bokhandel fortsatte sälja böcker på postorder. Men ett beslut togs att flytta ut i ljuset. 1984 skrev Michael i Sf & f-katalogen 12 att bokhandeln fått ny adress på Roslagsgatan 40; en specialbutik för serier där vi hyrde ett rum, ställde in hemmasnickrade bokhyllor och sorterade böcker efter genre och bokstavsordning och höll tummarna att det skulle gå bra.

Det gick bra. Det vill säga, vi flyttade snart till en egen liten butik på Atlasgatan 8, ett undanskymt område nedanför St Eriksplan där risken för spontankunder var minimal och vi i lugn och ro kunde utveckla vårt nörderi. Men det hände att en och annan science fiction-intresserad gjorde sig besväret att leta reda på oss för att tillfredsställa sitt läsbegär.

Det var en rolig tid. Vi höll öppet 15-19 på vardagar och hade dagskassor som pendlade mellan några hundralappar bra dagar och 1.25 för en antikvarisk bok dåliga dagar. Michael var inköpare av amerikanska böcker och gjorde långa listor som han klistrade ihop till kataloger som vi skickade ut till våra postorderkunder. Det hände att jag och Michael cyklade till Seeligs boklager i Årsta som råkade ha ett litet sortiment engelsk science fiction och fantasy och fyllde pappkassar med böcker som vi sedan vingligt cyklade iväg med tillbaka till butiken tvärs genom stan. Vi köpte – av alla korkade saker att köpa – en ett ton tung bättre begagnad offsetpress som vi ställde i butiken. Michael argumenterade för att offset förstås var vida överlägset stenciltryck och billigare än att kopiera, och offset gav oss dessutom möjlighet att enkelt trycka massor av kataloger i stora upplagor – Michael gillade listor och kataloger. I teorin hade han rätt, men offsetpressen drev oss snart till vansinne. Hur vi än bar oss åt blev det alltid svarta tryckfärgsränder på en eller flera sidor eller så hamnade trycket på snedden eller pappret trasslade in sig långt in i offsetspressens inre. En dag fick vi nog och en flyttfirma fick frakta bort den, sörjd och saknad av ingen. Det hände då och då att vi - Michael, jag, Jörgen, Ylva, Kaj, säkert någon ytterligare - hängde på pizzeria Doris efter arbetsdagens slut; Calzone till Michael, något med pfefferoni på till mig.

Vi drömde om framtiden, men jag tror inte någon av oss såg att vår lilla bokhandel med sina rymdraketer och magiska drakar på bokomslagen skulle vara något annat än ett hobbyinslag under alla år som låg framför oss i livet. Michael blev programmerare och fick jobb på Ericsson och Nokia. ”Vad gör du? Jag menar egentligen?” frågade jag som inte förstod vad en programmerare gjorde (det gör jag inte i dag heller). En sak förstod jag dock: att Michael kände sig mycket mer hemma bland böckerna på Atlasgatan än i Nokias programmeringsvärld.

Michael var aktiv i science fiction-rörelsen – eller fandom som vi kallade vår gemenskap. Han var under flera år på åttiotalet en av redaktörerna för Science fiction forum, ett seriöst och påkostat fanzine med bokrecensioner, artiklar och illustrationer, och han var med och anordnade sf-kongresser på KTH och Medicinska föreningens kårhus med flera hundra besökare och utländska hedersgäster. Han blev ordförande för Skandinavisk förening för science fiction – den tveklöst viktigaste föreningen för science fiction-fandom i Sverige – och redaktör för SFSF:s medlemstidning Spektra SF. Livet som ordförande var kanske inte alltid en dans på rosor. I en ledare i Spektra skrev han:

SFSF har de senaste åren haft problem med mötesverksamheten, både vad det gäller att åstadkomma själva mötesprogrammet och sedan uppslutningen från medlemmarna när vi lyckats åstadkomma något.

I Spektra nr 45 var läget något bättre, men kanske ändå inte:

Det kan också konstateras att det har hållits en så gott om oavbruten serie bokpratarmöten i föreningens lokaler på västmannagatan, men eftersom det inte funnits så mycket tillfälle att meddela om det till alla medlemmarna, har det mest varit till glädje för de redan invanda mötesbesökarna.”

Måndagen 17 juni 1991 flyttade Sf-bokhandeln till Stora Nygatan i gamla stan. Vi hade fått stamkunder som tyckte om vår butik och våra böcker, dagskassan snittade lite högre månad efter månad och vi bestämde oss efter alla år av ideelt föreningsarbete för att bilda ett aktiebolag och flytta till ett bättre butiksläge.  Det innebar längre öppettider, större bokbeställningar, mer böcker och videokassetter att prismärka och mer av allting, utom i lönekuvertet eftersom vi i början fortsatte som förut med böcker i timlön. Vi – Michael, Jörgen, Lennart och jag - hamnade snart i ett läge där det började bli svårt att jobba eller plugga och samtidigt vara bokhandlare, vi var tvungna att välja. Jörgen var först ut och bestämde sig för att det var roligare att vara fattig bokhandlare än civilingenjör och jag tror inte det var särskilt långt efter som Michael fick nog av uppköp och ständigt nya direktiv i programmeringsvärlden och sade upp sig för att aldrig mer vad jag vet se tillbaka och fundera över vad som hänt om han valt en annan väg i livet. Lennart höll ut länge som brevbärare på Lidingö, men fick till slut nog av att springa i trappor och sade upp sig han också. Själv hade jag precis fått barn, slutat plugga enstaka kurser på universitetet och försökte försörja mig som översättare och drömde om att bli författare men tänkte inte sluta jobba i bokhandeln. För den sakens skull.

