Time of Contempt
Publicerad: Torsdag, 20 juni 2013, Skribent: Nina
I hundratals år har en skakig fred varat mellan alver, dvärgar, gnomer och människor. När denna fred nu börjar luckras upp utbryter krig och kaos överallt, hatet och rasismen sprider sig likt en löpeld. Dvärgar slåss mot dvärgar, människor mot allt och alver tar var chans de får att döda både människor och människoälskande alver.
Som alltid när kaos råder passar de ärelystna och makthungriga på att träda fram. Kungadömet Cintra överrumplas av det alltid lika makthungriga kejsardömet av Nilfgaard. Drottning Calanthe, känd som Lejoninnan av Cintra, tar sitt liv och hoppet om att föra det kungliga släktet vidare står nu till hennes barnbarn Cirilla, lejonungen av Cintra, även kallad Ciri. Vad Ciri inte vet är att hon själv är en av anledningarna till Nilfgaards tillsynes oprovocerade attack mot Cintra. Kejsaren av Nilfgaard har nämligen fått vetskap om att Ciri omtalas i spådomar som Hon som har makt att omstöpa världen på gott och ont.
Häxkarlen Geralt får på sin lott att ta sig an Ciri. I hopp om att skydda Ciri från Emhyr och samtidigt ge henne den kunskap hon behöver för att överleva på egen hand, för han henne till fortet Kaer Morhen. Men inte ens Geralt och de andra häxkarlarna vet hur de ska tygla Ciris magiska krafter, krafter som hon måste kunna styra för att avgöra världens öde. Yennefer, Geralts själsfrände, bestämmer sig för att ta med sig Ciri till ön Thanedd där hon kan lära sig använda sina trolldomskrafter. Men trots att Yennefer gör sitt bästa för att skydda Ciri och undvika uppmärksamhet, så är någon dem på spåren.
Time of Contempt är fortsättningen på Blood of Elves, Sapkowskis verk om den hårdkokta häxkarlen Geralt. Det har gått en tid sedan Blood of Elves gavs ut, närmare bestämt 5-6 år. I George R R Martin-mått mätt är det kanske inte värst länge, men om man lägger till att alla böcker i Witcher-sagan faktiskt blivit publicerade redan under 90-talet, så känns det lite lustigt att det tagit så lång tid att översätta 2 romaner och 1 novellsamling.
Han översattes inte till engelska förrän hösten 2007, trots att han redan rönt stora framgångar i Europa. En av anledningarna till att han överhuvudtaget lanserades på engelska var att det mycket omtalade datorspelet "The Witcher", som byggde på Sapkowskis verk, skulle släppas samma höst. Spelet, som blev det bäst säljande spelet någonsin i Polen, hade blivit mycket omtalat i media både innan och efter lanseringen, och den engelska utgåvan av Den sista önskningen drog helt enkelt nytta av denna publicitet. Något som visade vara ett smart drag, då spelet blev en storsäljare även utanför Polen, och suget efter böckerna blev enormt. I Sverige släpptes Den Sista önskningen år 2010, och 2011 släpptes den mycket efterlängtade uppföljaren på spelet, "The Witcher 2 – Assassins of Kings", och nu är ett tredje spel på gång, "The Witcher 3 - Wild Hunt".
Man kan fråga sig varför de både på svenska och engelska valde att publicera Sista önskningen först, som egentligen är en löst sammanhållen roman blandat med kortare fristående noveller, i stället för Blood of Elves, som trots allt är första delen i Sagan om Häxkarlen. Svaret får man ganska snabbt om man läst båda böckerna. "Sista önskningen" släpptes 1993 (varav fyra av historierna egentligen är nytryck från den första novellsamling från 1990) i Polen, alltså ett år före "Blood of Elves". De löst sammanhållna berättelserna i boken ger lite mer bakgrund till persongalleriet och även världen i sig. I "Blood of Elves" slängs man nästan direkt in i handlingen utan några direkta förklaringar, boken tar för givet att man redan är bekant med Geralt och alla hans vänner och fiender.
På engelska valde man att följa upp "Sista önskningen" med "Blood of Elves", medan man på svenska fortsatta med Miecz przeznaczenia, "Ödets svärd", en novellsamling från 1992. Detta var den andra novellsamlingen Sapkowski skrev om Geralt, och tillskillnad från "Sista önskningen", är alla novellerna fristående.
Andrzej Sapkowskis böcker är en frisk fläkt i bland alla fantasyromaner om unga bondpojkar som egentligen inte vill rädda världen, men måste på grund av ödet. Det är mörkt, smutsigt, och är du en lusäten bondpojke lär du inte ha den minsta chans att hitta den där magiska reliken och rädda världen. Inte när Sapkowski fattat pennan i alla fall. Då är det de hårda, smarta och tuffa som överlever, i en värld som tagit mycket inspiration av den slaviska mytologin och där det visar sig att de flesta sagor har ett uns av sanning i sig. En viss likhet kan ses med den ryske författaren Nick Perumovs verk, Diamantsvärdet och träsvärdet, de har båda samma dysterhet och svärta.
