Det blåser upp en vind

Med höstväder på väg känns det passande att skriva om Hayao Miyazakis film "Det blåser upp en vind", som nu kommit på DV. Det är historien om Jiro Horikoshi, den japanske flygingenjör som stod bakom många av de japanska bombplan som användes under andra världskriget. Han var också skaparen av flygplanet A6M Zero, som blev känt när kamiazepiloterna använde det i sina attacker kring stilla havet. Hela det här koncepet är svårt att i förväg jämka ihop med bilden av Miyazaki efter att ha sett Min granne Totoro och Kikis expressbud. Men kanske lite lättare att jämka ihop med Princess Mononoke. Hur som helst så är det närmast att beskriva som en nörds uppväxt och liv.

Vi får se den unge grabben förtjust bläddra i flygtidningar och drömma häftiga drömmar om kända flygingenjörer han läst om, fram till han själv blir flygplanskonstruktör. Miyazaki väjer inte för de historiska skeden som Japan genomgick under den här tidsperioden, men det görs ur ett innfrånperspektiv, som gör att man får en större förståelse för skeendena. Miyazaki ursäktar inget och man får se resultatet av bombflygens framfart.

Beskrivningen av filmen gjorde mig lite tveksam när jag skulle se den, men den är likafullt en helt magisk Miyazaki-film, och man känner sig upplyft efter att ha sett den. Det är med sorg i hjärtat man läser att Hayao Miyazaki nu har pensionerat sig från skapandet av animerad film. Han tänker nu ägna sig åt annat, oklart vad. Filmbolaget Ghibli har tagit en paus för att bestämma sig om sin framtida inriktning utan sin skapare. Det känns lite som cirkeln sluts när Ghibli, som är namnet på en vind, säger adjö till Miyazaki med en film som heter Det blåser upp en vind.