Michael gillade som sagt listor. Postorderförsäljningen var en viktig pusselbit i helheten, för det var inte bara folk i Stockholm som ville läsa science fiction eller titta på Star Trek-videor, utan även folk i avlägsna trakter som Korbilombolo och Ystad fick våra kataloger. Somliga av dem skickade in brev med beställningar, och Michael ansåg att det var en god idé att ha ett aktuellt adressregister för alla våra katalogutskick och så småningom regelbundet utkommande nyhetstidningar (gissa vem som layoutade och var redaktör…). Och han upprättade dessutom ett bokregister, så att vi och våra kunder skulle ha koll på vilka böcker vi hade på hyllan eller kunde få tag på. Sedan slog programmeraren som han inte lyckats förtränga klorna i honom, och han bestämde sig för att se till att de båda registren – bokregistret och kundregistret - hängde ihop och så att säga pratade med varandra. Och när han ändå var i farten, skapade han ett enkelt affärssystem för Sf-bokhandeln som gjorde det möjligt för oss att med en blick på en skärm se hur många ex vi hade inne av en bok, vad den kostade och hur många ex den sålt och om någon kund väntade på en bok så att jag skulle lägga den åt sidan när jag stod och prismärkte månadens USA-sändning. Affärssystemet kom sedan Michael att under många år utveckla till ett extremt användbart och skräddarsytt verktyg som jag vet att andra bokhandlare i Sverige inte ens var i närheten av på den tiden. Än idag använder vi alla i Sf-bokhandeln Michaels affärssystem, antingen vi jobbar med ekonomi, inköp, hemsida, e-handel, prismärker eller sysslar med lagerplock eller helt enkelt svarar på kundfrågor.

I mars 1995 fanns det ruta i nyhetstidningen med rubriken World Wide Web. Där meddelade Michael följande: Sedan en kort tid tillbaka har SF-Bokhandeln WWW-sidor, som du kan hitta på http://www.sfbok.se/sfbok/sfbok.html. Sidorna innehåller bl a vår kompletta katalog, som vi försöker uppdatera ofta, en nyhetsavdelning med allt nyinkommet upplagt åtminstone varannan vecka/…/

Det var bara för våra kunder att logga in, markera vad de ville ha och kopiera och klistra in det i ett mejl och skicka till sfbok.se. En vecka senare fanns det beställda att hämta ut på posten (eller månad – månader - om boken eller rollspelet råkade ta slut innan vi hann plocka ordern och vi måste beställda från USA eller England på nytt…). Vi har forskat lite, och med stor sannolikhet var Sf-bokhandeln först i Sverige med att erbjuda kunder att handla över nätet, en häpnadsväckande bedrift som helt kan tillskrivas Michael, programmeraren, katalogmakaren och visionären. Vår postorder – eller e-handel som vi då och då blir upplysta om att det ska heta, fast vi helst väljer att strunta i det - vår postorder finns kvar, hemsidan uppdateras varje timme i stället för varje vecka och förhoppningsvis har vi också betydligt snabbare leveranstider till kund.

1996 flyttade Sf-bokhandeln igen. Vi fick allt fler kunder, och det blev trångt i butiken. Det hände på lördagar att kunder gick in i butiken och letade rätt på böckerna, videokassetten, mangaalbumet, Dr Who t-shirten eller vad det nu kunde vara som de åtrådde, och sedan snällt fick ta med varorna och gå ut ur butiken och ställa sig i kö på trottoaren för att på nytt få komma in, den här gången för att få betala. Vi letade ny butikslokal, men det var svårt att hitta något i bra läge som inte kostade en förmögenhet i hyra varje månad. En dag ringde Michael till mig och sade att han läst en ledig lokal-annons i DN, på Västerlånggatan, ska vi gå och titta? Det ska vi, sade jag. Vi bokade tid för visning, och en eftermiddag någon dag senare blev jag och Michael insläppta av den dåvarande hyresgästen. Jag vill minnas att vi inte sade så mycket, inte i början i alla fall. Lokalen var nämligen orimligt stor, omkring 650 kvadratmeter. Det fanns gatuplan och ytterligare ett plan en halv trappa upp och en stor övervåning dessutom. Det fanns en stor ljusgård med en jättelik kristallkrona och marmor på golvet vid entrén och medeltidsvalv i källaren och skyltfönstren ut mot Västerlånggatan som var enorma och…

Jag minns att vi båda var helt förstummade. Att vi båda samtidigt insåg att vår lilla bokhandel absolut inte kunde fylla den kostymen, att det var för mycket av allting och faktiskt science fiction att vi skulle klara av att ta över en sådan lokal. Men tänk om… Tänk om! Michael tvekade inte. Inte jag heller. Det fick bära eller brista, och vi gick tillbaka för att tala om för Jörgen och Lennart och de andra att vi hittat vår nya butik.

Och där är vi kvar än i dag. Vi har förblivit våra böcker med rymdraketer och drakar på omslaget trogna. Vi blev bokhandlare. Framgångsrika bokhandlare, om jag tillåter mig att känna stolthet. Och vi fyra som varit med längst – jag, Michael, Jörgen och Lennart – har i över trettio år jobbat tillsammans. Nu är en av oss borta, och jag saknar Michaels värme och humor och hans klokhet men gläds åt alla år tillsammans. Nu färdas Michael enligt Sf-bokhandelns mytologi i raket genom rymdens oändlighet, och det är dags att säga farväl.  Farväl Michael, tack för allt.

Maths


Kommentarer

Nyhetsbrev