Som alltid när kaos råder passar de ärelystna och makthungriga på att träda fram. Kungadömet Cintra överrumplas av det alltid lika makthungriga kejsardömet av Nilfgaard. Drottning Calanthe, känd som Lejoninnan av Cintra, tar sitt liv och hoppet om att föra det kungliga släktet vidare står nu till hennes barnbarn Cirilla, lejonungen av Cintra, även kallad Ciri. Vad Ciri inte vet är att hon själv är en av anledningarna till Nilfgaards tillsynes oprovocerade attack mot Cintra. Kejsaren av Nilfgaard har nämligen fått vetskap om att Ciri omtalas i spådomar som Hon som har makt att omstöpa världen på gott och ont.
Häxkarlen Geralt får på sin lott att ta sig an Ciri. I hopp om att skydda Ciri från Emhyr och samtidigt ge henne den kunskap hon behöver för att överleva på egen hand, för han henne till fortet Kaer Morhen. Men inte ens Geralt och de andra häxkarlarna vet hur de ska tygla Ciris magiska krafter, krafter som hon måste kunna styra för att avgöra världens öde. Yennefer, Geralts själsfrände, bestämmer sig för att ta med sig Ciri till ön Thanedd där hon kan lära sig använda sina trolldomskrafter. Men trots att Yennefer gör sitt bästa för att skydda Ciri och undvika uppmärksamhet, så är någon dem på spåren.
Time of Contempt är fortsättningen på Blood of Elves, Sapkowskis verk om den hårdkokta häxkarlen Geralt. Det har gått en tid sedan Blood of Elves gavs ut, närmare bestämt 5-6 år. I George R R Martin-mått mätt är det kanske inte värst länge, men om man lägger till att alla böcker i Witcher-sagan faktiskt blivit publicerade redan under 90-talet, så känns det lite lustigt att det tagit så lång tid att översätta 2 romaner och 1 novellsamling.
Han översattes inte till engelska förrän hösten 2007, trots att han redan rönt stora framgångar i Europa. En av anledningarna till att han överhuvudtaget lanserades på engelska var att det mycket omtalade datorspelet "The Witcher", som byggde på Sapkowskis verk, skulle släppas samma höst. Spelet, som blev det bäst säljande spelet någonsin i Polen, hade blivit mycket omtalat i media både innan och efter lanseringen, och den engelska utgåvan av Den sista önskningen drog helt enkelt nytta av denna publicitet. Något som visade vara ett smart drag, då spelet blev en storsäljare även utanför Polen, och suget efter böckerna blev enormt. I Sverige släpptes Den Sista önskningen år 2010, och 2011 släpptes den mycket efterlängtade uppföljaren på spelet, "The Witcher 2 – Assassins of Kings", och nu är ett tredje spel på gång, "The Witcher 3 - Wild Hunt".
Man kan fråga sig varför de både på svenska och engelska valde att publicera Sista önskningen först, som egentligen är en löst sammanhållen roman blandat med kortare fristående noveller, i stället för Blood of Elves, som trots allt är första delen i Sagan om Häxkarlen. Svaret får man ganska snabbt om man läst båda böckerna. "Sista önskningen" släpptes 1993 (varav fyra av historierna egentligen är nytryck från den första novellsamling från 1990) i Polen, alltså ett år före "Blood of Elves". De löst sammanhållna berättelserna i boken ger lite mer bakgrund till persongalleriet och även världen i sig. I "Blood of Elves" slängs man nästan direkt in i handlingen utan några direkta förklaringar, boken tar för givet att man redan är bekant med Geralt och alla hans vänner och fiender.
På engelska valde man att följa upp "Sista önskningen" med "Blood of Elves", medan man på svenska fortsatta med Miecz przeznaczenia, "Ödets svärd", en novellsamling från 1992. Detta var den andra novellsamlingen Sapkowski skrev om Geralt, och tillskillnad från "Sista önskningen", är alla novellerna fristående.
Andrzej Sapkowskis böcker är en frisk fläkt i bland alla fantasyromaner om unga bondpojkar som egentligen inte vill rädda världen, men måste på grund av ödet. Det är mörkt, smutsigt, och är du en lusäten bondpojke lär du inte ha den minsta chans att hitta den där magiska reliken och rädda världen. Inte när Sapkowski fattat pennan i alla fall. Då är det de hårda, smarta och tuffa som överlever, i en värld som tagit mycket inspiration av den slaviska mytologin och där det visar sig att de flesta sagor har ett uns av sanning i sig. En viss likhet kan ses med den ryske författaren Nick Perumovs verk, Diamantsvärdet och träsvärdet, de har båda samma dysterhet och svärta.