Toll the Hounds

Den som inte gillar att läsa om krig ska hålla sig långt borta från Steven Eriksons magnifika serie om det malaziska imperiet och hennes grannar. Erikson har en förmåga att berätta ur grodperspektiv – han uppehåller sig gärna bland vanliga människor med begränsad uppfattning om vad som händer utanför deras omedelbara synhåll – och ändå foga samman delarna till en berättelse där gudar och mer eller mindre odödliga väsen, som den vagt Elric-liknande Anomander Rake, spelar ett högt spel med de dödliga som brickor.

Det malaziska imperiet var från början en rollspelsvärld, och kanske hjälper det Erikson när han hela tiden utvidgar historien och för in nya riken och aktörer i berättelsen. Ibland blir det en smula förvirrande med alla skiftande perspektiv och personer, men tråkigt är det aldrig. Stridsscenerna är blodiga och välskrivna. Intrigen blir sällan förutsägbar och rytmen hålls hela tiden uppe i berättelsen. Serien kan inte rekommenderas för den som söker lättsamt humoristisk fantasy eller berättelser om stora hjältar i kamp mot ondskan. Här är alla katter grå och gårdagens fiende kan bli din vän i morgon.

När vi nu har nått åttonde delen i serien återvänder vi till Darujhistan, staden där mycket av den vindlande historien tog sin början. Tempot är lugnare än i de tidigare böckerna, men Erikson lyckas på ett ganska fantastiskt sätt väva vidare på alla sina trådar utan att tappa fotfästet.

Du kan läsa början av boken på sffworlds sida.